Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klädd i sin kungliga skrud med mantel och furstlig krona
kom majestätet trappan utföre ned på husets bakgård och
besteg der den framledda kröningshästen. Denne var något
yster f för att få honom spak, gjorde kungen en volt med
honom utan att förut ha bedt de tvenne
öfverstekammar-junkarne, grefvame Fersen och Wachtmeister, som uppburo
manteln, att släppa denna. I stor stat måste således dessa
granna herrar springa rundt omkring den högst smutsiga
gården, nedstänkte öfver hufvudet. — Men än värre var det, då
processionen passerade förbi ett hus, der fen vacker fru bodde.
Hästen, inriden af stallmästaren, grefve Frölich, som ofta hade
stannat här, ville nemligen äfven nu efter gammal vana här
göra halt; och kiingen, som var dålig ryttare, vågade icke
försöka tvinga sin istadige gångare, utan satt utaf och lånade
en icke beprydd häst för att fortsätta tåget68).
Vid kyrkoporten emottogos emellertid majestätema af
rikets prelater, för första gången sedan katolska tiden utstyrde
i biskopsmössor. „Biskop Munck bugade sig så djupt, att
hans mössa gaf drottningens näsa skrapnos. Dessförinnan hade
han i kyrkdörren läst bönen öfver H. Maj;t. Biskop Gadolin,
öfver 80 år gammål, messade och det var högtidligt att se
hans darrande händer,’ då han gaf konungen välsignelsen;
men man Höll på att gapskratta, då Munck messade bönen
öfver drottningen, ty det var sgm ett ostämdt orgelverk, der
alla möjliga stämmor finnas utom vox humana “).
Biskop Lindblom höll kröningspredikan med 1 Krön. 12,
18w) till text och framställande som ämne „en kristlig regent,
mött af ett troget folks frivilliga tillgifvenhet." Häraf fann
han anledning att uppvisa, hurusom en kristlig regent bör i
allt likna „Gud, sin höga urbild," och framhållande honom i
åtskillige hans egenskaper („Gud är vis;" — „helig och
Tätt-vis;"—^ „nådig och mild;" — „han förbarmar sig öfver all
**) Grefve Magnus Björnsgerna i sina aalecka. 1, p. 84.
•*) De la Gard. arkivet XX, p. 118. v
«*) „Dine åro vi, ned dig hålle vi, Dn Isai son!4* Frid vare ned dig, frid
med dine hjelpsre, ty din Gud hjelper dig.w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
