Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tjechiska sägner om svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
krut. Ett förfärligt brakande hördes; svenskarna lämnade
orten, och nu försvann dimman för alltid.
1 dylika »folksagor» framträder tydligen den katolska
övertron, som vi så ofta ha haft tillfälle att bevittna i dessa
kulturbilder. Om en svensk officers hustru, som bodde på
slottet i Brandeis vid Elbe, heter det, att hon en gång tog
några vaxljus, som funnos i Altbunzlaus kyrka, och gav
dem som leksaker åt sina barn. Dessa sjuknade svårt
dagen därpå utan synbar anledning. När den katolska
tjänstflickan fick se ljusen, kände hon igen dem och bad att få
återlämna dem. Detta beviljades, och nu blevo barnen
med ens friska. Ångerfullt besvor hustrun sin make, att
vakt måtte ställas utanför kyrkporten, på det att helgerånet
ej skulle upprepas.
På vänstra dörrposten i Gudsmoders-kyrkan i Braunau
(Broumov) fanns i äldre tider ett märke av ett svärdshugg.
Sedan husiterna hade bränt ned den gamla kyrkan, ville
man bygga den nya av sten, för att förekomma eldsvåda,
men nattetid revs den ned av osynliga händer, som ersatte
den med en ny av trä. Då den svenske befälhavaren
under stadens belägring fick höra denna legend, ville han
pröva, om kyrkan även motstod hans klinga. Men stålet
splittrades mot det hårda träet, och en skärva sårade
svensken dödligt. Svenskarna lämnade efter den betan kyrkan i
fred, och så står hon ännu i dag.
Även från Niederösterreich berättas liknande
munksagor från svensktiden. I Krems skulle en svensk major
1645 ha ridit upp och ned på trappan till jesuit-kyrkan,
stuckit ut ögonen på helgonbilderna och kluvit den helige
Ignatius i två delar. Till straff dödades han av en kula
från andra sidan Donau, och till erinran härav inmurades i
kyrkväggen »der steinerne Mandel ohne Kopf». —
Harten-stein nära Krems gav sig icke, därför att de belägrade
skulle ha haft en underjordisk gång, varigenom livsmedel
fördes, och nunneklostret Imbach skonades av svenskarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
