Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - hakka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hakka
450
ll »1(1
295. — Jfr dnr» ||aili. 3) krok, metkrok, willet
ther oy nappa wil intho hengia widh hans haka
MD (S) 224. 4) = haka byssa. vm stoon
byssor, xl skerpatinär, ond ock godhe, ii dwscn
teel liakcr iii dwsscn andra hakar F]I 5: 238 (1524).
Jfr telliaki. — haka byssa (hake-, liacke-), /.
[Fdan. hagobosse. Mnt. hakobusso] hakbössa, ett slags
eldvapen som var försedt med en liake medelst hvilken
det vid affyrandet fästes vid en i jorden nedslagen
påle el. gaffel. Jfr Kalkar, Ovdbog 2: 127; Blom,
Aarb. f. Nord. Oldk. 1872 s. 239. alla hakabyssor
fürdhe her stons swena borth BSII 5: 114 (1506). ib 506
(1512). iiij eller v skerpynthynor och hakebyssor ib 4:
296 (l50l). eth dosen liakabysser, tu dosen lodbyssor ib
5: 4S0 (1511). xx liacke bysszer, v lodli bysszer FH 5: 216
(1513, rf skr.). — liakabysso loilli (hakabyssa-),
n. lod el. kula som qfskjutes medelst en hakbössa. thz
börgia fasth om siidhcr liläsa ett hakabyssa lod
i kong cristiorus näsa RK 3: (sista forts.) 4810. II
iern formor till liakabysso lodh FH 4: 84 (1499). i
(l) balya, hal|f mod skorpentyna lod ok haka byssa
lodh BSH 5: 506 (1512). — haka lina (-lyna),
f. med hake försedd lina. SO 192. — haka skapt,
n. L. — haka 8 tang, f. med hake försedd stång.
SO 192.
liakka (-adher), v. [Mnt. häcken] hacka, hackat
swyn iistor LB 7: 320. hakkos sma I’M xliv.
liaknl, m. L. Jfr iniissu liaknl.
hakulviirk (/« (Cod. B) 4131. hagull- ib (Cod. C).
hakil- ib\ (Cod. A)), n. [Mnt. hakelwerk. Jfr
Kst-ländsk-svenska hakulgård, dålig gärdsgård] stängsel
el. omhägnad bestående af korsvis nedslagna pålar
mellan hvilka lägges törne o. d. ther om tha gik
eot hakil värk badho höght dighirt ok stark Iv 4131.
liakyrt, /. dictamnus albus Lin. dictainnus hakyrt
. . . fordriuer etyr LB 5: 81.
lial (hall- (frf. vok. i änd.)), f. [lsl. höll] sal.
äldre kom en ater i thera hal Al 9428. ther budhit
bar i hallina hem ib 9430.
hal (hall MB l: 287, 325, 417; Lg 3: 445.
hall-(frf. vok. i änd..). häl. häll- (frf. vok. i änd,) hel.
hell- (frf. vok. i änd.). pl. -ir. -ar, se
iiirn-hal), f. och m. f (jfr MB 1: 287) [Jfr Isl. hallr,
m.] häll, flat sten. bödh atirfylla alla ingangana
biärghsins mz hallum (lapidibus) Bil 434. sundir
skaro the hänna quidh mz hwassom hallom Gr
287. MB 1: 287. saxifraga väx o mällan hälla vppa
bärghom LB 5: 81. sia thins hiärta hardha hal
(silicem) Su 446. oppa the ball ällar ston Lg 3:
445. Bir 1: 268. — hälleberg, klippa, vatnit som
wtflöt af hallinne (motsv. ställe MB 2: 384: hälliiine.)
KL 389. lät ban watn aff hardha hellinne vtli flyta
ST 8. han gaff watn aff hardasta häl Bil 695. ib
361. MB 1: 325, 407, 408. MP 1: 86. Bir 1: 181, 184.
Gr (Cod. 1)) 379. owir thässa hällena skal iak
byggia mina kirkio Bo 119. MB 1: 417. hwaris huatzko
iirn stena ällir storo haller MB 2 : 254. bärghom
oc hallom ib 343. jndo in hallinæ owæn widh odhens
kyældu SD 2: 23 (1287, i en råskilnadsdom). hallin
a swinanios slætw ib 3: 146 (1313, gammal afskr.). —
i ortnamn, in rupem mobilem que wlgo dicitur
cupur-hel SD 2: 133 (1292). in magnam rupem, que biorn-
hæl appellatur ib 4: 590 (1338). a suarto lial ib 621
(1338). — Jfr binrgh-, biiirgs-, i iirn-, sten-hal.
—• halla klinter (hälla-), m. bergklint, han stop
sam]ika ]iry aar vndir enoni hälla klint (sub
cujus-dam saxi rupe) KL 190. ii hårdoin berghom ok hälla
klinto in KS 85 (207, 93). — halla knopper (hälle-,
helle-), m. hälleknopp, gul fetknopp, sedum acre Lin.
eth fath med hello knop LB 7: 46. lägli then hällo
knoppen . . . oppo benyn ib. — halla not (hella-),
f. [Jfr Rietz s. 236 hallar] not försedd med stenar ss
sänken? m hella nother Fil 4: 84 (1499). — halla
sköra (hälla sköra, hälla skura, hälle sköra),
f. klipphåla, krupu in vndir ena hälla skuru KL
297. j thässo hällo skorono var korsit fäst Bir 3:
271. judhane fäste ther starklica hans kors a biärgheno
j hälla skoronne ib. — halla skriva (hälla
skrif-wa), f. bergskrefva. hon gör sin redhra i hw]um
ok hälla skrifwm Ber 157. — halla skrubba
(hälla-), f. klipphåla, göra stora hälla skrubbo
(cisterner) . . . tär räghn watn må innan flyta ok
stånda, tå roghn koma KS 85 (209, 93). — halla
sten (-steen), m. stenhäll. RK 1: (Yngre red. tf
LRK) s. 260.
lial (haal. hall), adj. [Isl. hall] hal. var hon
(bron) sua haal som en halaste ijs Pa 19. ib 22. Bir
3: 144, 424, 426. ST 81. MD (S) 222. — bildl. otte
r och hall, och wendher sig til alla banda wädher
BSH 5: 272 (1508).
hala, v. [lsl. hala]. Jfr ivir-, nt-hala.
hald (haald. haaldli. hold RK 2 : 2243, s. 342;
LB 8: 44. koldh ib 7: 99. håld RK 3: (sista forts.)
4686. hall RK 3: 25, 1057, 1736; -it BSII ö: 333
(1508); -ith RK 2: 3984; -en Lg 3: 371. haal RK 2:
6079; MB 2: 101, 119, 136. holl Di 172; -it RK 2:
60S5, 6093; -in BSII 4: 295 (l50l). håll RK 3: (sista
forts.) 4677. gen. halz. haltz), n. [lsl. hald] L. 1)
skydd, försvar, til landzins wiirn oc stadzins hald
waro laghin giwin MB 1: 465. — skydd, stöd,
understöd, hjälp, liaffdo aff hertoghanom eth hald RK 1:
884. ryma tit the wänta sik hald ib 2156. ödmiwkth ok
wilio war ther til lialdh MD 31. 2) hållande,
fasthållande. gripa til halds, gripa fast. grop . .. boionar
til halz Bil 115. hon griper han om klädhen til haltz
MB 1: 234. Bil 251, 374. MB 1: 284. ST 399. 3)
fäste, ankargrwtd? thz är godher liungnadh at hawa
got haldli (rector ouat pro re queat anchora quando
tenere) GO 854 . 4) hållande, iakttagande. Jfr reglllo
hald. 5) påstående, pän skäl: pe mato bäzst fästa
mz huar sit hald Bu 50. 6) håll, riktning? hon
dauz-adhe ey thos mindra sit rätta hald mz onom arme (danzde
si vort mit einem armen) ST 143. 7) tillhåll, vistelseort,
boning, thz är ey tha rike vtan hällir röfwara hald
(latrocinium) ole omilda manna jnbyggilse Bir 3: 361.
siälin oc liwith äro inäst i blodheno oc blodhit är
thera mästa hald MB 1: 477. blodhit som siälinna
hald är ib. skyndadho sigh lians thiänara hwar til
sith rwm äller haald (hospitia) ib 2: 167. 8)
för-skansad ställning, befäst läger, thora hall wäl
boe-slogli RK 3: 1736. — särsk. förskansad ställning
som innehafves af belägrande, af belägrande uppförd
förskansning, jn j thera hold ]upu the tha RK 2:
2243. the haffdo for husit et haldh ib 2886. görom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
