Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vita berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
den stora krigsskådeplatsen, invaggade han sig i
förhoppningen, att han genom den svenske konungen skulle återfå
den förlorade kronan. Men när denne stupade vid Lützen,
svimmade han vid sorgebudet och dog samma år den IQ
november i Mainz.
Ett fruktansvärt straff drabbade de böhmiska
fosterlandsvänner, som vågat trotsa käjsare och påve.
Rättegången mot de för högförräderiet anklagade begynte den 13
mars 1621, och den 21 juni gingo dödsdomarna i
verkställighet på rådhustorget i Prag, där bödeln, själv protestant,
under loppet av 4 timmar mot en lön av 634 thaler högg
av 27 huvuden. De flesta bibehöllo till det allra sista en
hjältemodig ståndaktighet, parad med kristlig undergivenhet.
Den 74-årige Våclav Budovec yttrade på avrättningsplatsen :
»Mina kära gråa hårstrån! Sen, vilken ära väntar eder, när I
om kort skolen omflätas av den himmelska kransen.»
Under rättegången yttrade greve Schlick: »Skären sönder min
kropp i tusen bitar och rannsaken mina inälvor! I skolen
där dock endast finna, vad som står i ständernas förklaring.
Kärleken till friheten och till tron har satt svärdet i vår
hand.» Och en annan ville låta sin son se på avrättningen,
men detta förbjöds av myndigheterna. Åter en annan av
de dödsdömda, Martin Fruvejn, kastade sig frivilligt från
Vita tornet ned i Hjortgraven, då han fick höra domen, och
slog ihjäl sig. Liket togs dock omsorgsfullt till vara och
avrättades vederbörligen för formens skull. Greve Schlicks
straff mildrades så till vida, att han blev halshuggen, innan
handen avskars, men för några andra skärptes det på
barbariskt vis. Slottskaptenen Dionys Cernin, som på
fönster-utkastningsdagen släppt in väpnade män i borgen, fick två^.
fingrar avskurna, innan kroppen styckades, och från den
ädle vetenskapsmannen Jessenius, f. d. rektor vid Prags
universitet, bortslets våldsamt hans farligaste vapen —
tungan — före halshuggningen.
Tolv huvuden av de avrättade ädlingarna sattes upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
