Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Käjsar Rudolfs skattkammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Shakespeare omnämner Böhmen på åtskilliga ställen i
sina dramer, och när han i »Vintersagan» talar om
»böhmiska kuster», behöver detta icke med nödvändighet bevisa,
att Shakespeare saknade elementära insikter i Europas
geografi. Visserligen torde han ha varit okunnig om, att det
på 1200-talet fanns en böhmisk konung (Ottokar II), vars
rike faktiskt sträckte sig från Adria ända upp mot Östersjön,
och det är väl inte heller alldeles säkert, att han tänkte på
Böhmens ursprungliga invånare, bojerna eller boemerna,
en keltisk stam, som gåvo landet sitt namn. För hans
skaldefantasi hägrade Böhmen, liksom »Illyrien» och Ungern,
såsom ett avlägset sagoland i allmänhet, likasom ju än i
dag fransmännen med de dubbla benämningarna böheme
och bohémien begått det vida större misstaget att förväxla
böhmarna med tsigenare eller tatarer.
Men vi hava historiska bevis att Shakespeare har haft
reda på både Böhmen och på dess dåtida regent. Han
gjorde personlig bekantskap med den lärde engelsmannen
Dee, vilken vistades hos konung Rudolf i Prag och som
vi längre fram få göra bekantskap med, och i 1590-talets
mitt hade Thomas Sackvilles engelska skådespelaretrupp,
som »gasterade» i Tyskland, även besökt Prag, enär
konungens livmedikus Bartolomeo Ouarinoni rekommenderat
teaterbesök såsom botemedel mot kungens melankoli. I
»Stormen» anspelas det ock på den av Rudolf II omhuldade
alkemien, i det Alonzo spörjer, var den undergörande,
förgyllande vätskan finnes, och i »Trettondagsafton» säger
ju narren åt Tobias Raap: »Den gamle enstöringen i Prag,
som aldrig sett varken bläck eller penna, sade en gång rätt
sinnrikt till konung Gorboduks brorsdotter: Det som är,
det är». En egendomlig slump fogade ju ock, att
»Stormen» skrevs såsom ett slags festspel, då Jakob I:s dotter
Elisabet firade sin förmälning med den tyske furste, vilken
såsom Böhmens siste konung spelade en så ömklig roll i
Böhmens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
