Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - forbordhan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forbordhnn
274
forhudhhälirhon
en städs områdef när som te komma her til stiides,
innan förbomcn igen BSH 5: 50« (1512).
for b ordhan? /. = fnlbordhan i. til andeiikx
liffwernis skäliga forbordan Su 256 (troligen är
for-bordan skriffel för fulbordan).
forborgh (för-), f. [Fi?«». forborg. Mnt. [-vor-boreh]-] {+vor-
boreh]+} förborg. befästning som är uppförd
framför et. utanför en borgs hufvudbyggnad el. kärna:
förborgen var vanligen skild från hufvudborgen
genom en bred graf och inneslöt bostäder för
manskapet. förrådshus o. d. i forborghänne for abo
sloth FU 4: 90 (1483). ther stod for husit en
for-borgh aff thrS RK 2: 3854. layde sik i forborgen for then
port ib 1086. drotzeten for borgen fik marsken togh
adelhusit til sik ib 3474. lot han opkoma mz hast
alt thz i forborgen war ib 3862. kom eldhen i takith
paa forborgen HSH 20: 124 (1507). RK 2: 1331, 2716,
3196. FH 5 : 92 (1484), 8: 8 (1463, afskr.). BSH
b-154 (1507), 219 (1507). — förhus, förgård, i forstadu
huse som matte kalla förstuffuo älla forborgh (om
förgården i Jerusalems tempel’) MB 1: 488. —
liäl-vitis forborgh, d. v. s. limbus patrum, vistelseorten
för gamla testamentets aflidna fromma, wara
för-fädhra, som i tbz mörka hälffwittes förborgh sithia
Lg 3: 588. ib 627, 637.
forborgha (för-), v. f Mnt. Torborgen] låna, utlåna.
jak skal mit godz ey dyrare forborgha än iak wil
thz for redlia päniga sälia ST 492. — forborgha
sik, 1) skuldsätta sig, förderfva sig genom
skuldsättning. ban skal armlika sik förborgha KS 61 (151,
67). 2) ställa borgen för sig. togbe wij
(borgmästare och råd. i Söderköping) honom in t.iil os
(näml. ss borgare), oc förborgadhe ban sigh i vi (6)
aar, som var lagh iiuieholler (jfr Stads L. Kg 15: pr.)
BSH 5: 404 (1510). vthan ban forborghar sigh at standa
til rätta GS 48 (1442). — Jfr oforborghndher.
for br a! v. förebrå, thik thz forbradho wener oe
fränder Ml) 160. hau forbrade hanom ib (S) 220. the
forvitto hanom oc forbradho, at ban var ensamber
sik uin thro Ansg 205.
forbrilllin (för-), v. förbrinna, förtäras af eld.
som förbrunno oc tappadhos mz cliore MB 1: 4oe.
förbruka, v. bruka, fforbrukendis eder wiisdom
FM 133 (1502).
forbrut, ». kränkande, brytande! förbrytande,
förverkande! om . . . k. h[ans] then fridh och endrekt
forkrenckthe . . . tha skullo then slotzs- och stadz
lnffwen . . . hallas til swcrigis rikes crone liandli
. . . ware same lag, forordh och welkor pa war
sidhe ... k. hans til witlierligeth forbruth (om
vi bryta freden, vare slotts- och stadslofven förverkad
från oss åt konung lians!). BSII 5: 74 (1505).
forbryta (för-), v. [Fdan, forbryde] L. 1)
bryta, öfverträda. i haffin konungsins edzöre forbrutit
It K 1: 2100. SGG K 104. 2) förbryta, förverka.
hafdho forbrotith sit eghit liiff MB 1: 467. ST 165,
171. EG 66. Va 17. som forbryta hals och hand BSH
5: 513 (1512. nyare afskr.). TM 21, 22. huilkin
(för af huilkin) tompt oc gardh fornempde
han-nis hertuge sin deel forbrutit haffde vnder waar
nadigha herra kong oc krononna SJ 172 (1448).
haffwj fürbrwtith hästhen oc harniskith gardz mäst-
arenom PM 23. liawer oppenbarlika forbrutith sit
götz MB 1: 468. haffue forbrotit thwa öra SO 110.
hnffue forbrvtith sit embete ib 109. ib 117. haffvvi
förgiort ällar förbrutit sitli förmanz dome LfK 4.
arffwet som han förbryther ib 38. hawer forbrutith
mz thässe olydhno tholikt nadbabudh fram aleedli
MB 1: 292. — forbryta sik, förbryta sig. han
hafdho sik forbrutit Bir 2: 334. Al 550. ST 295. Bir
4: 171, 173. Lg 813, 3: 281. the som sik forbryta
mz (mot) minom son ib 16. ib 254. haar . . . oloff
gallé sik förbrutedh motli edher BSH 5: 195 (1507).
förbränna (för- MB 2: 16, 23. 116), v. [Jfr Mnt.
vorbernen] förbränna, uppbränna, alt thz j stndhen
kwnne fynnas förbrändo the mz eldlie MB 2: 16. ib
23, 116. Lg 3: 331. TM 9. — förbränna, vid
beredning el. tillverkning låta elden verka på ett ämne så
starkt att det skadas el. förderfvas, huilken smidher
som mera forbrenner alf eth skippundh göth smidhes
iärn än fem liszpundh SO 71. thz som forbrent är j
pressan ib 114. — part. pret. (genom inflammation)
stockad, tenna syke (0: pleuresis) komber aft’ forbrent
blod LB 7: 235. ten stoppilsen oppo liffren oc uiielten
komber ter aff at blodyt bliffwer forbrent aff ten
beta colera eller aff ten beta kalla sywke ib 248.
blodit är forbränt ib 5 : 293.
forbuþ (förbudh. förbodh), n. [isl. forbod] L.
1) förbud. SD 5: 280 (1344). MB 1: 147, 475. lagh äru
rätsins budb ok kroka forbudh GO 6. vtan liokors mnuz
forbudh KL 170. biwdha the stor forbudh vppa RK 2:
629. lydog i swadana förbodh LfK 155. motli reglonnas
bodli ällar torbodh ib. ib 156. — förbud mot
begagnande (af), atj haffue giort förbudh oppa then malm
jag fik effter johau beszo FM 239 (1505). atj vele giffue
thet förbud löst jgcii ib. the eeldha, som nw i forbud
tagna äre BSII 5: 513 (1512, nyare afskr.). —
förbud mot utförsel, skulu wij intho förbudh göra uti
liakot rike, wtan mz mestadelens thess rikens radz
railh . , . och skulu wij ey siälue, äller någre andre
latlia wtfiira. äller nakon annan loff giffua vtli ath
föra i förbudh, och tha ikke förbudh är, tha ma alle
frij färdas theras iireiidhe, äpther thoras berningh
BtRK 324 (1483, or ig.). 2) interdikt, förbud mot
gudstjenst, förbud att hålla gudstjenst, inom ett visst
område. liwar then for:de ber andris i riket koma kan
. . . sätiom wi oppinbarlikit forbudh aff gudliz tiänist.
mädhan han ther iir och tree dagha ther näst äpter
SD NS 2: 324 (1410, gammal afskr.). — förbud alt vara
närvarande vid messan, mindre, bann. j vaarin aff
kirkiouue j forbudhi at böra mässo Bir 2 : 260. swa
at ey nakar af minom arfwom älla äptekomandom,
vndir gudz forbudh oc ban. makt hawin thet
for-scrofna goz . . . for klostreno quälia SD NS 2: 26
(1408). — Jfr hüghtidhis forbndh. — forbnþa
bref, n. L. — forbuds vitni, n. L.
forbudh, n. — förbuds päniugar, m. pl. L.
forbuþa (forboþa), v. L.
forbudha (fore- Lg 3: 39), v. [Isl. fyrirbolfa]
förebåda, Al 9858. Lg 3: 39. Jfr oforhlldhadher.
forbudhhälghoii (forbodhelghon), ». pl.
helgon hvilkas dag kommer kort före den dag som är
helgad åt alla helgon och sålunda liksom förebådar
denna’ andron (näml. messan skal siwngasj aff allom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
