Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gripenwaldt bad att- få veta, huruvida de nekande vore betagne
rättigheten att få votering, när de begärde sådan. Då förklarade
landtmarskalken, det han på Kongl. Maj:ts befallning finge för ridderskapet och
adeln tillkännagifva, „att så kärt det vore Kongl. Maj It, att dess hrr
farbröder finge emottaga det föreslagna beviset på ridderskapet och adelns
välvilja, ansåge han likväl, att ingen votering i detta ämne borde ega
rum, såsom ej förenlig med vördnaden för kongl. huset, utan borde då
hellre propositionen afslås.“ Denna upplysning var väl beräknad. Kom
så dertill, att baron Stjerneld- bad nej herrar ne så vackert, att visa de
öfrige den vänskapen att gifva efter — och Gripenwaldt underrättade
genast, att „med sådan tournure som denna sak nu tagit“ afstode han för
sin del helt och hållet från att fordra votering. Tigande instämde de
öfrige; och saken var afgjord.
Den föll dock detta oaktadt. Ty fastän presterna
förenade sig i adelns beslut, utan att likväl bestämma, hvarifrån
gåfvorna skullé tagas, så förklarade dock både borgare och
bönder, att de, fastän egande all underdånig benägenhet att
bidraga till ändamålet, likväl omöjligen under förhandenvarande
omständigheter funnit någon utväg dertill. Friherre Staöl v.
Holstein hemstälde väl, sedan dessa beslut blifvit kända, „om
icke ridderskapet och adeln ansåge sin värdighet fordra, att
de sjelfve erlade den af dem beviljade summan huru känbar
den än torde blifvamen landtmarskalken yttrade, att detta
vore en ny fråga, och vägrade derföre att göra proposition
derpå — troligen till det höglofliga ståndets synnerliga*
belåtenhet9)»
*) I Biogr. lex. 14, p. 331 uppgifves efter Hamilton, att „Toll genomdref ett
yägrande att betala hertigarnes skulder.(( Detta yttrande måste dock af hvar och
pn opartisk åskådare anses fullkörrtligen grundlöst. På riddarhuset talade Toll
f or saken, och dess motståndare utgjordes af några de förra oppositionens
qvar-yarande medlemmar, med hvilka Toll minst af alla kunnat stå i närmare beröring.
Presterna biföllo frågan „i brådskande hastighet/* som prosten Hambraeus i ett
följande plenum uttrycker sig. Och hvad borgare- och bondestånden angår, så må
man ju hellre antgga deras afslag yara dikteradt af tanken på de dryga utgifter,
hvilka för yigtigare och oundgängligare ändamål fordrats af dem, än af konungen,
i hyars ärende Toll häryidlag naturligtvis skulle gått. Det der yttrandet är så
mycket otrpligare, som hertig Carl i ett.bref af den 9 Juni tackar konungen för
hans åtgöranden i fråga om hans enskilta affärers ordnande, och säger sig vara
»föryissad om en lyGklig utgång af saken, då den fått en så god förespråkare."
Och hvad skulle skälet varit för konungen att lägga sig häremot? Svårligen finner
man något onda antagligt. Att han likväl icke ville med sådana uppträden som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
