Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Belägringen av Brünn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
att störta murarna i grus, tego de belägrade still, som om
Gud hade förgätit dem, och som om de ej voro villiga att
resistera eller manatenera (försvara) staden. Men kort därpå
gjorde de sig lustiga på murarna med säckpipor, trumpeter
och pukor och spelemän och blevo så dristiga, att de efter
varje salva under laddningen dansade på breschen med
kvastar, varmed de sopade bort damm och kulor, andra
föraktliga upptåg att förtiga ...»
»Numer är vårt infanteri kaput, kavalleriet är
missmodigt, officerarna lida brist på proviant och de simpla
ryttarna på bröd och foder. Staden kan icke intagas och
vinnas. Om Spielberg gitter jag ej skriva. De belägrade
äro muntra och avfärda oss med hånlöje över vår olycka.
Men stadskommendantens hövlighet måste vi berömma, ty
han har låtit tvätta de döda officerarnas kroppar, svept dem
i nya linnen och skickat dem till oss i nya kistor .... Allt
detta skriver jag i förtroende. Min herr broder må kassera
denna skrivelse, så att den icke kommer till någons öron
eller ögon, och vare min herr broder härmed hjärtligt
hälsad av mig och av herr översten.»
Man måste vara slumpen tack skyldig för att detta
brev av en okänd officer har råkat komma till eftervärldens
ögon och öron, ty det säger mer än långrandiga krönikor,
relationer och diplomatiska aktstycken. Det ger oss en
levande bild av den sjuke, nedslagne Torstensson och av det
sista misslyckade angreppet på Brünn. Men framför allt
visar det oss den hemska baksidan av det trettioåriga
krigets minnespänning: ett obeskrivligt elände, sjukdom, nöd,
förtvivlan och längtan efter den fred, varom det redan hade
börjat underhandlas, men som lät vänta på sig ännu i tre
fruktansvärda år. Och historiens ironi fogade det så, att då
den westfaliska freden redan hade blivit undertecknad,
befann sig Böhmens huvudstad ännu i ett belägringstillstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
