Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på munnen, men visst är det, att han dock litet sednare
lyssnade tid det gjorda förslaget, hör äfventyrligt allt detta än
klingade. Vi hafva varit i tillfälle att taga kännedom om
åtskilliga hittills outgifha privata korrespondenser från denna
epok, deri mångfaldiga detaljer förekomma rörande den
nor-denskjöldska guldfabrikationen och konungens enskilda
förhållande till detta företag. Af en förtrolig brefvexling mellan
den bekante svedenborgaren och „exegeten“ Halldin och
kanslipresidenten grefve Ulrik Scheffer framgår bl. a., att d:r
Gumpertz Levisons resa till Sverge alldeles icke varit så gjord
på eget bevåg, som Nordenskjöld framställer det i sin ofvan
anförda skrifVelse, utan att N., som tyckes hafva haft någon
äldre förbindelse med konungen, men af denne blifvit i
London „abandonnerad“, så att han nu var „i saknad af sina
dagliga behof“, afsändt d:r Gumpertz exprés för att, om
möjligt, förmå H. M. till någon större „ordhållighet“. (Halldin,
som tyckes vara särdeles bekant både med N. och G.,
omtalar detta för Scheffer med stor frimodighet, medan åter
Nordenskjöld, som vi sett, med största omsorg förtiger det i
sitt bref till konungen och till och med söker framhålla saken
i en helt annan dager). Af Halldins korrespondens finna vi
vidare, att d:r Gumpertz Levison efter sin ankomst till
Stockholm erhöll en audiens hos konungen och erbjöd sig, att i
f&rening med Nordenskjöld utföra de i fråga ställda
guld-makareprofven „till konungens tjenst“. Konungen antog
anbudet, (det tyckes till och med hafva gått utan synnerlig
tvekan), och lofvade G. att understödja företaget med ett förskott
af 1,000 Pund Sterling; affären gick i den första tiden genom
baron Liljencrants’ händer, (sednare synes Munck, med hvilken
Nordenskjöld^ att dömma af flera bref mellan dessa herrar,
stod på en ganska förtrolig fot, hafva varit mellanhanden
mellan alkemisterna och monarken), och nämnde Liljencrantz
hade till och med på konungens vägnar låtit Gumpertz
förstå, att denna förskottssumma blott vöre „en bagatell“ till de
första försöken. Kort derefter finna vi äfven Nordenskjöld
återkommen till Stockholm enligt »konungens uttryckliga .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
