Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - diäkne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tliiikup
190
diiivnl
Fil 1: 61 (148», gammal afskr.), 62. -ar), m. [/a/,
dj&kn. Lat. diaconus] L. 1) diakon, andlig af lägre
grad (närmast under presbyter). sn hon präst klädan
ok diäkn ok subdiäkn Bu 11. hänne syntes som christus
var sialuar prästrcn ok laurencius ok vincencius
diak-nane ib. prästom ok diaknom ib 398. Bil 379. Lg
3: 569. — om Leviterna hvilka ss presterna
underordnade tjenstgjorde vid den Israelitiska gudstjensten.
skipadhe aaron til biskop, oc hans sönir äpter han
oc alla leui släkt til prcsta oc diäkna MB 1: 343.
— ss tillnamn, coniugi hemmiligi dvakn SD 2: 110
(1292). haquino dyækn ib 559 (13o9). svnoni diakn
ib 3: 287 (1316). uiclis diekn oc lindorm jenisson
suenä BSH 2: 39 (1396). thomas diekn ib 38. raguald
diekn ib. niagnus dyiiken SD AS 1: 44 (1401). 2)
djäkne, skolyngling, studerande, lärjunge (detta bruk
af ordet förklaras deraf att vid gudstjensten
diakonernas göromål ofta förrättades <{f skolynglingar).
nar barnet war vij ara gammalt tha lät han thz
komma til skola, än barnot haffde haart näme, oc
lärdhe illa, för huilkit andhra diäkna giordho offta
speo oc leek aff honom Lg 663. ath the djäckner
i arboge mottho gaa effter gudz almwssä i närickä
BSII 5: 111 (1506). FH 1: 61 (14s5, gammal afskr.),
62. Bir 1: 100. gudh vtualde israels folk swa som
diäkna at lära thorn ok pröua ib 3: 451. aldra handa
konstanna oc liirdommara (för -na) doctores mästara
oc otalika thoras diäkna oc discipuli Sn 223. Lg
3: 713, 714 (flere af de anf. ställena kunna föras
till diiikno). — Jfr kor-, miisso-, siib-,
iirke-diiikn. — diiikna almosa (diengne almoss),
f. almosa som gifves åt studerande. FH 1: 62 (1489,
gammal afskr.).
diiiluie, m. [lsl. djäkni] 1) = diiikll 1. Bil
237. 2) = diiikll 2. Bil 776. SD XS 1: 551
(1406)-■— Jfr niiisso-, iirke-diäkne.
(liärfliet, f. djärfhet. Al 7162. Su 69. MB 2: 174,
304, 311, 320. LfK 111.
diärflika (diäruleka. diärfwelioa Bir 2: 5.
dierffligha I)i n. diarffuelige ib 8. dyärfue-
ligha ib 217), adv. [/«/. djarfliga] djärft, dristigt,
frimodigt. þe bupu sik diäruleka undi dom Bu
no-han badh them diärflika til hugga Bil 462. ib 534.
KS 84 (207, 92). MB 1: 248. KL 53. Bo 65, 93. Bir
1: 108, 194 , 2 : 5, 21, 4 : 71. Li 8, 11, 217. —•
(diärff-lica för därlaV ma diärfflika (Cod. B görla 532)
nakrom månne synas, at hwar thera weet annars wilia
oc hugh MB 1: 54.) — Jfr dirflika.
diiirfliker (diärffwelig), adj. [lsl. djarfUgr]
djärf, dristig, aff liwlko han sigh vphögde j swa
diärffweliga wranghhect MB 2: 203. — förmäten. Su
32, 268.
diärfiuäiter (diarff-), adj. [djarfmæltr] frimodig
i tal, frispråkig, ban är diarff melter for herra oc
första Di 131.
diiirya, se dirva.
diärver, adj. [/a/, djarfr] djärf, modig, frimodig.
gik han diäruar for dornen Bu 499. — djärf
förmäten. diärf orp Bu 25. þa vaxte mön diärf ib 144.
Bir 1: 395. — n. adv. djärft, med djärfhet. räddes
at israels sönir skullo diärware (Cod. B därla 532,
troligen råtta läsarten) dyrka them for gudh siälwan
MB 1: 48. — Jfr fol-, for-, ful-, il-, näsa-,
of-dlftrver.
diiivul (diauul. dyawl. diäwl. dyäffwol.
dyfwll: -in Bil 850. dieffuill. dlätfwld LfK 200.
dyäkel: -en BSII 5: 273 (1508). dyffwil. diwell.
med art. dievulin Bu 29. diauulin. diafwlin.
diäfwllin. diafuldin Bir 4: (Art) 181. diäwlin.
dat. ting. dläfle. med art. diävelenom Bu 29.
diäflenom ib- Bo 49. pl. diäflar. diaflar.
diäfualar: -a Bu 22), m. [lsl. djöfull. Lat. [-dia-bolus]-] {+dia-
bolus]+} djäfvul, menniskornas anklagare hos Gud och
frestare, det andeväsende som utgör det ondas
princip. hui þorf þu viþ diäiiul slygias Bu 13. ful
priistar diäwls daro ib 30. en iuþa diiiwls anbiip
tok han þiir tel. at han mate sin heþar ok väld
atar vinna ib 29. diäwlin (hostis antiquus) avuudaþes
hanom ib 143. diäwlin välte up sion af grunnom
(a dyabolo mare concitatur) ib 137. varþ diauulin sua
rikar. at biscopen gaf sin hugh af sinnom ib 144.
foor diäwlin i then 01m, som han far stundom i
syndogha män MB 1: 160. frestarin som är diäfwllin
gik at honom Bo 48. diäfwllin frestadhe han ib 49.
hon thänkte at driipa sik siälwa aff diäfwlsens
111-skiutilsom KL 61. hafar diafuldin giort po ra (för
pera) hiärta brännande Bir 4: (Avt) 161. aff syndoui,
som göra mannin diäwlsins thräll MB 1: 69. ban
grep drakan gambla ormen som är diäffwllon oc
safh-anas MB 2 : 364. som aff dyäffwolen befaangen war
Lg 3 : 353. han thänkte thz vara diäfwlin själft’
Iv 681. — djäfvul, demon, ond ande. han saghpe . . .
sik vara diäwl (dæmon) ok eigli man ok þit sändan
a luciferi vitgna Bu 8. itngen diäuul skal diruaz
tel coma pän tima for þin öghon ib 13. hanom
tepes pär en dyawl fram koma ok pröua hans sial
vara sina ib 20. en salogh kona polde niycla nöp ok
möpo af enom diäflo ib 23. j pem afgupa stoko bope
en diäwl ib 203. fik see at en diäfwl j blamaniia like
drogh han fra bönum Bil 695. lowas them diäflenom
aldro sidhan at fresta nakan man til the samu synd
MB 1: 53. diäfuala (dremones) ropo pär fram i manna
ham Bu 22. koma jämsköt diäfla j hunda hami Bil
103. siax diafla (dirmones) lagho vip almanna viighen
Bu 136. ipre gupa äru ängte vtan diäfla ib 138. diäfla
öpte thor wt aff thera manna munne som the jnnan
qualdu Bil 238. — ss skymford. tw dieffuill Di 195.
— i svordom el. hvardagligt uttryck, thee scolo faa
eth M (1000) diwell BSH 5: 185 (1507). the skulo
fa eth M° (100,000) dyffwil ib 273 (l508). diinen, jwtlien,
tysken och dyäkelen riidos alla dalasoken ib. — Jfr
afguþa-, hiilvitls-diiiviil. — diäfla dyrk, /.
dyrkan af djäflar. Bil 236. ■— (liiifla dyrkan,/, dyrkan
af djäflar. Gr 305. — diäfla frpstil.se, n. frestelse
af djäflar, djäfvulsk frestelse, falla the i mång diäfla
frestilse Gr 319. — diäfla flllder, adj. besatt,
ursinnig. uarp vm sipe galin ok diiifla fuldar (a dmnone
arrej,tus) Bu 511. ib 196. Bil 230. — diäfla llärska|),
ii. här tf djäflar. Bil 725. — (liiifla llöfdllillgi
(-hyfdhinge: -ans MP 2: 60), m. höfding öfver
djäflar. KL 81, 120. MP 1: 92, 2: 60. Bir 3: 88. MB
2 : 374. — (liiifla kyu (-kön), |n. [lsl. djöflakyn]
djäflaätt, slägte af djäflar. alt diäfla könit, rööt oc
thööt ok skalff Bir 2 : 264. ib 267. Jfr diiivuls kyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
