Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger af Béranger, forts. - V. Folkets minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barn, det nu är längesedan.
Nyss min bröllopsdag g&tt om,
Då han hit till bygden kom;
I en stab af kungar red han.
Upp jag klängde p& en ås
För att titta öfver skaran:
Lilla hatten, det forstås,
Och grå öfverrocken bar han.
Tänk, ban sa’ God dag! till mig —
Ni kan tro jag blef förfärad,
Blef djupt förfärad!
„Mormor, kors bvad du blef arad:
„Han bar talt till dig!“
Nästa år i hufvudstaden
Åter honom se jag fick:
Upp till Nötre-Dame ban gick,
Han och hofvet, hela raden.
Allt var fröjd, ocb allt var prakt,
Idel guldbesmidda kläder!
Solen sken, ocb folket sagt:
Alltid har han vackert väder!
Glädjen lifvade hans drag:
Han en son i famn fick trycka,
I famn fick trycka.
„Mormor, hvilken dag af lycka!
„Hvilken berrlig dag!“
Då vårt stackars land af fräcka
Främlingsskaror blef belagdt,
Var han ensam landets vakt,
Och för allt ban tycktes räcka.
Sent en afton händt det har,
Att på dörrn jag bulta hörde;
Jag lät upp — han sjelf det var,
Några få han med sig förde.
Och han satte sig just der,
Sade: hvad med blod har flutit,
Ack ja, har flutit!
„Mormor, han då här har sutit!
„Han då sutit här!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
