Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om jemförande Språkforskning.
L
Aut andligt lif, all mensklig själsverksamhet, behöfver för
sitt uttryck, för sitt inträde i verkligheten, någonting sinnligt
förnimbart, en kropp. Är detta sinnliga underlag för andens
framträdande kroppslig gestalt, färg eller ton, så hafva vi att
göra med ett föremål ur konstens’ rike; är det deremot det
artikulerade ljudet, så äro vi inne i språkets, I förra fallet
är det menniskoanden såsom skapande fantasi, i det sednare
anden såsom reflexion och tänkande, hviiken sökt sig ett
uttryck.
Den mer än underbara naturen hos språket — denna på
gränsen till det osinnliga stående uttrycksform, denna
genomskinliga, tätt anslutande drägt för den evigt rörliga tanken — måste
ovilkorligen hos menniskan hafva uppväckt häpnad och intresse,
såsnart hon kommit så långt i utveckling, ätt hon från studiet
af den yttre verlden vände sig till betraktande af sitt eget
väsende. Klart är att det ej kunnat ske tidigare och att det
derföre ingalunda skett tidigt; mycket har barnet sett och
undrat öfver, innan det undrar Öfver sitt eget Öga. Vid den
tidpunkt, då språkfunderingarne hos ett folk började; var
följaktligen detta folks språk ett längesedan fullt färdigt.
Häpnande ställde det ,då upp för sig den frågan, hvad språket
var och hvadan det kommit; men snart funno äfven dess
visaste, att den frågan var dem för svår. Blott så mycket
hafva de alla riktigt anat, att de ej här hade framför sig
produkten af någon fri, mensklig verksamhet. De nöjde sig
Svensk Månadsskrift. 9:de häftet: September 1864. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
