Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
form. Så t. ex. hade en urmakare i Iglau lagat en musköt
åt en svensk soldat och därför fått en groschen (3 kreuzer)
’zum trink Geld’. Då en major Busch fick höra, att en
hantverkare hade krävt betalning för ett arbete åt en svensk
militär (vilket alls icke var sant), hade han låtit kalla till
sig den stackars urmakaren, slagit omkull honom och
trampat på honom, så att inälvorna runnit ut. Urmakaren dog
ett par dagar efter den svåra misshandlingen, efterlämnande
hustru och tre minderåriga barn. Även en liten gosse blev
mycket illa tilltygad av denne Busch. »Kein Mensch dörfte
tiber solche Mordthat ein Wort verlieren.» Och om
soldaternas beteende mot kvinnor heter det i det tyska originalet:
»Pfui! Schand! Teufel, Ttirken und Heyden würden darob
abscheu haben, und ist solches weder bey Gott noch der
ehrbahren Welt zu verantworten.»
Om den religiösa ofördragsamheten å ömse sidor
berättas följande lustiga episod: »Den 2 augusti 1646 hade
herr kommendanten (Österling) låtit bjuda hem till sig
herrar jesuitiska fäder och sökte då framställa sig i så ljus
och fördelaktig dager som möjligt (»hat sich weiss und
schön machen wollen*). Hans predikant, som också var
med vid bordet, fick då lust att disputera med herrar patres.
Men då han med ens började tala ohöviskt och kom ur
askan i elden genom att kalla påven för den babyloniska
skökan, svarade jesuitrektorn med taktfull blygsamhet, att
detta var calumnier (smädelser), som icke passade sig på
detta ställe. Herr kommendanten jämte andra högre
officerare lära ej heller ha tyckt om den evangeliske pastorns
uppförande. Denne begynte nu klandra det katolska
celibatet, enär man enligt hans förmenande icke kunde bevara
kyskhet utom äktenskapet. Men därpå genmälte rektorn,
att om pastorn, som i halvtannat år varit borta från sin
hustru i Sverige, hade kunnat förbliva kysk, så kunde han
ock förbli det i hela sitt liv.»
Sitt omdöme om de under Österlings befäl stående
Jensen, Svenska minnen från Böhmen och Mähren. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
