Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - abyrþ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
abyrþ, f. L. hemligt bärande af något till ett
ställe med den följd att skada åstadkommes. som mz
sinne abyrdh flere siälana fordärfwar JP 50.
abyrþer, m. [Isl. áburðr] = abyrþ). bära abyrþ a,
insmyga tjufgods hos. at þe bärin ängän abyrþ a han
SR 286.
abyrghia, v. L.
a dragha, v. L.
adsignera? v. [Lat. adsignare] öfverlåta. huilkit
gooz ... boo joansson gaff oc adsignerade (?) for:da
watzstena clostre FH 3: 82 (1446).
advent, f. [Lat. adventus] L. advent, adventstid.
j aduentinne for jwlin VKR 16. iij swnnedag j
aduenten FM 555 (1512).
adventa (atwänta: -onne Bir 4: 14), f. =
advent. MP 2: 31, 66. VKR 61. Bir 4: 14.
adbalbarn (adhol barn), n. äkta barn. ärin i
vtan disciplinam tha ärin i äkke adhol barn vtan rät
hoor barn Bo 106.
aþalbogher, m. L.
aþalfäst (adalwesth. pl. -ir: adalwesthe
SD 5: 242 (1344); adalfeste SD 5: 631 (1347); adal
fæstø SD 5: 560 (1346); nedan anförda ex. tyckas visa,
att dessa former äro att fatta såsom pl. af aþalfäst
och icke att hänföra titi ett särsk. subst. aþalfäste),
f. L. fullkomlig stadfästelse, stadfästelse af fullkomligt
el. fast köp med föreskrifna formaliteter. secundum
iura legum que wlgariter dicuntur adalwesthe
integraliter vendidisse SD 5: 242 (1344). ib 560 (1346),
631 (1347).
adhalhus (adelhus), n. hufvudborg, den hufvudsakliga
el. egentliga delen af en fästning, fästningens
hufvudbyggnad. drotzeten forborgen fik marsken togh
adelhusit til sik RK 2: 3475.
adhalhär (adelhär: -in RK 1: 1519. adhilhär:
-in RK 1: 1636), m. hufvudhär, härens hufvudstyrka.
RK 1: 1519, 1636.
aþalkona, f. L. — aþalkonu barn, n. L. —
aþalkonu sun, m. L.
aþalköp, n. — aþalköps fastar, m. pl. L.
aþalman, m. L.
adhalmur (adhelmur), m. hufvudmur. tän inre
adhelmuren KS 86 (210, 94).
adhalporter (adhil port Iv 4044, 4114; Fr 293),
m. hufvudport (på en borg). firi adhalportanom (för
-enom) skal wara stor grop KS 85 (209, 94). vtan
adhalport skal wara port luka järnadh ib. Iv 4044, 4114.
Fr 293.
adhalvägher (adhelvägher), m. [Skåne L.
aþulvägh] allmän väg, landsväg. ganga adhelwägh
MB 1: 409.
adhal värk, n. L.
aþal värknaþer, m. L.
adhans, adv. [Fgutn. aþans. Isl. áðan. Jfr
Nygutn. i jedans] i adhans (iadhons, j iaadans),
i åns, i jåns, nyss. som jak sagde j iaadans j ffraa
MD (S) 201. the siw som iadhons waaro optald MB
1: (Cod. B) 544.
adhel, m. [Mnt. adel] adel. iack giorde adelen
fatiig ock arm RK 3: (sista forts.) 6384.
adhelörn (adhil örn), m. [Mht. adelar. adelarn]
örn, kungsörn. ST 214.
adher (aadher. pl. -rar), f. [Isl. æðr] 1) =
aþra 2. sla vp ena adhir Hästläked. i AS 137. at
... adrana ok sinonar rifnadhin Bir 1: 328. hon
förnam dödhen röra hennas aadhra källor Lg 3: 3l9.
2) = aþra 3. Jfr konungs adher.
adhersla (aaderslaa), v. åderlåta. lata sig
aaderslaa LB 7: 338.
adhla, se ädhla.
adhligh, adj. adlig, förnäm. thenne adliga (Cod.
A ärligä 12) frvn Val (Cod. C) 58.
aþra (odhra: -or MD 142), f. 1) muskel, sena.
haffde enä adhro vnder sinä tungo Va 48. mz siw
repom hwilken giord waro aff färskom seenom äller
adhrom (nerviceis fustibus) MB 2: 120. PK 224. 2)
åder. hans aþro brusto up Bu 532. alla adrona ok
sinonar (nervi et venæ) vt thandos ok sundir slitos
Bir 1: 30. MD 142. LB 2: 62, 63. Jfr bak-, hovodh-,
lungo-a. 3) vattenåder, källåder, källsprång.
käldor oc bäkkia oc lönlika adhrur vnder iordhinne
MB 1: 58. runnu swa tar aff öghum som strömber
af adhrom (Cod. C käldho 996) Bil 351. blodher flöt
ok ran som adhro ok watn aff skäre käldo ib 541.
ib 794. Bir l: 108. Jfr konungs-, vatn-a. —
adhro blodh (aadro-. adra- LB 7: 1), n. 1)
blod som är i ådrorna el. från dem utrinner. hulchen
menniskia sik lather aadro blodh LB 2: 64. 2)
förblödning. sin mästara senecam ... lät nero dräpa
mz ethers dryk ok adhru blodhe Bil 307. han do
af adhro blodh ib 465. LB 7: 1. — adhro slagh
(adra-), n. åderlåtning. LB 7: 176.
adhraduker, m. svettduk, näsduk. nwnna ...
skal ey gifwa mannom adhraduka (sudariola) Ber 165.
aþravisu, adv. L.
aþruvis, adv. L.
adhugher, adj. lysten, glupsk. gradugh diur ok
adhugh Bil 343. ib 370. MB 1: 183.
af (aff. affh BSH 5: 222 (1507); FM 358 (1508).
äf SD 5: 638 (1349). aaf SD 5: 561 (1346), aaff
MD (S) 202, 208. off Di 276, 289, 291; BSH 5:
196 (1506) o. s. v.; RK 3: (till. om Chr. II red. A) 6339.
a MP 1: 230, 287; SD NS 1: 463 (1405); Lg 3: 251;
SGGK 104. aa MD (S) 202; FH 5: 48 (1467, nyare
afskr.); RK 3: 137, 96l), prep. och adv. [Isl. af] L.
A) prep. med dat., hvilken dock stundom, i sht i
yngre skrifter, utbytes mot ack. 1) vidt
rumsbestämningar för att uttrycka ett aflägsmande, eg. och
oftast från ett föremåls yta, dock stundom från det,
hvari något är: a) af, från. stegh aff häste Bil 658.
þri bloþdrupa drupu af fingrenom Bu 56. kumbar af
himirike röst ib 5. the dagh aff himilin falder Al 6392.
drogh jomfrun tha sina skoo aff sinom fotom Bir 3:
180. vek af väghenom Bu 498. far abram aff egipto
lande MB 1: 178. skyt är skutith aff stakkot bagha (för
bogha) GO 899. ref sit har af höfþe Bu 209. af staþ, se
staþer. — b) ur. dragha han op aff brunnenom
MB 1: 231. gik aff kyrkionne KL 4. dragha hona
af hänna klädhom (afkläda henne) ib 314. alexander
aff sinne kapo far (afkläder sig) Al 3512. 2)
för att beteckna riktning, afstånd, frånvaro: från.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
