Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ström, Göran Gripenwaldt, Pehr Schönström, Adelheim, Pehr
Tham, C. L. Staél v. Hoistein, A. Nordenstolpe, Adolf Göran
Mömer, Johan Carl Adelsvärd m. fl. voro äfven verksamma
medlemmar af denna riddarhusets venstra flygel, som af
regeringen ifrån första stund betraktades med både rädda och
vreda blickar. Orsaken härtill var naturligtvis hvad man
trodde sig veta om deras afsigter; ,och att ryktet hade mycket
att förkunna om dessa, kan man taga för afgjardt. Icke heller
iakttogo alltid våra unga titaner nödig varsamhet i sitt
uppförande. Så berättas t. ex. om Hjerta, att han yid
bortgåendet från ett spelparti mellan några vänner, bortrifvit
huf-vudena på kungarne i.de begagnade korten; och då han
tillfrågades om skämtets mening, gaf han under hemgåendet den
begärda upplysningen genom att kasta de afrifna lapparne i
kanonmynningame utanför vakten44). Dylika historier, de må
nu ha varit sanna eller falska, —- huru skulle de icke
uppskrämma ett sinne sådant som Gustaf Adolfs? Och man kan
sannerligen icke förundra sig Öfver de mått och steg, han tog
emot dessa Jakobiner, då man, erinrande sig hans lynné och
tänkesätt, läser följande i tusende afskrifter spridda versar,
hvilka väl kunna anses såsom ett slags proklamation från
oppositionslägret. De äro under riksdagens lopp författade af
Hans Hjerta nch lyda som följer:’
„Fyllen edra glas och låtom oss skratta,
Bröder, en stund åt verldens lopp!
Tiderna blifvit så besatta:
Vishetens fall höjer dåren opp;
Snille oeh* förtjenst mot nödens krycka
Vandra föraktade hand i hand,
, Äran svälter, lasten gör lycka —
Skål för v&rt lyckliga fosterland!
Sanningens fackla fåfängt sprider
Öfver vår jord sin klara dag;
Dårens öga af skenet lider,
Slafiren blundar för dess behag.
44> Se Schinkels minnen 4, p. 364.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
