Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ströelser, oeh som sörja Öfver barnens onda lynnea, då de,
detta oaktadt, finna allting tråkigt och derföre blifva håglösa
och olydiga* Men felet år uppfostrarens eget: ty han har i
sin dagordning glömt det vigtiga momentet: friheten, barnets
egen sjelfbestämning och sjelfverksamhet
Om ordning — pligtuppfyllelse -r— och frihet; utgöra grund*
vilkoren för den menskliga tillvaron i dess helhet, så äga de
en icke mindre betydelse i uppfostran. Det ena utan det an*
dra leder till sjelfsvåld och okynne å ena sidan samt till slapp
viljelöshet och råhet å den andra.
Hafva de moraliska förmögenheterna vunnit sin harmonir
ska utveckling, så framträder resultatet i karakteren såsom en
sedlig och kraftfull vilja. Tänkom oss en menniska, hos hvil*
ken blifvit väckta sanningskärlek och rättskänsla, godhet och
pligtkärlek, men som saknar kraften till sjelfbestämning,
och hon är, med alla sina förträffliga egenskaper i öfrigt, ett
svagt och vankelmodigt väsen, en vaxbild, emottaglig för
intryck af olika slag. Lägg åter dertill sjelfbestämningens och
sjelftillitens kraft, och hon blir en karakter, ett sjelfständigt
väsen, med spänstighet, frimodighet, djerfhet. Den goda,
starka viljan skall föda stora, ädla handlingar.
Om samvetet innebär en bestrafihing, så bringar det ock
en belöning, uti vår egen känsla af tillfredsställelse vid en god
handling. Är detta egna inre bifall berättigadt eller
oberätti-gadt? Utan tvifvel det förra, svarar man. Men detta
bifatts-smne (som i grunden hvilar på samvetet) leder lätt till en
obehörig sjelfbelåtenhet, egenkärlek och egenrättfärdighet.
Ödmjukhetens dygd fordrar att vi ständigt misstro oss sjelfva,
förneka de företräden vi kunna äga och städse blygsamt vidgå
att vi äro ömkliga stackare.
Äfven denna motsägelse är blott skenbar, hvilande
allenast på en, falsk uppfattning. Håll sanningen starkt för Ögat
och motsägelsen häfves. Menniskan äger både rätt och pligt
att, genom sjelfpröfhing, söka utröna både sina goda
egenskaper och sina brister. Finner hon sig äga något af förra
slaget, men förnekar det — för att vara ödmjuk — så blifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
