Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru på midten temligen djupt inne; spindelkanten bågformigt
uppstigande. — Djuret hvitgrått, på ryggen mörkare, nästan öfverallt
liksom öfversålladt med ockragula punkter.
Förekommer på mycket öppna, torra och starkt soliga ställen
på Oland flerestädes, isynnerhet i stenraset på landborgen emellan
Vickleby och Resmo samt långs den stenmur, som finnes derofvan
vid landsvägen, vid hvilken jag (1853) på en gång insamlade öfver
1000 exemplar.
1. De öfriga till denna grupp hörande, inom den Danska faunans
område funna, arterna skilja sig från föregående sålunda: H. candidula
Michaud, hvilken den står närmast, genom lägre spira, finare striering?
mindre hvälfda vindningar och den hvita tandlika svulst hvarmed den
starka läppen slutar på mynningväggen; H ericetorum Mull. genom större
(br. 10—12, höjd 5—6 m. m.) mycket nedtryckt skal, ytterst vid nafvel
och 6 vindningar, samt H. conspurcata Drap. genom mindre (br. 5—6,
höjd 3 m. m.) och mera plattadt samt finhårigt skal, trångare nafvel och
4—5 vindningar. — Dessa och flertalet af de öfriga till subgenus Teba
hörande arterna förekomma vida mera vid kusterna, än i det inre af
Europa, hufvudsakligen i medelhafsländerna, de älska torra, starkt
solbelysta ställen, träffas vanligen i stor mängd på samma fläck och utmärka
sig framför slägtets öfriga arter genom sin ofantliga variationsförmåga,
som gör dem till de svåraste att bestämma, åtskilja och begränsa troligen
af alla landsnäckor. Typiskt hafva de, liksom öfriga med band försedda
Helices, fem band, af hvilka äfven här det tredje oftast bibehåller sig
längst; men då bandens antal hos andra arter genom sammanflytande
eller försvinnande förminskas, ökas hos dessa bandens antal genom
delning, vanligen så, att de två öfversta genom tvärlinier upplösas i
fläckar och de två nedersta genom längslinier förvandlas till flera mycket
smala band.
2. Ofvan beskrifna art blef af Prof. B. F. Fries år 1822 funnen på
Öland och af Nilsson beskrifven i tillägget till Hist. Moll. under namn af
H. ericetorum Drap., men med anmärkning, att alla honom bekanta
af-bildningar (hos Drap., Pfeiffer och Sturm) voro mycket större. I Synopsis
meth. molluscorum (1830) förklarade Menke den af N. beskrifna snäckan
vara H. costulata, men dock gjorde Beck densamma i Index moll. (1837)
till en ny art under namn af Theba Nilssoniana.
F) Skalet klotformigt; nafvelen betäckt af den tillbakavikna
mynningkanten, eller ingen.
a) Skalet betäckt nafladt, med ett mörkt längsband ofvan
midten; munsömmen utböjd med läpp. (Subg. Ariania Leach.).
26. Helix arbustorum Lin.
Skal tätt trärfåradt; mynning rundadt månformig;
munsömmen hvit, med bågböjd spindelkant. Bredd 18—23, höjd 17—22 m. m-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
