- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
427

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - grunder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grunder 427 grymhor

grunder {komp. grunnare), adj. [/a/, grunnr]
grund, grunth watn GO 3S7. atli tho göre oy diwpot
grunnaro en thz nw är FH 1: 32 (1455, gammal afskr.).
grunder, se grnu, grund,
grundfaster, adj. grundfast, orubblig, bi/dl.
grwnd-fasth venscap BSII 4: 253 (1500).

grundlös (grunlös), adj. 1) bottenlös, a en
musa. flytande oc grundhlösan Bil 614. Su 128. aff
hans nadli grunlösom brun MD 186. — bi/dl.
bottenlös, oändlig, gudz grvnlösa myskundh FI! 6: 18
(1449). för thina milda grwndhlösa barmhiirtoghet Lg
3 : 594. ib 599, 600. 2) outgrundlig i gudz doina
tho äro lönlike oc grundlösa ST 49S.

grundnlgher, m. gift gillesbroder som begått hor
meil gift gillessyster. SEG 118.

grundoglter (grunduglier), adj. begrundande,
eftertänksam, bcsyndhorlika dywp oc grwudogb aff
sinneth oc förstandh Lg 3: 587. Bir 4: 8. ban war
. . . grundugh i sinno Di 1. ball war saktmodug oc
grvndug ib 13. ib 132.

grund|illta, f. gift gillessyster som begått hor med
gillesbroder. SEG 119.

grundval (grunual Bir 3: 8s; MP 2: 163.
grunwald Su 257), m. [Isl. grundvöllr] L.
grundval. grouo con grundual Bil 743. affhändir jak mik
ok minom arwom tho fornemda jord ok vndir telbo
kirkio ok vudir honna grundual SD NS 1: 689 (1407).
fatikdomin är alla andolica bygningiuna grundual Bo
64. är ödhmiuktin helsouna oc alz gooz grundual ib
33. Bil 106, 567. KL 3.10. Gr 300. Bir 1: 13, 197, 22S,
2: 45, 155, 3: 377, 427. VKR ni. Su 257. the tio
bud-01’dhiu äru alla laghanna gruuual MP 2: 163. ST 534.
takum . . . jobannem swa som sanuan grundual vndir
wara gärning (fundamentum nostri operis) KL 183.
lagdho grwudwalcn til hälga fatikdumsscns liffworne
Lf K 16. han hafdho cet hcdhirs mark oc con
grunual j sino hofdhc Bir 3: 88. — grundvals mur,
ni. grundmur, stadhughe swa som godhir grunduals
mwr (murus boni fundamenti) Bir 1: 163.

grundvalsten, m. grundsten, grundwalstonane äru
vndan takno Su 420.

gr un k 1 m, ? [M grunk] mummel? en oiidli grwnk
sigia alle höra BSII 5: 135 (1506).

grnnka, v. [Jfr N. och Sv. dial. grunka] mumla,
knota, the grwnka ganska illa BSH 5: 251 (1568?).

gni|ipa, f. [Mnt. gruppe. Jfr Sv. dial. groppä]
grop, fallgrop, hålighet på en väg. skulu the idher
wardha en suara oc gruppa oc hindhor (foveam ac
laqueum et offendiculum) vidher idbra sidho MB
2: 62.

grus, n. [Mnt. grös, grus] grus. ST 99.
grusanär (grusänär), n.? [Fnor. grusnær,
grusenor. Mnt. grusener] till rustningen hörande
pels-röck, vapenrock? Se Schiller-Lübben 2: 159/.;
Fritz-ner 1: 653. 1. par maliotygh . . . scilicot vnum par
flækkio. vnum par grusænær. vnum skozel. et 1. kragliæ
SH 4: 710 (1.140?). i galeam, 1 skotzsel, 1 grusanær ib
6 : 214 (1350, gammal afskr.).

gruva,/. [Isl. grüfa t uttrycket i griifu. Jfr Äldre
Dan. paa gruvo, paa gru. Sv. dial. à gruv. Jfr
ock .\ydanska næsgruves, liæsgrus] nedböjd ställning?
kroppens framsida? — a gruvo, framstupa, ther la

lucifor a gruffuo Pa (Tung) 35. ban liggor sielffuer
bundlien a gruffuo ib. (Möjl. skulle gruvo i anf. ex.
kunna föras till ett gruva,/. eldstad, askgrop
framför eldstaden.)

gruva, /. [Ar. gruva. Jfr Mht. gruobe] L. grufva.
hwar borhoggäro agher coma i gruuunä til sinä
gyär-ningh hwarn niorghon som af rensät iir SD 5: 638 (1347).
PfN 135. BSll 5: 417 (1511), 511 (1512, nyare afskr.), 512,
513. PM 1.1. Jfr iärngruva. — grnvodel
(gruwa-DD 1: 279 (1496, afskr.). grwffuadell BSH 5: 513
(1512, nyare afskr.)), m. del i grufva. DD 1: 279
(1496, afskr.). BSII 5: 513 (1512, nyare afskr.). —

gruvodränger (grvffwe-, grwffue-), m.
grofarbetare. alle grvffwe drenganer BSII 5: 475 (1511).
skal fogitten med sex borgxincn ransake [huru] månge
grwffue drengo behoff görss ib 512 (1512, nyare afskr.).

— gruvo fogliate (gruuufoghäte), m.
gruf-fogde, bergsfogde, skal alt gruuufolk gyora hwar i
sinom staf. som gruuufoghäton þöni byuþiir SD
5: 638 (1347). — gruvo folk (gruuu-), n.
gruf-folk, de som arbeta vid en grufva. SD 5: 638
(1347). — gruvo marii? (gruffua mark), n. DD
1: 168 (1499, gammal Mfskr.). — gruvo skipte
(grufifwaskipte), n. andel i grufva. BSH 5: 447
(1511). — gruvo vidher (gruffuaweder), m.

grufved, ved som användes vid en grufva, then wedh
szoin bönder selia thöni till gruffuawed DD 1: 168
(1199, gammal afskr.).

gruva (grwa. grugha i Hm med trugha 11K
S: 2746. grwga: -er BSll 5: 72 (1505). gröywa.
pres. -ar. -er RK 3: 1704; BSII 5 : 72 (1505). impf.
-adhe), v. [Mnt. gruweu] grufva sig, fasa,
förskräckas. wij grwffuado fasth RK 1: (Yngre red. af
LRK) s. 270. ib 3: 2746. — opersonl. grwffuar mik
oucte for tliesse xij Di 170. Ml) (S) 264. RK 1:
(Yngre red. af LRK) s. 285. Gers Frest 45. hor
sten hawor thot ryckte hcr nidliro, thet mik grwar
BSH 5: 114 (1506). — gruva Sik, d. s. järlsons
mon gröywadhe sik fasth Di 267. RK 3: 1704. ther
grwgor almogon seg gansko foro BSH 5: 72 (1505).

— ref. gruvas, d. s. allä grwffwädis ther wedh FM
337 (1507).

gruvelika (grywelika), adj. [Mnt. gruwolike]
grufligt, folkith riiddos grywelika Al 5509. tordönen
gik mykyt gruffwelika Lg 3 : 304.

gruveliker (gryelig), adj. [Mnt. gruwelik]
gruflig, förskräcklig, aatski]iondo thou grycliga mvunon
Lf K 222.

gry (-dde), v. [Äldre Dan. gry. Jfr Nyisl.
grý-jajidi, /.] gry. daghin took at gry It K 1: 3874. —
opersonl. som for dagen grydde HK 2: 9399.

gryniber (grymmer. grymmir Bir 1: 107.
grömber. grumber. grimbr KS 6i (152, 67). n.
grympt. grumpt. komp. grymare. grymmare
Bir 3: 173. grömare. grimmare Di 122. superi.
grymaster. grymmaster, grummaster: -e
Bir 2: 96; -a ib 6S), adj. [Isl. grimmr] 1) rasande,
vild, grym. varp grymum wroþ ok napogh nöpstndom
Bu 16. hötte han . . . alskons grymum diurom ib 175.
ib 529. Bil 85. Bir 2: 18, 96. Su 161. ä thäs grömaro. jak
gör bäthcr widh thorn Bil 369. the hafdho hört hwru
grymi hedhniga j sworiko waro ib 841. Bu 167. Bir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free