Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - landskapa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landskap»
733
langer
(168, 75). KL 156, 162. Il K 1: 2979. Al 3926, 5708, 7667,
8757, 8790, 9535, 9618. Lg 37, 45. MB 2: 32. — nation,
folk! swa är hwar honum kär 00 thäkker i hwario
släkt oc laudzskape (in omni gente) som han är
gudh-likin oc hawer gudz rätzl MB 1: 446. sidhan tho
wordho swa niarghc, at tho måtto heta ot folk oc ot
landskap ib 455. tädlian foro the til etli landzskap som
kallas gens scitaruni ib 2: 317. KS 57 (143, 62), 63
(157, 69), 75 (185, 82). — Jfr lailds lagll.
landskapa? n. landskap, thentidh tho hafdho länge
wandrat oc mång landskapa ffarit ST 282.
landskyld (landskild: -skildena SD KS 1:
65 (i4oi). landskildh: -skildhen ib 20 (1401).
landskyll ib 519 (i406). landskyl ib 597 (i4oe)), /.
[Isl. laudskyld] L. 1) landsky/d, arrendeafgift.
landskildhen ok hwat alf gozit vpbärs skal egli alfslas
i howdgoldhit SD NS 1: 20 (1401; om gods i
Smaland). ib 65 (1401; om gods i Vestergötland), 88 (1401,
nyare afskr.; om gods i Smaland), hwath the füro:do
godz skyllo kunna med landskyld, affradh ok alle andro
tiänist ib 448 (1405, nyare afskr.; om gods i
Vestergötland). skal han vphära affradh, landskyl,
daghz-wiirke, hwat liolzt ther pleghor aff gaa ok änkto aff
sia aff poningomin ib 597 (1406; om gods i
Östergötland). ib 519 (1406 ; om gods i Vestergötland), 2: 136
(1409; om gods i Vestergötland). 2) landskyld,
afgift för besittning of intaga ii landets el. landskapets
allmänning, quod nos omnia bona domini arnwidi
... a iuribus istis. vidclicct skoghaskyld. landskyld
& iaginanskyld. libera in perpetuum penitus reddimus
61 exeinpta SD 1: 453 (1270). — Jfr lands skyld.
landtiiild (land tiäll), n. [Isl. landtjald] eg.
tält som slås upp pa land (i motsats till det som slås
upp om bord på fartyg); restält, lägertält. Iot . . .
taga op alla sinä land tiäll Di 190. Jfr lands
tiiild.
landtvidh, se under landsting.
landriigher, in. [Isl. landvogr] landväg. for
siälf-uir landh wäghin til rom Bil 315. Su 119. Jfr lailds
viigher.
lailllviigllis, adv. [Fnor. landvogis] på landväg,
till lands. MB 1: 3. foro landviighis längir in i land i t
Ansg 233.
landriirit, f. [Isl. landvörn] L. 1) försvar
fällandet. at swa månge män skullo liggia til landwärn
i eno lando MB 1: 465. Di 137. thot folk. soln wor
koro höffuidznian lagde her i landworn FH 6: 108
(1497). nogct folk haffwcr han lagth i Iandwern i tosso
smo kyopstädher BSII 4: 299 (1502). jak sände lx (60)
hästa epther them i landwärn ib 5: 168 (1507). —
försvarsskick, huru landit skulle settias i Iandwern
IISII 18: 34 (1496). 2) det som tjenar el. nyttjas
till landets försvar, försvarsmedel, annor landwärn äru
borglio ok godh fästo KS 84 (207, 93). 3) fäste,
fästning, med a) slotli och land wcrnar
(municioni-bus) SD 5 : 207 (öfvers, fr. si. af 1400-talet), mod al
thoras sloth och landh wärncr ib 230 (öfvers, fr. si.
af 1400-talet).
landviinin! f. = laiidviiru 3. förncmpde land
och hwarth thera för sik serdclis mod thoras slotthom
och landh wärnor (för -ar, -or el. -om?) SD 5: 209
(öfvers, fr. si. af 1400-talet), förnempdo land . . .
mod sloth landhom wärnor (för landh wärnor? för
landh wärnar el. -or?J godz och gaardha ib.
Iandiinde, m. = lands iinde 1. mz thän
land-ilndlianom (termino) som sik wäudher til ioppen MB
2: 52.
lane? (lone), ». lån? till lonoss FM 364 (isos).
Jfr lan.
lan fii, n. L. Jfr lans fii.
langa (laange), f. [Isl. langa] långa, gadus
molva Lin. langa murcnula VOL xiv; jfr Lorenzen,
Gld. glosser s. 72. thenno ferske laango BSII 4: 259
(l50l).
langa (laanga MD (S) 202. longa MD i69. -ar,
-adhe, -at), v. [Isl. langa] längta, opersonl. med dat.
el. ack. drotningenne took ok dygert langa HK 1: 1063.
honom böriade longa MD 169. ib (S) 202. aldro niondo
them thädhan langa FI 1441. Iv 220, 492. honum
haf-wer thiit länga langath Al 1819. frwr ok iomffrur nionde
langa kärlek aff then mannen fånga HD (S) 305.
sngdhc sik thz liafua fangit som han längo til
lang-adlio Bil 472. mik hafuir länge langat mz åstundan
til tholica crasa ib 412. Iv 3150. HK 1: 2971. Bir 4:
142, 155. fara ... til do käldo honum nionde til langa
Iv 5369. ib 975. tho at idher mykith äpter ban langa
ib 1102. HK 1: 2683. MD 68. thz äwintyr . . . ther
mik daghlika äpter langar Iv 649. ib 1172. 4990, 5730.
Fr 1375, 1556. Al 2421. (BU 472; Il K 1: 2971; MD (S)
305; Bir 4: 142, 155 kan dock konstruktionen fattas ss
person!.) — lata sik langa, längta, thz tim loot thik
ther at langa Iv 4174. lat thik iiptcr enkte langa hwath
thu for ma ekko fanga Al 4329. FI (Cod. C) s. 84. i
skulo edher låtha ey länga (ej ränta) RK 3: (sista
forts.) 5721. — Jfr forlailga saml liinkta.
langa fasta, langa freadagher, laiigalakan,
langa pipar, se under langer.
laugdriiktogher, adj. [Äldre Dan. langdræktig]
långt utdragen, naar baswrnos lywdh görs langdräktogt
MB 2: 14.
langer (laanger. longer Lf K 237; -an ib 220;
-a Di 23. länger: länge (trol. skriffel) Ber 151.
n. långt, lankt. komp. längre, dat. sing. m.
längrom Bir 1: 247. super!, längster. langast-
er: -an MP 2: 241. Se vidare de nedanför under for
lå||go, långt, längo, lailgs anf. formerna), adj.
[Isl. langr] L. 1) om rum: lång, långsträckt,
sanctus cristoforus nar vm [un tima manna längstar Bu 497.
the funno qwitinor lialla manga stora ok thiokka
ok mykith langa Al 5536. swa ledhir som ban var
langir Bo 30. spikin är badhe thiokkir ok langir ib
210. myo ok länge värö lians läggia Iv 274. vaxte
bialkon sua langar, at han var fulämua Bu 417. hwar
thässe alniin war längre än waara siäx alua MB 1:
168. gongandc longan vägli Lf K 220. MP 2: 241. cum
viia pccie panni brygist langth SD 5 : 420 (1345). —
ss tillnamn, domini magni binger SD l: 636 (1283,
nyare afskr.). asmundi dicti laangli ib 2: 572 (1309).
magni quondam dicti laanga ib 3: 135 (1313, nyare
afskr). — i ortnamn, jn torrcnto . . . langafors SD 2:
51 (1288). 2) om rum: lång, af en viss längd, med gen.
hon (arken) skal wara thryhundradha alna lang MB 1:
168. hon (lansen) var väl thriggia alna |aug Fr 182. the
(qvinnorna) waro rät siw fota lang Al 5605. Lf K 237.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
