Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dervisning eller någon föreläsningsskyldighet varit
förbunden med Museum kan ej med säkerhet afgöras *).
Troligtvis har undervisning, om sådan meddelades, skett såsom
oftast hos grekerna samtalsvis och mindre tvunget, än i de
modema bildningsanstalterna, öfyerstyrelsen öfver Museum,
var anförtrodd åt en prest (ispsoc). Det var sannolikt en
he-derspost, som Ptolemseerna såsom en gärd af aktning mot
den gamla religionen och den fornegyptiska visdomen
öfver-lemnade till en af prestkastens medlemmar. Redan tidigt
sysselsatte sig en del af Musei medlemmar med uppställande
och lösande af spetsfundiga frågor, något som väl under den
romerska tiden blef deras hufvudsakliga göromål. Så omtalas
att under konung Ptolemeeus Philadelphus så kallade enstatikoi
och lyttJcoi voro yid inrättningen anställda. De förra funno
upp konstiga och trassliga spörjsmål, de senare bjödo till att
lösa dem.
1111 Museum hörde det stora biblioteket**) i Bruchion.
Bland öfriga i Alexandria belägna bibliotek var det i
stadsdelen Rhacotis, till Serapistemplet hörande, det förnämsta.
*) Bémhardy (Grundriss der Griechischen Litteratur, I, 452, 453. Halle, 1852.)
anser att någon förpligtelse att meddela undervisning icke ålegat Musei
medlemmar. Emot samme författares underskattande af Alexandrinska Museets betydelse
kan såttas följande ord af Bunsen (Egyptens Stelle in der Weltgeschichte, I, sid.
152, 153): »Det skulle förråda en stor okunnighet om denna Alexandrinska tid
och öfverhufvud om grekiskt skriftställen, om man ville anse dessa lärda för
bokstafsklyfvare och småaktighetskrämare, derföre att på romames tider Alexandria
likasom Athen hvimlade af dessa Grasctdi, som visste allt, blott intet, som lönade
mödan att veta, och i grunden voro lika okunniga som småsinta, Lifvet vid det
Alexandrinska Museet var det sista uppflammandet af ett personligt lif hos
grekerna, och kunde, enligt naturens eviga lagar, vid det gemensamma lifvets och
trons undergång, blott vara förebud till utslocknandet. Den var såsom en frisk
gren på en förtorkad stam.“ — „Af helt annan halt, än de senare medlemmar af
den alexandrinsk-grekiska skolan“, säger samme författare, „voro de stora
före-ståndarne och mästarne vid Museum under de första århundradena af det
ptole-mseiska herraväldet. Efter undergången af den grekiska andens stora mästerverk
är väl intet mera att beklaga än det förhållande, att icke blott de Alexandrinska
historieforskningens skatter utom några fragmenter gått förlorade, utan äfven att
de lärda från den romerska och byzantinska tiden, bredvid det myckna småaktiga
och erbarmliga, hvarmed de befattade sig, icke visSte att göra något bättre bruk
af dem.M
**) Se härom Parthey och Bemhardy a. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
