Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n., forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kollet i Öfrigt, i anseende till åtskillige der förefallande med
god samhällsordning mindre passande utlåtelser, sedermera
skulle så förvaras, att det hvarken genom tryck eller afskrifter
komme till någon, publicitet51). — Vi bifoga de af Gustaf
Adolf såsom farliga ansedda ställen i anförandena.
I bränvinsfrågan uppdrogos förfärliga teckningar af den
förödelse, denna „giftiga öfverflödsvara“ gjort uti landet52);
man ifrade derföre också allmänt och häftigt emot —
krono-brännerierna. Den enskilta vinningen öfverordnades deremot
det allmänna eländet. Fri husbehofsbränning med så ringa
skatt som möjligt var de flestas lösen. — Detta särdeles i
fråga om de tvenne lägre stånden. Hos presterna och adeln
afhandlades i synnerhet bränningstiden och frågan, för huru
lång tid skatten skulle beviljas. Prof. Wijkman bland de
förra och Carl de Geer bland de senare yrkade, att det skulle
ske till nästa riksmöte, befarande att i alinat Tall denna
bevillning skulle „per desvetudinem till slut få anseende af en
ständig hemmansränta.“ De stredo emellertid utan framgång
för sin mening; i dessa liksom i de begge öfriga stånden
antogs hemliga utskottets förslag58), på riddarhuset likväl endast
med en högst ringa röstpluralitet.
Frågan om öfverflyttandet af konvoj-kommissariatets skuld
på riksgälden var till en början icke bestämd för stånden.
Med konungens goda minne hade nemligen Håkansson
förmått (hemliga utskottets ofrälse ledamöter att förklara sig
härvidlag besluta med riksens ständers rätt. Men då protokollet
upplästes, märkte Hamilton detta oberättigade tilltag och
närmade sig konungen för att i tysthet fösta hans uppmärksamhet
dervid. Med en befallande uppsyn visade dock konungen
honom tillbaka och yttrade, att om han hade något att säga,
kunde det ske från hans plats. Hamilton gjorde också detta;
han bevisade högt och med ifver det olagliga i utskottets till-
81) Efter Gustaf IV Adolfs afsättning trycktes det i Strengn&s 1809.
•*) Se t. ex. Borgareståndets prot. p. 374.
**) Den skulle enligt detta gälla »intill dess Kongl. Maj:t och riksens stän
der annorlunda öfverenskomma.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
