Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Den stora kuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
verken underbara och sorgliga öden till mötes. De
testamenterades av Gustav Adolfs dotter till kardinal Decio
Azzolini, vilken råkade dö samma år som den frikostiga
givarinnan. Dennes frände Pompejo Azzolini sålde dem till
furst Livio Odescalchi, vilken i sin ordning slumpade bort
dem för 80,000 écus åt den ökände härtig Philippe av
Or-léans. På 1790-talet lära många av dessa konstverk hava
hamnat i London.
Såsom exempel på huru det förfors med sådana
skatter må här endast anföras, vilken lott drabbade ett par av
de yppersta tavlorna, nämligen Correggios »Leda» och
»Jupiter och lo». De hade ursprungligen tillhört härtig
Gon-zaga i Mantua, vilken skänkte dem åt käjsar Karl V till
Madrid. Dennes dotter Maria var moder till käjsar Rudolf, och
sålunda införlivades de med Hradschins galleri. Sedan de
efter irrfärden till det avlägsna Sverige och utflykten till
Rom hade kommit till Paris, lät den orléanske härtigens
svagsinte son Louis förstöra Jupiters och Ledas »lidelsefulla
ansikten». Ledas huvud blev dock sedan »restaurerat» av en fransk .
målare. Tavlan köptes sedermera av Fredrik II och förvaras
numera i Berlins museum. Det påstods ock, att drottning
Kristina själv vårdslösade sina skatter och ej hade fullt
förstående för deras värde, och greve Carl Gustav Tessin
uppgav, att Correggios »Danae» och »Leda» skulle hava använts
att täcka två söndriga rutor i det kungliga stallet. Om
detta rykte var sant, vågar jag ej yttra mig. Emellertid
var det allmänt utbrett, och det kan vara av intresse att
anföra, vad den store konstkännaren Winkelmann skrev
därom i sina »Tankar om efterlikning av de grekiska verken»
(1756):
»Drottning Kristina, som hade mer dilettantism
(»Schul-wissenschaft») än smak, förfor med dessa skatter såsom
käjsar Claudius med en Alexander av Apelles’ hand, i det
han lät skära av figurens huvud och sätta dit Augustus’
huvud i stället. På de vackraste tavlorna i Sverige skar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
