Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Phosphorismens Historia af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid utan att komma öfverens. Och just i detta odlingens prisade
tide-hvarf, hvilken skiljaktighet i omdöme t. ex. emellan Yoltaires beundrare
och Shakespears? Hvilken skillnad emellan den ena nationens författare
och den andras? Och blifva ej således oaktadt all närvarande odling och
dess påstådda grundlagar, Smakens skiljaktigheter likväl vid jemför elsen,
långt flera än dess öfverensstämmelser? Dertill svarås: måhända flera,
men visserligen smärre. Enligheten skall deremot alltid finnas
väsendt-ligare och vidsträcktare, likasom alla skiljaktigheter af den .utvertes kropps*
daningen nationerna emellan, icke hindrar att ju mennikoskapnaden har
i allmänhet långt större och tydligare likheter. Det är blott den alldeles
rå enstaka skogsmenniskan, som äfven till utvertes anseende starkt skiljer
sig från de öfriga. Han må hafva i öfrigt flera stora företräden; dubbelt
mägtiga senor, dubbelt skarpa sinnen och dubbelt lifliga rörelser men
hans kropp är halfluden, hans gång ömsevis upprätt och fyrfotad, hans
ansigtes muskler ovanligt bildade, och hans röst har läten, som sårar örat.
Liknelsen kan synas hård; den är visserligen icke i allt lämplig men
Bhakespear är litteraturens skogsmenniska. Derifrån riktigheten af Popes
uttryck att han sbrifvit på en gäng bäst och sämst af alla författare. Det
förra ursäktar det sednare; se der hemlighetén af hans beröm!“
Att Leopold med sin benägenhet för det städade, nätta
och eleganta icke kunde rättvist uppskatta den store brittens
sublima skaldeverk, var naturligt; men man ser emellertid af
ofvanstående att han icke var alldeles blind för de stora
skönheterna i desamma. Huruledes Leopold, älskaren och
efterföljaren af fransyska klassiciteten icke blott praktiskt genom
det sätt hvarpå han behandlade svenska prosan, utan ock i
sina estetiska omdömen, visade sitt nit för det fosterländska,
kan ses af åtskilliga ställen uti hans skrifter, t. ex. följande *):
„Men gifvom åt denna beundran för all fransysk litteratur den
billigaste tydning, som synes möjlig. Antagom att den ej grundade sig på
blotta fördomen för ett språk, med hvilket örat, tanken, uttrycket hos oss
alltför tidigt införlifvas och som man vänjer sig att beundra, innan man ännu
lärt att rätt känna eller nyttja sitt eget. Erkännom detta språks
naturliga behag, och jemte dem, äfven dess företräde, både i antalet af stora
snillen och i författarnes allmännare, lortjenst. Men detta företräde är
det ett annat, än den redan mognade, utbildade mannens, framför den
ännu tillväxande, halfdanade ynglingens? De hafva rätt dessa fransyska
*) Se Leopolds samlade skrifter och inträdestalet i Svenska Akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
