Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande år gaf sig Stuart åstad med elfva följeslagare och fyrtionio
hästar, samt följde samma väg, som förra gången. Besynnerligt nog — det
hade icke regnat på 12 månader, ty spåren af föregående resa voro ännn
synbara på några ställen. 1 den dal, der man året förut tvangs att vända
om, funnos denna gång inga infödingar. Längre bort voro
ogenomträngliga busksnår, grönskande eller förbrända slätter och kullar, vid hvars fötter
dammar med stillastående vatten, omgifna af gummiträd, voro belägna.
Slutligen såg expeditionen längre bort en omätlig uttorkad slätt, hvars
entonighet endast här och der af bröts af kullar af rödaktig sand, bevnxna
med täta buskar. Hvarhelst man sökte bana sig väg, påträffades
öfver-allt skogar, sand och betesmarker, men icke en droppe vatten, ehuru
starka skurar tidtals föllo. Efter talrika försök i olika rigtningar måste
Stuart afstå ifrån vidare framträngande. Dé lifsmedel sorfi han medbragt
höllo på att taga slut; hästarne voro utmattade genom brist på vatten och
menniskorna, uttröttade och modfällda af de ständiga motgångarne, hade
knappast kraft att åter uppnå Adelaide. Expeditionen vände sålunda om,
då den icke var mera än 150 kilometer aflägsen från Victoriamynningen;
men ehuru den icke helt och hållet uppnått sitt mål, som var att
genomresa hela kontinenten, hade den likväl erhållit vigtiga resultater. Det
hade visat sig,att landet på andra sidan om medelpunkten innehöll stora
slätter, hvilkas leraktiga jordmån lämpade sig till boskapsskötsel och att
der befintliga stora dammar, ständigt fyllda med vatten, voro tillräckliga
för att året om vattna talrika hjordar.
Stuart förnyade sin expedition följande år eller 1862 och kom utan
hinder till den punkt, der han föregående år måst stanna. Genom att
vända sig längre mot öster lyckades han undvika sandöknen och de
taggiga snåren. Trakten var farbar; de infödingar, man mötte, voro
denna gång fredliga; likväl var det nödvändigt att hålla dem på
vederbörligt afstånd, emedan de antände det torra gräset och buskarne, hvilket
utsatte de resande och deras lastdjur för fara.’ I samma mån som tåget
nalkades bafvet tycktes landet blifva rikare; marken var betäckt af ett
yppigt gräs, som helt och hållet skylde menniskorna; tropikernas natur
röjde sig uti grupper af palmträd; floderna, som blefvo större, innehöllo
förträffliga fiskar, ett välkommet lifsmedel för menniskor, som sedan* sin
af-resa varit vana att endast förtära salt kött. ’ Stuart visste genom sina
astronomiska observationer att han borde befinna sig nära kusten; träden
voro kortare, såsom de pläga vara i grannskapet af oceanen. Slutligen
hörde han på afstånd vågornas välkända brusande. Ännu några steg och
den Indiska oceanen, det högsta målet för så stora ansträngningar och
mödor, visade sig för de hänryckta resande. Den punkt, som de
uppnått, är belägen nära Kap Hotham, vid Van Diemens bugt. Man
uppsatte på toppen af ett träd brittiska fanan, i hvars midt namnet på
expeditionens chef var broderadt; en blecklåda, innehållande en kort berättelse
om resan, nedgräfdes vid toten, och truppen gaf sig derpå på väg
tillbaka. Återresan var icke lycklig. De svarta omgåfvo under hotelser
och skrän de resande; man måste aflossa några skott för att hålla dem
på afstånd; sedermera fick Stuart skörbjugg och blef så sjuk att han icke
kunde sitta till häst. Det oaktadt anlände expeditionen utan någon
förlust af menniskolif tillbaka till Adelaide eliter nio månaders bortvaro.
Den europeiska befolkningen firade på ett präktigt och välförtjent sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
