Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Den stora kuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
diverse annat av mer världslig natur, t. ex. en bikt om
avskyvärda laster, besvärjelse mot fallandesot och medel att
upptäcka stulet gods: »Man tar en ofördärvad gosse, ställer
honom i ett mörkt rum, med ansiktet mot väster» o. s. v.
Detta manuskript, som sannolikt förskriver sig från
början av 1200-talet, kom 1295 till benediktinerklostret i
Brevnov och hämtades av käjsar Rudolf 1594 till Prag, där
det icke undgick sitt öde. Det gör ock i sanning skäl för
namnet »böckernas jätte», ty det är 2 alnar högt och en
halv aln brett. För dess 309 pergamentblad, beräknas det,
ha åtgått 160 åsnehudar, och då kan man väl med skäl
säga, att det behövdes många åsnor för att detta litterära
alster skulle komma till stånd.
Av lätt insedda skäl dröjde det länge, innan man från
tjechisk sida anställde undersökningar om de böhmiska
rariteterna i Sverige. Greve Anton Johan von Nostitz, som
1785—90 var käjserligt sändebud i Stockholm, lyckades av
Gustav III utverka, att 133 böhmiska urkunder fingo
återlösas. Några år senare företogs den första vetenskapliga
forskningsresan till Sverige av den böhmiske slavisten
Do-brovsky, som hade i officiellt uppdrag att taga reda på
slaviska handskrifter i Sverige. Han anträdde resan i sällskap
med greve Joachim von Sternberg och kom till Malmö den
26 juni 1792. Om resan genom Sverige till Stockholm heter
det i hans reseberättelse: »För den sorgliga anblicken av
Smålands råa näjder kunde jag blott någorlunda hållas
skadeslös genom sällskapet med min reskamrat, herr J. F.
Reich-ert från Weimar, vilkens fack var trädgårdsskötsel och
botanik.» Han besökte också Lund, Linköping och
Uppsala, innan han över Åbo fortsatte till Ryssland, men det
vetenskapliga resultatet blev obetydligt, åtminstone mindre
än vad Dobrovsky själv hade väntat sig. Men till hans
stora ursäkt må anföras, att svenskarna själva då helt visst
hade föga reda på de slaviska bokskatter, som genom 1648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
