Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vita berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Ligan, förenade sig protestanterna till en försvarsunion, som
konstituerades ett år förut (1608) och bland sina
medlemmar räknade ända till 1,400 böhmiska adelsfamiljer under
ledning av Andreas Schlick, Wilhelm Lobkowitz, Ulrich
Kinsky, Lennhard v. Vels, H. M. Thurn m. fi. De
lyckades av den svage Rudolf utverka det s. k.
Majestätsbrevet av år 1609, som skulle tillförsäkra Böhmens
protestanter full jämnställdhet med katolikerna. Men dessa
löften infriades ej. Då Ferdinand II kröntes till käjsare och
konung av Böhmen 1617, bekräftade han visserligen med
ed de redan utfärdade privilegierna, men lär samtidigt i
sakristian hava gjort ett hemligt förbehåll, en reservation
mot alla eftergifter och yttrat: »Hällre vill jag gå med maka
och barn att leva av tiggarbrödet än längre tåla kätteriet i
mina arvländer». Spänningen blev allt starkare, och när
protestanternas ledande män på sina frågor fingo undvikande
svar av de käjserliga ämbetsmännen på Hradschin, gjorde
de detsamma som protestanterna år 1419: de kastade »på
gammal-tjechisk sed» ut de motsträvigaste herrarna genom
ett fönster. Det var den tändande gnistan i krutdurken.
Vilem av Slavata, som tillhört Brödraföreningen och hade
en protestantisk moder, men övergått till katolicismen
(liksom Wallenstein och Cernin), har i sina 14 folianter
omfattande memoarer, skrivna mellan åren 1637 — 51 och nu
mera förvarade i Wiens Hofbibliotek, på tjechiska utförligt
skildrat denna tragikomiska scen, där han själv råkade vara
den ömkliga huvudpersonen. »I hela romerska riket, i alla
kristna kungariken och furstendömen — skriver han —
anses det för illa och straffbart, att personer av böhmisk
härkomst och av de högre stånden begå ett så skändligt, i
ingen världskrönika omnämnt illdåd som att utan
förbarmande kasta ut genom fönstret i en djup dal Hans
Majestäts båda ståthållare.»
Härvid tillgick det enligt hans egen skildring sålunda.
Wilhelm av Lobkowitz trängde sig hotfullt på Jaroslav Mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
