Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Det sista krigsåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
koret, där de efter midnatten läst den första morgonbönen.
De skyndade nu till Jungfru Maria-kyrkan, anammade hostian
och delade sig i tre grupper. Några gingo till Jesus-barnets
kapell för att bedja; andra buro bort heliga käril ur
sakristian för att föra dem i säkerhet, och de övriga väntade,
enligt abbotens befallning, vid porten på de fientliga
krigarna för att lugna dem med böner. Klockan fem på
morgonen kom den första truppen till klostret, men
munkarna lyckades blidka dem med mat och dryck, så att de
fredligt drogo sina färde. Om en stund kom en ny skara;
men ur ledet sprang en ung man fram och spärrade med
draget svärd ingången för de andra. Därpå infann sig hos
abboten en svensk officer Ruttger, som sade sig vara katolik
och i Köln hade studerat tillsammans med karmeliter. Han
lovade att för deras skull skydda klostret, så att ingen
plundrare sluppe in. Så skedde, och när de kringboende
sågo, att en svensk krigare stod på vakt utanför klostret,
började de i smyg flytta sina saker dit, och många gömde sig
själva där. Samma dag kom överste Coppy, som var katolik,
dit med några män för att leta efter greve Rudolf Colloredo,
som dock redan hade kommit i säkerhet på andra stranden.
Coppy rådde abboten att bedja Königsmark om skyddsvakt
för klostret, och Königsmark gick in därpå, ställde Ruttger
på vakt och gav munkarna ett med sigill bekräftat fribrev.
Karmeliterna höllo en hel månad tacksägelsegudstjänst i
Jesus-barnets kapell, ty genom sina böner där hade de ju
blivit frälsade. En gång hölls lutersk predikan i klostret,
men svenskarna gjorde ej munkarna något förnär, och de
fingo ostört förrätta sin morgon- och aftonandakt. Där
inrättades sedermera ett sjukhus för 160 patienter; munkarna
måste sköta dem, och de sårade svenskarna uppförde sig
väl mot dem, fastän de fingo dålig kost. Karl Gustav
besökte sjukhuset, och då man visade honom det
underbara Jesus-barnets kapell, blev han rörd, skänkte 30 dukater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
