Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 115 —
Den lutherska kyrkan lär bland Kristi gerningar hans
nedstigande till helvetet, hvilken punkt metodistkyrkan helt
och hållet lemnat, då den ej af bibeln kan bevisas; den synes
mera tala emot denna punkt, då Jesus säger till den
botfärdige rof våren: I dag skall du vara med mig i paradiset, icke
i helvetet. Denna lära torde endast vara en qvarlefva af den
katolska, liksom åtskilligt annat inom den lutherska.
Den lutherska kyrkans lära sammanblandar ofta
försoning och frälsning med hvarandra, eller framställer
försoningen såsom om den ensam utan Andens verk i menniskan
skulle innebära frälsning. Genom denna oklarhet alstras en
mängd besynnerliga, motsägande och obibliska meningar och
satser, såsom t. ex. att hela verlden är rättfärdig (stundom
till och med helig och salig), att själar, som nu lefva på
jorden, äro frälsta för öfver 1800 år sedan, d. v s. innan de hade
syndat eller ens voro till; att många nu ligga i helvetet med
oförlåtna synder, m. fi. lika "absurda" orimligheter, hvilka
dock egentligen ej innehållas i sjelfva läran, men väl utgöra
hennes konseqvenser.
Metodistkyrkan åter uppställer en skarpt begränsad
skilnad emellan begreppen försoning och frälsning, icke så, som
frälsning vore möjlig utan försoning, men att begreppet
frälsning måste innehålla mera, nämligen hela omvändelsens verk,
som af Guds Ande på grundvalen af Kristi försoning utföres
i menniskans hjerta. Den lär, att Kristus är försoningen för
hela verldens synder, men att hela verlden ändock är stadd i
det onda, och att endast de, som genom personlig tro funnit
delaktighet i Kristi försoning och blifvit nya skapelser i
Kristus Jesus, äro rättfärdige och Guds barn, d. ä. frälsta,
enligt Rom. 5: 1; Ef. 2: 8.
Om omvändelsen.
Båda kyrkorna tro och bekänna, att menniskan af egna
krafter ej kan förskaffa sig frälsning, utan att den samma
skänkes af nåd; dock är det nödvändigt, att menniskan
måste bli omvänd från mörkret till ljuset. I tillämpningen af
dessa sanningar råder dock stor olikhet, i det att den luther-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
