Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - marknisker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marknisker
24
martera
dag-lier (marnads-. marnadz-), m. marknadsdag.
vnne oss ij (2) marnads dage om aarot BSI1 5: 270
(1508). vnnä oss . . . tesse ij (2) inarnadzdago ib.
marknisker («. marknist), adj. — n. ett slags
tyg sannolikt benämdt efter stället hvarest det
förfärdigades. duas tuuicas vnam næflist et aliam
marknist. vuani cappam ]ybist grath et marknist SD 4:
105 (1329). vnam peciam, dictam marknist ib 6: 64
(1348). vin vinas marknist ib 214 (1350, gammal
afskr.). Jfr markisker.
lliark]iuild, ». [Mnt. markpunt] markpund,
skålpund. Se Falkman, Om mått och vigt 1: 389 /. eth
(l) lijspuud wax ok fira (4) markpund wax SJ 2 (1420).
v stycke koop:r the wooghe XIII skip:dh ix lisspundh
oc v mark p:dh DD 2: 30 (1524, afskr.).
inarkskatter, m. = lnarka skatter, i markscat
jord, liggiandis j berstrüm j nissa sighwrdssons tegli for
v mark peninga Falkman. Om mått och vigt 1: 181 (urk.
fr. 1430. ib 180 (urk. fr. 1376), Jfr skatlliark.
lliarminna, f. [Mnt. merminno.’ Jfr Isl. marmennill]
hafsfru, siren, wi läsom at marminnan (sirena maris) är
ofwan naflan wälskapt som fagher iomfru, ok nidhnn til
wanskapt Ber 159. fly at höra tholka marminnor (cantus
sirenarum) ib, hafwa marminno rööst Su 410. ib 409. —
uiarmiuno sånger (marminna-), m. sirensång.
hwat äru wärdlizlika qwinno ordh wtan marminno
sangher, fly thy tlien marminna sangin Ber 159.
marmorsten (marmer sten), m. [Jflr Isl.
mar-marasteinn. Lat. marmor] marmorsten, marmor, han
lät ther resa en marmor sten Al 7325. ena graff af
dyrum marmorsten Bil 274. ib 252, MB 2: 361. PM
li. Jfr malmara sten, inalmarsten.
inarra, v. [<St>. dial. inarra] morra, fräsa, the
(katterna) marra oc korra Al 9687. — brumma, knota.
MD (S) 222. — Jfr morra.
marskalk (marschalk. gen. marscalks Bu 522.
marskals SD 1: 670 (i285, gamma/ afskr.)-, MB 1: 233.
-ar), m. [Mnt. marschalk] L. eg. hästesven, stalldräng.
1) stallmästare, tlien marskalk war ok foder gaff han
haffde aff lödukt sölff en staff RK 1: 3600. 2)
anförare för rytteriet, den som under konungen har
högsta befälet öfver krigshären, härhöfvidsman, marskalk,
marsk, adrianus marscalk (prior officii militaris) Bu
518. at var|ia härtogha ok marscalks husfru ib 522.
gaymas marskalk (magister equitum) Bil 658.
porphi-rius marskalk (princeps militum) ib 538. war trayani
keysare mar skalk (magister militum Trajani) ib 372.
kom abimelech konunger oc phicol hans marskalk til
abraham MB 1: 198. ib 199, 211. sälia köpmännene iosep
. . . putefari pharao konungx marskalk (magistro
militia) ib 233. konungins marskalk aff karlamint Fr
2909. thänne som nw är sakt aff var marskalk
(mar-scalcus regis) Bir 2: 74. bündor äro lydhoghe enom
foghota, oc tho ma 011 marskalk eller drotzati
wal-dogher mera at biwdha ower them MB 1: 98. —
i allmh. högre ämbetsman som a konungens vägnar
utöfvar myndighet, mz rokkin (i schackspelet menar jag)
drotz och alle marskalkä (jfr Lat.: vicarii seu legati
regis rochi sunt) MD (S) 201. — med särsk. af3. på
inhemska förhållanden: marsk, den af rikets högste
ämbetsmän hvars hufvudsakliga uppdrag var att hafva
öfverbefälet öfver krigshären; i Sverige, hvarest rikets
högsta ämbeten voro de, som bekläddes af drntseten och
marskalken el. marsken, omnämnes den senare först
under kon. Valdemars tid. insighli . . . knut
inatlii-osson drosät. magnus hnqunä (för hiiqunäson) niarskals
SD 1: 670 (1285, gammal afskr.). karl vlson rikesins
marskalk 11S11 16: 5 (1369). karl wlfson konung
al-brictz marscalk B.S/f 1: 130 (1371). sten bondictzson
. . . marskalk j swcrike Bi ll 1: 184 (i38o). fore . . .
kar) knwtzson marschalk i swcrike SJ 7 (1438). then
war ombitzman är ella marskalk MEG (red. B) 61.
marskalk törgils RK 1: 1459. Jfr domino marsscalko
nostro magno SD 1: 448 (1268, dipl. vif. af kon.
Valdemar).
liiarske, m. Jfr fodliermarske.
marsker (förkortning rt/marskalk), m. L. högre
ämbetsman som å konungens vägnar utöfvar
myndighet. een marsk bör wara miskundsam MD (S) 266.
han (konungen) dömde hon skulle liffwit mistha
marsk-in tog henne tha hon war dömdh oc sattena j torn ib.
marsk in (jfr Lat.: is .. . qui carceris custodiæ præerat)
böriado warkunna sik ib. ib 267. drotzst ok marsk man
pläger them kalla som skulo thenna lagh vp halla ib
259. — med särsk. af», på inhemska förhållanden:
marsk, þan hästin vppandwarþa . .. konungs marsk SD
5: 478 (1345, nyare afskr.). jak kathorina, marsk erics
dotter ib NS 2: 198 (1409), wars rikes marsk BSH 1:
186 (1386). ib i.XI (1371, gammal afskr.). SJ 83 (1441).
herra käril knutsson marsker Fil 1: 14 (1441, nyare
afskr.). jak karl knutzson marsk oc rikesins
förståndare i swerike ib 2: 121 (1440). swa frampt at
marskiu mik thz lowär HK 1: 1582. kunnogha
marsk-euom wara wedagha ib 1686. ib 1694, 1775, 2432. drotzst
oc marsk sculle han them fa ib 2: 1726. konungen fik
hauoin en hwiten kop oc marskens ämbite ther mz
ib 1868, ib 1810, 1838, 1850, 1860, 1869, 1875, 1889 o. S. V.
alle the som ärw j konwugsens här . . . skwla wara
lydoge konwugenoni, marskenoin, äller androm
konwugsens ämbetis mannom PM 21. ib 22, 26, 28. —
Jfr fodlierinarsk, äfvensom marskalk.
marsvin (marrsuin), n. [Fdan. marsvin. Mnt.
mersvtn] marsvin, tumlare, delphinus phocæna Lin.
marrsuin delphin VGL xiv. raärkh storm aff
mars-swina sprangh GO 232.
martelera (-adher), v. [Jfr Mnt. innrtelon]
martera, pina. wardh plagadhir oc marteleradhir ST 110.
martelere (marteläre MD 199; -ärä G ers Ars
b 6. martilere: -era ST 77. martirlere: -eren
Lg 3 : 348), m. [ Mnt. martelere] martyr. ST 77. Lg 3:
348, 355. MD 199. Gers Ars b 6.
martons mässa (martens messa: -messo RK
2: 1267. martensmessa ib 1073. martens messe
(ack.) ib 3467. maarteensmessa: -messo KrLLB.
15: 4. martins mässa L. martinsmessa: -messo
SD NS 1: 27 (nol); RK 2: 5336. mortinsmessa:
-messo BSH 5: 340 (1509)), f. [Fnor. [-marteins-mcssa]-] {+marteins-
mcssa]+} L. Mårtensmessu, den 11 November. SD KS
1: 27 (1401). RK 2: 1073, 1267, 3467, 5336. BSH 5: 340
(1509). — lliartensmässo tidh, /. Mårtensmessotid,
tiden omkring Mårtensmessa. RK 2: 4604.
martera (-adlie), v. [Jfr Mht. martera, martercnj
martera, plåga, huru the thet (0: mith folk) marterade
DD 1: 182 (1503, ef t. aftr. hos Langebek).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
