- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
282

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - forethanke ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

forethaiike

282

forfara

mz manna ok mz änkionna miöle Bir 1: 220. thäuno
kostin foreteknadhis j hympna födhonne som kalladhis
manna ib 3: GO. ib 4: 59. ST 200, 201, 202, 205, 206,
208, 218.
föret hank e, se forthanke.
forethiinkia, se fortliiinkia.
forevar (firi war KS 79 (194-5, 86). förra war
GO 768), adj. varsam, försigtig, äptir almälinclico
ordliquädhe bätra är at vara fore var än äptir snar
Bir 3: 333. KS 79 (194-5, 86). GO 768. görande them
fore wara (cautos) af sinom wadha Bir 1: 196.

fore vara, v. præesse, förestå, med dat. gudh
skap-adhe stoor tw ]yus j himnenom . . . ect at thz sculde
fore wara daghenom annat at thz sculde fore wara
nattinne Bir 4: (Dikt) 226.

forevara (före-), se forvara.
fore vardha, v. påträffas, möta. dräpon gudz
owinir, ä hwa som foro wardher MB 1: 346.
forevarna, se forvarna,
forevit, n. = forevita,/. Bir 4: (Dikt) 26i.
forevita (före- Su 28. foruita: foruiste Lg
3 : 498. part. pret. -witin. -wister), ti. veta förut,
känna förut, j thänna gudh waro al thing forewitin aff
äwärdheliko Bir 4: (Dikt) 216. aff foro wisto thina
födhzslo (ex præscientia tuce natiuitatis) ib 233. äptir
likamansins naturliko skipan hulka iak foreuisto af
vp-hofueno ib 1: 214. ib 216, 2: 12, 127, 279, 288, 3: 77, 82,
419, 4: 70. ST 529. Su 28, 394. Lg 3: 498. Jfr forvita.

forevita, /. förutvetande. Bir 1: 217, 3: 369,
4: (Dikt) 232.

forevitan (for-), f. — forevita, /. vm thässa
forewitan mz liulke the wisto thässa stiärno mariam
wara skapaskolande Bir 4: (Dikt) 237. wm sinna pino
forwitan Su 316.

fore äta, se foriita.

forfaþir (förfadhir MB 1: (Cod. B) 535. gen.
forfadhurs MB l: 175. pl. förfäder, forfädhra
MB 1: 303; Al 2981. forffädra: -ane Lg 3: 104.
forfädhra ib 588), m. [Isl. forfalfir] L. 1)
stamfader. lian war mankynsins forfadher oc ophoff MB
1: 89. ib 105, 117, 175, 257, 312, (Cod. B) 535. —
en af förfäderne. hwilkan gardli oc laudhbo j
liaff-uin til pantha hafft oc äu haffuin epter idbran
forfadher gambla gödhicbe finke FH 6: 4 (1441). 2)
[jfr Mnt. vorvader] företrädare, then werduge
herren myn forfader HSH 19: 124 (1506). — pl.
for-fiiþer, 1) förfäder, ware forfadher MB 1: 68. ib
303. Bil 115. KL 136, 143. Ml’ 1: 206. Bir 1: 125,
232, 2: 172, 3: 10, 134. Al 2981. Lg 3: 104, 588. —
förste forfaþer, stamföräldrar, ren ... af allom
syndo söör första for fiiþra Bu 10. Bir 1: 75. 2)
föregångare, forsma . . . sinna forfädhra
(prredecesso-rum) gerninga Bir 2: 140.

forfal (forfaal. forfall. förfall), n. [hl. forfall]
L. 1) förfall, hinder, vtän ban liaui san forfal
SR 11. är vtan san forfall SD 5: 377 (1344, nyare
afskr.). ib 478 (1345, nyare afskr.), 480. sägghia sin
forfal SO 27. laglikin forfaal Bir 5: 52. mangh
forfall (hindrande omständigheter) niaagha walla thy
kunde thz ey wäl för bönderna falla RK 3: 817. ib
2294, 2658. — i rimslut, snarast ss versfyllnad: utan
forfal. ä hwath ij bidhin ij wärlin all thz skall

idher wardha vtan forfall Al 5788. ib 9066, 10310.
wthan all förfall RK 3 : 3202. 2) nödtvång? thu
weth mit forfal (necessitatem) MB 2: 200. — Jfr
lagiia forfal samt fyrifal. — förfalla lös (-löss
SO 82. -löÖS ib 66), adj. [Fnor. förfalla lauss] L.
förfallolös. SO 92, 84 , 86, 196. — forfalz oþer
(for-falls-), m. L. — forfal/. vitne (forfalls-), «■
L. — forfalz ärande (-ärende), k. ärende som
vållar förfall el. hinder (att inställa sig vid ett
tillfälle då man varit förbunden att komma tillstädes).
sägia thöm sine forfalz ärendo SO 107.

förfalla, v. [Mnt. vorvallen] förfalla. 0111 thou
viborgs stadz mwr, at han bliffuer täktter ffür en
han merc ok värro fforffaller FM 542 (1512-13).

for falska (-ar, -adher), v. [Jfr Mm. vorvelschen]
förfalska, förfalskar antinglie gull eller söllfuer SO 144.
ib 154, 156. erich axelsous och rikesens radz bre|f som
forfaisket är Fll 5: 93 (1484). Jfr o förfalskad her.
förfång (-fong. förfång, förfaangh. förfank

SJ 316 (1464)), n. [Mnt. vorvankj L. förfång, ingrepp
(i någons rätt), skada, engin göre androm forköp eller
förfång eller skadba vpa sith köp SO 48. ib 51, 63,
154. l’M 21, 33. at ey är stadenum noghot förfång
giort SJ 133 (1444). ath the inthct forfoug göre thöm
BSII 5: 111 (1506). alth thet rikena kan koma til
förfång SD 5: 210. then clausula med sinom tunga
. . . skal kyrkienne inghe stadz til förfaangh wara
ib 2 : 658. förscrifna stenhuset . . . stadeuom vtan
alt förfång liaffwa ägha bruca och behaddha (för
be-haldha) SJ 133 (1444). ib 316 (1464). sik wtan nakot
forfangh ällir minzskilse j sinom kärlek (sine sui . . .
præjudicio) Su 358. Lg 3: 280.

förfara (för-, före- LfK 71. firi- L.), v. [/.«/.
fyrirfara] L. 1) försiggå, förflyta? illa förefaren
tingh LfK 71. 2) transire, förgå, förlida,
försvinna, upphöra, var tidli forfar Bir 3 : 223. forfare
nw hedhninganna fafänga Ber 23. at iärtikuit sculde
ey forfara KL 74. 3) framlida, aflida. war
ffor-farne konungli magnus SO 122. 4) perire, förgås,
omkomma, forfara af myklo sorgh oc dö KL 184.
tha folkit forfor oc dödhe j öknenne Bir 2: 113.
ib 1: 112, 323, 378, 2 : 77, 144. KL 237. MP 2: 46.
MB 2 : 293. kom at vpletba ok belt göra
man-könit som forfarid var (perierat, var förtappadt) MP
1: 27. — störta, gå under, som aff wärdzlikom
medgång högfärdandes haffua förfarit (deciderunt) Su
171. 5) Irans, förstöra, förderfva. RK 2 : 5881.
— förfara, genom vårdslöshet förstöra el. förderfva.
ath lerjungen nagat forfarit hauer fore sinom
lios-bonda SO 84. päninga . . . som . . . hans . . . modher
förskingrat oc forfarit badhe FH 5: 130 (1488). 6)
förlora, förspilla, med dat. förfaret ärfuodhe sino ok
ey thingom sinom TB 76. — refl. forfaras, förgås,
omkomma, forforus wndlier swiirdh ok sylt Bil 318. Bo
71, 175. Gr 259, 288. MP 1: 67, 320. MB 1: 42, 165,
261. Ber 170. Lg 547. forfaras ti) bäluitis Bil 797. —
förgås, förgöras, utrotas, i skulin forfaras aff
wärld-inne (peribis de terra) MB 1: 300. hans li i ff skal
forfaras oc skilias widh hälgha manna samfund
(peri-bit anima illa de lsrae!) ib 308. — förstöras, hwat
ey spillis thz ok forfars som oskönioghom oc othäkkom
gifs Bo 153. the förra stadzbokin forfoors ok vpbran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free