Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V. peil. Miill. V. H. p. 15. — Nilss. H. M. p. 11. — Rossm. le.
I, p. 74. — N. & Nyl. F. M. p. 8. — Mörch S. M. Dan. p. 12.
Skalet något plattadt, starkt glänsande, mycket tunt, alldeles
genomskinligt, ytterst fint tvärstrimmadt, hvitt eller ljust hafsgrönt.
Vindningarne 3—3 1/2, hastigt tilltagande, bildande en liten, föga
framstående spira. Sömmen på tvären skrynkligt strimmig, stundom
röd-aktig. Mynningen mycket stor, sned, nästan rund, utom vid basen,
der den genom en liten del af näst sista vindningen blifvit
månfor-migt urringad. Munsömmen enkel, hvass, vid öfra kanten
utdragen, vid spindelkanten inskuren. — Djuret rödaktigt grått, med
mörkare mantel, hufvud och trefvare.
Förekommer under mossa och fuktiga löf i skogar och
trädgårdar från sydligaste Skåne till halföns nordligaste delar. Ju
fuktigare lokalen är, ju mera synes skalet antaga grön färg.
I Tyskland finnas af detta slägte ännu tvenne arter, hvilka möjligen
äfven kunna upptäckas hos oss, hvarföre jag här vill anföra deras
kännetecken. 1. V. diaphana Drap.: skal nedtryckt, mynning stor, utdragen,
dubbelt så bred, som hög; vindningar 2. Br. 5—6, höjd 2’/2—3 m. m-
2. V. élongata Drap.: skal plattadt; mynning mycket utdragen, 3—4
gånger så bred, som hög; spiran punktformig. Br. 4—5, höjd 2—2’/, m. m.
Gen. 4. Succisura Draparnaud.
Djuret tjockt. Trefvarne 4, de två nedre mycket korta,
kägellika, trubbiga, de öfre från basen till midten till tjocknande, i
spetsen klotformiga, med ögon. — Skalet aflångt äggformigt, tunt,
genomskinligt, vanligen vaxgult, utan spår till nafvel, med få
vindningar, af hvilka den siste är mycket stor och uppblåst, nästan
utgörande hela snäckan. Mynningen stor, oval, upptill vanligen
spetsig. Munsömmen enkel, hvass.
Bernstenssnäckorna älska vanligen mycket fuktiga ställen,
hvarföre de förekomma dels vid vatten, dels på växter i vatten. Af de
arter, som finnas hos oss, uppehåller sig S. Pfeiffer i på de våtaste
ställen, ofta i sjelfva vattenbrynet, S. putris mera aflägset från
vatten och S. oblonga vanligen på fullkomligt torra ställen. —
Namnet kommer af succi num (bernsten).
Det enda slägte, med hvilket Succinea möjligen kan förvexlas i
anseende till skalets form, är Limneea, men de skiljas lätt derigenom, att
Succ. saknar livarje spår af det columellarveck, som finnes hos Limnæa.
1. Succinea putris Lin.
Skal ovalt, med kort spira; vindn. 3—31/2, föga konvexa;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
