Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Den grymme mordbrännaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
med hetsade hundar ut på kyrkogården, där de måste *sich
ranzioniren*. Då det knappt fanns något mer att taga,
behandlades det arma folket så mycket värre; några gubbar
och gummor måste smaka »die schwedischen Tränke», och
barn piskades för att yppa föräldrarnas gömslen. Golv och
väggar brötos upp; källare och vindar genomsnokades, och
till och med gödselhögar undersöktes. En portväktare, som
ej hade mera att avstå, fick armar och ben ledbrutna och
kastades till sist i en brunn med bruten ryggrad. Kronan
på förstörelseverket sattes den 23 maj, då 200 sachsiska
marodörer trängde in efter att hava skjutit en portväktare.
Men då var staden så renskrapad, att de efter en timme
måste avlägsna sig tomhänta.
Allt detta är ingen fantastisk svartmålning av senare
tiders novellister eller ett foster av jesuitisk inbillning, utan
en objektiv stadskrönika, vars riktighet bekräftas av ett
annat, ävenledes på tyska skrivet dokument, som skildrar,
huru »svenskarna» våldförde sig mot gamla kvinnor, till och
med på sjukhuset, huru de betedde sig mot små barn,
sköto Wilhelm av Lobkowitz’ gårdsfogde, brände en kvarn
i den närliggande byn Ebersdorf, klädde av några in på
bara kroppen och »etliche Mannspersonen mit Wasser
ange-füllt», d. v. s. läto dem smaka på den s. k. svenskdrycken.
Och liknande rapporter föreligga från många andra orter i
Böhmen. Ibland »Novellæ et declarationes» i Caslaus
stadsarkiv heter det på ett ställe:
»Den 20 juli 1639 mycket tidigt före gryningen kom
en stor trupp svenska ryttare till staden Podiebrad, inträngde
med våld genom stadsporten, höggo och slogo, plundrande
allt — rådhuset, skolan, kyrkan och husen såväl i själva
staden som i förstaden. De bröto upp järndörrar till källare,
undersökte kistor och skåp och lade allt, som behagade
dem, på hästarna. Vad som icke fick rum där, lastades på
forvagnar, och folk tvangs att draga dem. De begåvo sig
vidare till staden Kolin vid Elbe, där de inrättade ett salu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
