Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Överblick av det gamla Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
skull! Ja, man gick ända därhän i djärvhet, att man lånade
Jan Hus’ bekanta anletsdrag åt det nya katolska helgonet.
När år 1621 det första Nepomuk-altaret invigdes i
Prag, blev det på samma gång en gravsten över den
böhmiska protestantismen. Jan Hus’ underbara förvandling till
Jan Nepomuk är en av världshistoriens största och
ödes-digraste förfalskningar, och på samma gång är den en av
den jesuitiska prästlistens sinnrikaste, att icke säga
snillrikaste triumfer.
Med dessa reflexioner avsluta vi vår överblick av Prag
från Belvederen, innan vi taga närmare kännedom om staden,
sådan den såg ut omedelbart före det trettioåriga krigets
utbrott. Från denna utsiktsplatå, där den avsatte konung
Karl X av Frankrike under sin landsflykt promenerade i sin
blåa frack med guldknappar och stor ordensstjärna, kunna
vi ock redan göra oss en liten föreställning om vad Prags
belägring och Lillsidans erövring betydde för den svenska
krigskassan och för svensk stormaktskultur. De sår, som
vi då tillfogade Böhmen, äro länge sedan läkta och
glömda, och den smärta eller skymf, som tjecherna ledo,
har lämnat rum för den respekt, som hjältemodet alltid
inger. För resten se nog nutidens tjecher hällre, att Banérs,
Torstenssons, Wrangels och Königsmarks troféer förvaras
i det avlägsna Sveriges museer och slott än att de i Wien
vittna om konungariket Böhmens beroende av Habsburg,
och i fall de blicka djupare in i det historiska
sammanhanget, erkänna de ock villigt, att Gustav II Adolfs idé,
om ock grumlad och bortskymd under det stora krigets
lopp, innerst också var kampen för Böhmens religiösa och
nationella frihet.
Klockorna ringa till aftonsång, medan vårens bleka
skymning sänker sig över stad och vatten. Så hava de
klingat i hundratals år; de ha kallat till vapen och strid;
de ha klämtat över de döda och ljuda ännu manande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
