Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - ivirstarker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iTirstarker
G24
irirraldogher
part. pret. -standin. -Stån Fa 37), f. 1) stå öfver,
stå bredvid, ängla . . . owersta os tha wi soffwom Lf K
134. 2) förestå, rara föreståndare för. til thäs
mantz ther owerstodh mörknhwsith MB 1: 234. 3)
öfversta, föra till slut. naar the (o: dröffwilse) äro
owerstanden oc owerwmien Su 170. swa lenge kampen
är owor stån (genomkämpad, slutad) Va 37. tha thz hoff
war oftiier standit J)i 98. ib 173. 280. 4) gå öfver,
förgå, upphöra, swa längho t hin wrcdho owerstodhe
(pertranseat) LfK 112. 5) förestå, vänta, wnkoma
then hardha domyn som tigh offwer standher Lg
3: 140.
ivirstarker (iwi starkr. owir stärker,
ower-stärker: -stärka FM 127 (i50i)), adj. [jV. [-yver-stcrk]-] {+yver-
stcrk]+} öfver mäktig, med dat. vm owin ok skadhaman
är ey rikesins makt iwi starkr KS 75 (185, 82). wardh
them ouir starkär KL 163. han wart hedhningom owir
stärker MB 2 : 302. Ansg 193. FM 127 (1501).
irirstopa (iuistopa. ifwistopa. owir stöpa,
ouirstoppa. ofuirstoppa MP 1: 7. owerstoppa.
iwistupa Ber 53. ifwistupa. owirstupa Bir
1: 48, 154. owirstuppa ST 539), adj. 1)
öf-verflödande, ymnig, stor. ifwistupa rikedoma lians
godh-Icx Ber 213. ifwistupa glädhi ib 214. owerstoppa lön
Lg 3: 53. 2) öfverflödig, omått/ig. owir stöpa fyllo
Bo 126. Bir 1: 48, 154, 2: 175, 182. MP 1: 7.
ouirstoppa (motsv. ställe MP 2: 213: iuistopaj fyllo ok
drukkiuscapir ib 282. wpfostras och styrkias allo läste
j kroppeuom mz ifwistopa fyllo Ber 85. halda sik af
ifwistopa mat ib. ib 53, 86.
ivirstoplika (owerstoplika), adv. högeligen.
stadhfästes han owerstoplika i gudz oc iäincristens
kärleke Lg 3: 263.
ivirstridha (offwir-, ouer-), v. [Mnt. [-over-striden]-] {+over-
striden]+} 1) segra, han ok ouoruan ok ouerstridde
j tesso ärändo Lg 3 : 529. 2) genom strid besegra.
til at offwir stridha (expugnaret) triphonem MB 2:
270. ib 231, 252, 257. Su 64.
ivirstryka (ower-), v. [Jfr Mm. ovorstrikonl
vfverstryka, släta öfver, bildl. skrymptho, späno, oc
owerstryko hwar som wil, ällar hwru han wil LfK
13. jnghen owerstryko syndona ib 53.
ivirstänkiise (öwerstenckilse AS los), f. öf-
verstänkande. med tonua öwerstenckilse oc med tctta
vigdevatn ylS 108.
ivirsiighn (offwersägn), f. tillvitelse? saadana
opinhara fortaal (för fortaal oc?) offwersägn till all
ära oc rädelighetli aff wäria BSll 4: 282 (1501).
ivil’siikt? (offuersägt), /. ursäkt, giordo store
förstens offuersägt 0111 thot mötho FM 305 (1507).
giorde han sin offuersägt ther om thot bäste han
kwnne ib.
ivirsätia (ower-), k. [Jfr Mnt. ovorsetten] 1)
pålägga, bära andra swa som jwirsatta sik byrdho
(onus superpositum) Ber 61. — bildl. pålägga,
förelägga, bestämma, uoe wardher them för haardan dom
gudh them owersäther i sinno hälgo läst Su 57. them
wsloin är owersat oth äwinnelikit mörker ib 129. 2)
öfverföra, föra. at kongon haffuer lathet offuersat oth
tal folch nw ber i jwl til thet folch her i halland
tilfören war BSll 5: 242 (1508). — ivirsätia sik,
sätta sig öfver, tillegna sig företräde framför, med
dat. om tbu i tliinom tänkom tik nakrom owor säther
som sannolika är thin widherliko LfK 45.
ivirtal (offwirtall), n. öfverläggning,
öfverenskommelse. wi haffwoni thz altara vpbygt mz swa dana
offwirtall os jnbyrdis oc mz sadhana tanka
(cogita-tione atque tractatu) MB 2: 59.
ivirtala (owir-. ouer-. offuertalla), v. 1)
tala till slut, utföra, tha thzta var alt kungjort ok
ouertalat mz faom ok gudligoin oordhom Lg 3: 570.
2) bilägga, zachcr, som langolica offuertallado äro ok
foronto SO 118. om dägtingen haffuer sna framgongh och
opslagh skeer omällom riken skall vara en offuertalet
sak med allom andeligom och verdzligom ehwäss
med-hollcre the varoth haffuo llSll 19: 135 (1506). 3)
öfverenskommo, af tala. hafwm wii owir talath moth
warum winum SD NS 1: 443 (1405).
ivirtalau (offwertalan), f. öfverenskommelse.
samtykth liaffwa . . . alla wänleka offwertalan och
daktinghan (placitaciovibus) som giorde äre offwer
för-nempda articula SD 5: 212 (öfvers, fr. si. af 1400 talet).
ivirtrodlia (offwir-), n. öfverträda, bryta,
off-wirtrodhandis budhit MB 2: 15. offwirtrodbo gudz
budordli ib 17. ib 19, 59. j haffwon offwirtrudhit thän
sambundhna fridli ib 62.
ivirtyglia (öffwer-, offuer-), v. [Mnt. [-ovor-tugen]-] {+ovor-
tugen]+} 1) styrka, bevisa, hvilken brodhor som
falszt vitno bär moto nakrom sinom embotz broder
ok thz med skälom ey offuortyges eller beuisas kan
SO 79. 2) öfverbevisa om. 0111 ther äre fyra vitne
til som hanom thet kunne offuer tyge SO 117. at
inghon idher schall sägia ellor öffwer tyga mich awag
skiöld fört liaffua moth mijn rettha herra ellor
fädher-nis rijke BSll 5: 627 (1520).
ivirtliänkia (owertänkia. ofuir thenkia),
v. öfvertänka. med ack. nar iak thzta mz störsbi
wn-dher owertäuker Lg 3 : 587. ib 411. om hon . . .
haff-wor ... ey owertänkt gudz wälgärninga när sik
siälffwe LfK 163. — med gen. at ... wi thes wel
ofuir thonkt hafuom BSll 2: 115 (l400).
ivirvald (offwir waldh. owerwaldh.
ouer-vold. offwerwal. avervaal BSll 5 : 583. (1517).
dat. sing. offuerwalde. owirwalle Bir 4: 62), n.
1) makt, besittningsrätt1 thessen panth haffuer halft
meth retthe offuorwaldo ok offuermakt i margh aar
SD ÅTS 1: 255 (1403, gammal af skr.). 2) öfvervåld,
vålcl. giordo mik offuorwald (våldtog) Di 174. tho
willo göra offwir waldh owir honom (prope vim
infe-rentes) MB 2: 92. styrde hon sin likarna skälika, at
ban skulde ey brytas aff nakre owirflödoghot oc
owirwalle (violentia) Bir 4: 62. rom thz lodli then offwer
wäl MD (S) 238. wiliandhes honom mz owerwaldh wt aff
kyrkionne dragha Lg 3 : 690. MB 2 : 295. —
öfvermakt, våldsamhet, häftighet, thäs samma rörilsens
owerwaldh Su 101. ib 102. — öfvervåld, orätt, göra mik
tholkith ower väld Iv 3710. adil dho göro mik ikeke
[0: icko] sadant avervaal BSll 5: 583 (1517). —
ivir-valds dirve (ouervoldz dyrffwä), f.f djärf het
i att bruka våld? lagdes til trwgli hoot ok ouervoldz
dyrffwä Lg 3: 537.
ivirvaldoglier (oweruallogher), adj. våldsam.
äru violente, owerualloghe ällar trättelike LfK 41.
Jfr ivirviildogher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
