Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slungas emot en mur. I samma ögonblick som denna söndersprängning egde
rum, försvann ock hela fantasmagorien af den antända luften och man kunde
till slut, icke utan förvåning, med fingrarne röra den löjliga orsaken till
så mycket oväsen: en 50 stycken stenar, tillsammans vägande 20 livres.
Så smlr som de äro, skaffa de oss likväl ganska dyrbara upplysningar af
flera slag. Anlända från himlen, medföra de till oss. det ämne, som
kretsar emellan stjernorne och hvaraf dessa sannolikt bestå,* de lära oss att
den materiella verlden i sina aflägsnaste trakter är bygd af ämnen af
samma slag, som de hvilka finnas på jorden. Man har med rätta mycket
beundrat den metod, som Kirchhoff använde för att analysera solen; det
är derföre icke mera än billigt att här göra den anmärkning att man hos
meteor8tename finner samma metaller, hvaraf denna fixstjerna är
sammansatt och att man dessutom hos dem påträffar kol, klor och ammoniak, som
spektralanalysen icke upptäckt.
Om genom ett sammanträffande af föga sannolika omständigheter en
af dessa stenar skulle nedfalla vid fötterna af en fysiker, som vore i
ordning att på stället undersöka den, skulle den uppenbara för honom en
annan hemlighet. Vi veta. nemligen att temperaturen minskas i samma
mån, man aflägsnar sig från marken och att den bör vara ganska låg uti
himlaregionerna; vi äro fullständigt okunniga om till hvilken
termometergrad den sjunker. Äroliterna skulle kunna lära oss detta. Några
af dem äro nästan helt och hållet sammansatta af jern, dessa äro goda
värmeledare och då den ofantliga hettan, som smält deras yta,
har möjligheten att fortplanta sig till deras inre, komma de till jorden
såsom glödgade kulor; af dessa kan man intet sluta. Bet är icke på
samma sätt med de jordhaltiga äroliterna, hvilka långsamt släppa värmen
igenom^ sin massa; endast den yttre sidan blifver hos dem uppvärmd
under den korta tiden för deras färd genom atmosferen, och den köld,
som de bibehålla i medelpunkten, kommer småningom efter fallet fram till
ytan. Man har också funnit att meteorstenar, som nyss i Pendjab
nedfallit, gjort händerna stela af köld på de personer, som ville taga upp
dem. Det är denna teinperatur i medelpunkten af de stora meteoriska
massorna, som man skulle vilja mäta, ty det är samma temperatur, som
den, hvilken är rådande i de himmelska rymder, hvilka de genomrest,
förrän de anlände till jordeti. Den som får lyckan att göra denna
upptäckt skall åt den fysiska astronomien förskaffa ett af de resultater, som
för densamma äro af största vigt.
Jag har här framställt den vetenskapliga forskningens arbete; jag
vill slutligen med ett par ord antyda de fantasier, som allmänheten
beskyddar, men vetenskapsmännen förkasta. Man har gifvit de fallande
stjernorna äran att låta dem råda öfver förändringar i väderleken eller
åtminstone förutsäga dem; det är till dem, som’man slutligen vädjar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
