Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgifven såsom upphofsman till förstörande af de andliga
kapitaler, som seklers kultur samlat), kan gälla såsom en klar
och betydelsefull formel för hvarje ofördragsam religions
förhållande till den utanför stående civilisationen och kunde lika
gema hafva blifvit uttaladt af en. judisk eller en kristen err
öfrare. Buddhaismens större fördragsamhet mot andra religioner
har visat sig vid flera tillfällen, t. ex. emöt de kristna
missionärerna, hvilkas predikningar buddhaistema understundom med
nöje åhörde, förklarande Kristendomen på det hela
Öfverensstämma med deras lära, och ické ovilliga att åt dess
reljgions-stiftare inrymma en plats bland , de
hvarpå deras Pantheori var så rikt*). Åt den allsmäktige,
allt styrande Guden kunde deremot ingen plats medgifvas.
Sådant skulle stått i strid med den ursprungliga buddhaistiska
verldsuppfattningen.
Vi anmärkte i det föregående att denna verldsuppfattning
i sjelfva verket äfven var af psykologisk natur och innehöll
en själames utvecklingshistoria från lägre till högre insigter och
renhetsgrader. Himlame äro af fyra slag. Den första klassen
omfattar gudahimlarne eller lystnadens verld och består af sex
underafdelningar; den andra klassens himlar äro formverldens,
bestående af fyra underafdelningar, Dhyana’s (eller
beskådan-dets verldar). I den tredje Dhyana’n lefva lägst nere gudar af
begränsad renhet, högre upp gudar af obegränsad renhet, högst
gudar af fullkomlig renhet. Den fjerde Dhyana’n delas i de
*) Bland omvändelseförsök till Kristendomen är Ludvig XIV:s sträfvande att
göra kungen af Siarn till proselyt, märkligt genom denne konungs skriftliga
svar. I detta bref, sannolikt skrifvet af den intelligente grekiske äfventyraren
Constantin Phaulcon, som var minister vid Siamesiska hofvet, heter det: „På
samma gång måste jag högligen undra öfver, att min gode vän, konungen af
Frankrike, så mycket interesserar sig för en angelägenhet, som ang&r Gud allena,
men för hvilken Gud sjelf icke interesserar sig, utan dervidlag helt och hållet
öfverlemnar allt åt vårt eget godtycke. Ty denne sanne Gud, hvilken skapat
himlen och jorden och alla kreatur, som vi se, och gifvit dem så olika naturer och
anlag, — skulle han icke kunnat, om han velat, på samma gång som han ga mem*
niskorna kroppar och själar af lika art, äfven ingifva dem likhet i tänkesätt
rörande den religion, de borde följa och den gudstjenst, som är lämpligast för dem,
samt dymedelst bland alla verldens nationer fastställa samma religiösa lagar?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
