Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
skade, och de avspegla endast en mindre del av det
trettioåriga kriget. Men huru till omfånget och tiden begränsade
de svenska fälttågen i Böhmen och Mähren än voro i
jämförelse med Gus-tav Adolfs och hans efterföljares
krigsoperationer i det hela, har detta skede dock en särskild
betydelse, därför att de skarpa motsättningarna bröto sig
skarpast mot varandra i de tjechiska länderna och därför att
Böhmen, såsom vi inledningsvis antytt, är det centrala i det
trettioåriga kriget och i hela den religionskamp, som hade
sina rötter i medeltiden.
Sverige utgick som segrare ur denna långa strid, och
dess reformation var tryggad. Men Böhmen blev i dubbel
måtto lidande, ty med förlusten av dess nationella frihet
följde ock den religiösa, och därför kunna vi svenskar hava en
särskild anledning att med intresse och deltagande följa
det tjechiska folkets öden. När den westfaliska freden slöts
utan att någon hänsyn hade tagits till de böhmiska
exulan-ternas krav, beklagade sig Comenius i ett häftigt
förebrående brev till Axel Oxenstjerna över den förmenta
orättvisan. Men då rikskanslärns maka, Anna Bååt, hade dött,
skrev den tjechiske fosterlandsvännen i november 1649 till
honom ett brev, vari han bad om ursäkt för sin överilning.
»Min sorg var icke enskild, utan allmän, ty det är ett helt
folk, som övergives. Men Herren Gud är mäktig att visa
våra grannar, att de hava svikit sig själva genom att svika
vår sak. Och om vi ej få tröst hos människor, skola vi
få den av Gud, vilkens hjälp plägar taga vid, där den
mänskliga slutar. Men om ock det närvarande livet ej skall bringa
hugsvalelse, skall ett kommande förläna den, ty såsom
Luther säger: Om det ej finnes rum under himlen, skall det
finnas i himlen. Och vist talade Epiktet: Att anklaga andra
i sin olycka, tillhör den obildade; att anklaga sig själv
tillkommer den, som har börjat bilda sig; men att varken
anklaga sig själv eller någon annan, det höves den bildade
och vise.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
