Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TREDJE KAPITLET.
Något om de första svenska invandringssällskapen.
EFTER den svenska koloniens eröfring afstannade visserligen
utflyttningen i massa, men den nya verldsdelen fick dock
hvarje år mottaga enskilda invandrare, hvilka slogo sig ned
i olika delar af det adopterade fosterlandet. Många af dessa voro
äfventyrare, hvilka ankommit hit till landet utan någon afsigt att
grundlägga kolonier, hvarför de ej heller lemnat några
minnesmärken, egnade att sprida något ljus öfver de tidigare invandrarnes
stråkvägar, lefnadsvanor och betydelse för det land, hvars
medborgare de blifvit. För de följande invandringsskarorna blefvo de
likväl af någon betydelse, emedan de kunde genom sina bref sprida
kunskapen om den nya verlden samt i viss mån leda de stora
skaror af invandrare, som i mediet af detta århundrade voro i
antågande.
Dr. E. Norelius säger i sitt utförliga arbete om “De svenska
luterska församlingarnes och svenskarnes historia i Amerika,” att
G. Unonius och hans lilla sällskap, som 1841 utflyttade från Sverge,
synas hafva varit de första, hvilka på senare tider kommit till
Amerika med bestämd afsigt att bosätta sig här och bilda ett nybygge.
Unonius och hans sällskap slogo sig ned vid Pine Lake i närheten
af nuvarande Nashotah, Wis., omkring 30 mil vester om Milwaukee,
der de fingo genomgå alla nybyggarelifvets besvärligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmetiamer/0150.html
