Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Käjsar Rudolfs skattkammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
sten av marmor» o. s. v. Skopas’ härliga bild av Niobes
yngste son, som hade kostat 34,000 dukater, gick under
klubban för — 51 kreuzer. Köparen sålde den för 4 thaler
åt en bildhuggare Malinsky i Prag, och dennes änka
avyttrade den för 102 kreuzer åt en Wiener-läkare Barth. När
prins Ludvig av Bayern fick se konstverket 1815, köpte han
det för 6,000 thaler och införlivade det med glyptotekets
samling i Munchen, där det nu är en av dess största
prydnader.
Utomordentligt väl har den österrikiska regeringen
lyckats förvandla Prags hradschin till en »artillerikasern».
Där gapa nu de tomma salarna med de vanvårdade murarna,
och ödslig är Belvederen, vars förlorade skatter hava fått en
ringa ersättning i den nutida tjechiska konstens
medelmåttiga fresker med ämnen ur Böhmens historia. Endast den
präktiga Jaros-fontänen (uppkallad efter sin byggmästare
Jaros från Brünn) står kvar i den käjserliga parken. Förstod
Königsmark icke dess konstvärde, eller var pjesen för tung
att frakta på Elbe och Östersjön?
Men när det egna landet så föga aktat dessa historiska
reliker, hava vi svenskar så mycket mindre anledning att
ångra, vad som skett, om vi eljes skulle hysa några
samvetsskrupler för fädrens krigiska försyndelser. I politiken
röner segrarens ädelmod föga tack av eftervärlden, ännu
mindre av de besegrade, och i Sverige fingo de plundrade
skatterna åtminstone ett fredat förvaringsrum. Hade icke
Gustav II Adolfs katolska dotter — hon som enligt Geijers
upprepade försäkring var »bättre än sitt rykte» — fört med
sig en del av konstverken till Rom, där de efter hennes död
skingrades åt olika håll, skulle vår slutliga behållning hava
varit ändå större.
Men den är stor nog ändå, och vi kunna vara både
stolta över och tacksamma för 1648 års krigsskörd — icke
därför att de äro med våld vunna stridstroféer, utan därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
