Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - konunger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konunger
681
konunger
kläder, kunglig skrud, sände sin swon kläddan
konungx kläd hum Bil 696. — konungs kröker, m.
jordområde af visst omfång, kyrkiene rätt aff huar
konungx krook HU liuit skin. Juusten, Chron. ejiisc. Finl.
i Porthans Skrifter 2: 461 (1423, nyare afskr.). i
tavastland äru twå presto krokor udi ön konungxkrok ib. —
konungs krona (kunungx- L.), f. L.
konungakrona, kunglig krona, the sändo alexandro . . . ena
ärlika konungx krono Al 1741. Gr (Cod. D) 381. MB 2:
189. — konungs lidh, n. öppning som, då byggnad
uppföres i vattendrag, lemnas för att gifva en bestämd
del af vattnet el. den s. k. kungsådran fritt lopp.
kiirdho gerdh jonsson oppa konungx lidhit i munkabodlia
strönio, saglide thot egli rättelika wara hygth VAII 24:
32i (1424). — konungs lutor (kunungsluter), m.
(i Götaland) konungen tillkommande tredjedel af
a/l-männingsjord. Jfr Styffe, V All 24 : 234 f. noster rex
. . . dimiserat et assignaverat nobis . . . totalem
(för tertiain) partem do communibus prediis in
dioco-sibus lincopensi et wexionensi sitis, sibi attinentem,
vulgaritor dictam kunungslut Sn 2: 395 (1303, nyare
afskr.). Jfr konungs 1 hridliinnger. — konungs
liis (konogs-), adj. [Isl. konungslauss] utan konung.
i thän timan tho konuugslösc waaro FII 1: 14 (1441,
nyare afskr.). tän tiidh riket war konogslöst Lg 3:
343. Jfr koiinnga liis. — konungs namn
(konungx nampn. konungs naffn ni 6,7, 23.
ku-nungs nafn SP 5 : 374 (1344, nyare afskr.)), n.
[hl. konungsnafn] konunganamn, namn jtå konung.
är pharao almennelikt konungs nampn i thy lando MB
1: 178. —• namn af konung, konungatitel, konungx
nampn bära FI 1907. SD 4 : 464 (1335, nyare afskr.), 5:
374 (1344, nyare afskr.). RK 1: 4531. Al 2058. Di 6, 7,
23. — Jfr konnnga namn. — konungs nämd
(kunungx nämd L. konungx nämpd.
konungx nempd. kwnungx nempd Fil 8: 8 (1463,
afskr.). konungs näfnd), f. L. 1) en inom
hvar lagsaga utsedd och af tolf män bestående nämd
hvilken det tillhörde att (i konungens vägnar ransaka
och afgöra måt rörande vissa inom lagsagan
förekommande brott (särsk. brott mot konungens rätt)
äfvensom att utmäta böter för olydnad mot konungens
dom. Jfr Ödberg, Om den svenske konungens
domsrätt, II, s. 7 /., 22 f„ 72 f, samme förf., Om svenske
konungens domsrätt (Ilist. Bibi. iv) s. 20 f; Hildebrand,
Sveriges Medeltid 2: 88 f.; Lehmann, Der Königsfriede
s. 94 f. hawm wi sat ok skipat j hwarri lstghsaghu
tolf män. som hoter konungs näfnd . . . som vt skulu
fölghiä all [ic ping. maal ok sakir. som j warom
staf-ghä scriuap ok stadd äru, ok gywom wi pem tolf.
som skipapc äru j jþre laglisaghu . . . fult wald ok
makt af vara veghnä, sannynd j Jiolieum malom ok
sakum vtlotä, pe hawin ok fullan warn dom, pär vm
ilömä, ok rättä äfto landzlaghum rikosens rät. ok
varom stafghä SI) 5 : 606 (1346). ä hwar soin oy haldcr
konungs dom, j>a scal konungs näfndon hem fara til
hans oc myetä vt af hans gods konungs dombrut oc
hwaryom sin rät ib 480 (1345, nyare afskr.). giter
ey all konungs näfnden komit, pa kome ii at niynzsto
two af hänne ib 481. vnnom ... wi konungs niifndinne
firi perrä arwpo oc perä kost pripiungon af
doin-brutiimen ib. skal och en konung?, nempd wara i
Ordbok,
swcrigho i liwaria lagsagha, som lagön wtuisor, som
fnlfölgo allo doma och dombrot.h som thz sik bör
BtRK 325 (1483, o rig.). 2) nämd som anställer
ransakning och afgifver utlåtande å räfsteting. hwilket
. . . godz herra beinchte vndan gangit är for enne rätte
konungx nempd SI) KS 1: 534 (1406). Fil 4: 31 (1453,
nyare afskr.). foro thässo for:no sagor sättes i dag hor
poo tinghot en heritznämpd . . . och en konungx nämpd
medh godo friborne frälsesmän BSll 4: 159 (1493); jfr
Hildebrand, Sveriges Medeltid 2: 94/. — konungs rike
(konnungx rike MB 2: 128. konungx rik FI
1935 (i rimslut), konungx rika ib 2084), «. [hl.
konungsrfki] L. konungarike, tridiwngen aff konungs
rikit RK 1: 3454. Bo 254. FI 1901, 1935, 2084. Fr 3068.
Al 614, 2278. MB 2: 128. Jfr innan konungsrikis
man samt konnnga rike. — konungs räfst
(ku-nungs-), f. L. konungsräfst, konungens domstol der
hans domsrätt utöfvades på ting som hölls i konungens
el. någon af honom dertill förordnad mans närvaro.
— konungs riifsta dombref (-doom breff), n.
dombref utfärdadt af konungsräfst, eeth konungx räfsta
doom brcff V AH 24: 322 (1442). — konungs rätter
(kunungs- /,.), m. L. konungens andel i böter, är
han sltyldogher badho härätz rät oc konungx wt at
giälda MB 1: 459. SD 5 : 606 (1346). — konungs
röker, m. jordområde af visst omfång, at fult är
goen fullo twå konungx rökia frälst j schat swa at
hwargen kronona jngeld minschas Fil 2: 49 (1419).
vppo halda allan thou schat oc tunga, som löper
vppa thonno twå forscripna konunx rökiä ib. —
konungs skatter, m. skatt som gifves konungen,
kronoskatt. Lg 3 : 205. han dölde konungx skat in med
sigh BtFII 1: 142 (1507). ib 218 (1507), 247 (1508), 299
(1510). FH 5: 179 (1500), 195 (1505). — kOllUllgS
sliikt, /. kunglig slägt. MD 187. Jfr konilllga
sliikt. — konungs släkte, n. kunglig slägt. Di 59.
MD 443. Jfr konnnga släkte. — konungs son
(konogxson Lg 3: 347. konung sön Di 76), m.
[Isl. konungssour] konungason, thesso thry konungx
synino Bir 1: 375. Va 42. Di 76. Lg 3: 347. Jfr
ko-lllinga SOll. — konungs spira, /. konungaspira,
kunglig spira, hafdhe gulkrono oc konungx spiro aff guld
Bil 876. Lg 3: 278. — konungs staniu
(konunx-stam), wi. kunglig stam el. slägt, han bräde mz tokt
a konunxstam MD 444. — konungs strölllber, m.
ström af hvilken en viss del ss kungsådra icke får
stängas, at ther war ey tha möre forbygth i fornämpda
kouungxströme än swa mykit, som ärliko män. riddara oc
swona aff rikesins radhe saghdo thor skulle byggias
VAH 24: 321 (i424). — konungs syn
(kunungs-L. kuningx sivn FH 1: 52 (1484, nyare afskr.).
kwngx syn), /. L. kunglig syn, syn som hålles
enligt uppdrag af konungen el. den som utöfvar hatts
domsrätt; utlåtande af sådan syn. Fil 1: 52 (1484,
nyare afskr.). dömpdo jak . . . thotta for:nc breff
och kwngx syn stadwct och fasth och obrwtholigo
hollas ib 8: 9 (1463, afskr.). Jfr kouungsyn. —
konungs siite, n. [Isl. konungssæti] 1)
konungasäte, konungatron. lät thik ot konungx säto göra A!
7907. lian villo sik siäluom göma konungx sätit Gr
264. 2) konungasäte, kungligt residens, kunglig
residensstad. asor war gamalt konungx säto MB 2: 33.
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
