Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af baron Anca, under hans undersökningar af ben-hålorna i Palermo. Yi
hafva alltså för närvarande bevis på menniskans samtidighet i Europa med
tre elefantspecies, hvaraf två, Mammuth och Elephas antiquus, äro utdöda
och den tredje densamme, som ännu existerar i Afrika. Hvad den förste
af dessa eller Mammuth beträffar, så vet jag väl att några skriftställare
förfäktat den åsigt, att den icke kan hafva utdött många tiotusental af
år före vår .tid, emedan dess kött blifvit funnet bevaradt .uti isen, i
Si-berien, i så friskt skick att det kunde tjena till föda för hundar, björnar
och vargar, men detta argument synes mig. felaktigt. Middendorff fann
år 1843y sedan han i Siberien genomgräft en frusen mark af någon
tjocklek^ en ismassa, i hvilken en Mammuth låg inbäddad, hvilken var så
fullkomligt konserverad att man bland annat kunde uttaga pupillen i dess
öga, och denne finnes nu på Moskwas Museum. Ingen skall kunna förneka
att denne elefant legat många tusende år i sitt isiga hölje; och om den
hade lemnats ostörd och kölden tilltagit under tiotusental af sekler, skulle
vi kunna med skäl förmoda att det frusna köttet skulle bibehålla sig tills
ytterligare en isperiod passerat.
Då man hängifver sig åt betraktelser öfver den långa serie af
tilldragelser, som inträffat under den glaciala och postglaciala perioden, är
fantasien benägen att oroas öfver omätligheten af den tid, som fordras för
att uttolka minnesvårdarne från dessa perioder, hvilka alla äro att hänföra
till det nu existerande menniskoslägtets sera. För att förkorta det antal
af sekler, hvars antagande eljest måste befinnas oundgängligt, hafva många
visat en benägenhet att förstora förändringspropörtionen i de för-histpriska
tiderna, och att utrusta de orsaker, som modifierat den lefvande och
lif-lÖ8a verlden, med en utpmordéntlig och öfverdrifvet stark kraft. Man har
berättat om en stor. irländsk talare på vår tid, att han, som stod i
begrepp att något väl sparsamt bidraga till ett välgörande ändamål, af en
vän öfvertalades att göra en frikostigare donation. Han gjorde så och
ursäktade sig för sin första skenbara brist på frikostighet med att säga
att hans tidigare lif varit en beständig strid mot fattigdomen och „attde
som äro födda i öfverflöd icke lätt kunna föreställa sig huru lång tid det
åtgår att fä fattigdomens kyla ur benen.“ På samma sätt förhåller det sig
med oss, den nu lefVande generationen, då man af oss fordrar medgifi
vanden af tusentals sekler för att förklara tilldragelser i den så kallade
moderna perioden, hvarvid vi i början helt naturligt skygga tillbaka från
att göra en som det synes så slösaktig utgift af förfluten tid. Genom
vår tidiga uppfostran hafva vi blifvit vana vid sådan sträng sparsamhet
i allt hvad som har afseende på jordens kronologi och dess invånare i
förflutna tider, så fjettrade hafva vi varit genom gamla traditionela
meningar, att tillochmed, då vårt’ förnuft blifver öfvertygadt ooh vi äro
förvissade om att vi borde göra frikostiga tidsmedgifvanden åt geologen, vi
likväl känna huru svårt det är att fä fattigdomens kyla ur benen.
Jag vill nu till slut i korthet häntyda på tvenne punkter, rörande hvilka
en meningsföräQdring småningom inträdt hos senare tiders geologer. Först,
huruvida en jemnt fortgående succession af organiska och oorganiska
tilldragelser, icke afbruten af häftiga och allmänna katastrofer, måste
antagas; och för det andra, huruvida klar bevisning kan erhållas om en
period före skapelsen af organiska varelser på jorden. Jag är gammal
nog för att erinra mig huru geologerna dogmatiserade öfver dessa frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
