Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - menhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menket
32
menogher
gadd (Stranda härad i Kalmar län), megadd, migadd
(Östergötland)] i ett lås anbragt tagg som motsvaras
nf öppning i nyckelaxet. lasin haf wi r innantil
men-gadda (retinacula) at. owinin skuli ey vpliita Bir 1: 29«.
mz thessom mcngaddomen wärnas låsen ok heuaras ib.
menhet (meenhet. meenhett. menheet.
meenheet),/. [Fdan. meenhod, Mnt. mënheit] 1)
hop, menniskor, mesta menhetin pläghar thz helst oc
öfwa ST 492. iak wil mesta menhetin [fölghia] ib. —
hop, folk, församlad menighet, ropade meenheten all i
son RK 2 : 7505 . 2) menighet, allmänhet, folk ss
sammanfattningen af dem som tillhöra ett visst samfund el.
område, oftast i motsats till de styrande. a) menighet,
folk (tillhörande en nation el. ett mke). gingo the til
radz annas oc cayphas mz prestoinon. oc sankadho saman
alla menhetina KL 395. offwcrwäghandis menhetenas
bätzsta MB 2:133. äptor rikeseus radhz wilkor ok
meen-hottcns i rikot SD AS 1: 534 (l40ü). menhethen thz alla
wäl behaga RK i: 7461. b) menighet (i stad),
borgerskap. jönis byfoghot oc borghämästara oc radhmän oc
uionhcet SD NS 1: 310 (1404). BSII 1: 130 (1371). FM 41
(1425), 42. SJ 84 (l44l). the fatigho mecnheot j staden
ärä RK 2: 2097. meonheetin (menigheten el. borgerskapet
i städerna) nionde thz sara fortryta ib 639. 3) =
|||Ol|e, n. hwad armod och liödh wij hade i then
men-hothen medh tyskornor BSII 5: 185 (1507).
llieilia, f. [Mnt. menie. Lat. minium] mönja, iij
lod nicnia LB 7: 308.
mening (menigh Lg 3: 333. maning BSII 5: 583
(1517). meningä Va 4. pl. -ar), f. [Mnt. meninge]
mening, tanke, tänkesätt, äftir thy som iac wet hans
meninga KL 115. sumi äru swa onfalde at tho kumio
enkto bidhia . . . hulkra meninga gudh wet ib. äptir
sinom manzlika sinnom oc meningh (secundum
liuma-nam æstimationem suam) Bir 4: 71. at säthia sina
akt. meningh oc döma (sententias suas) stundom for
gudz wilia, mz liwilko tho . . . fordarffwa rätta
wndirstandning oc giulz mening (verum intellectum
corrumpunt) ib. MB 2: 86. V AH 24 : 322 (1442). sporde
thein . . . hwat meningh at the haffde thor mz
RK 2: 2975. än sagde han mer medh meningh onda
ib 5576. oy thordhe thz nakar wända til onda
lno-ning Lg 3: 506. swarado honom ödmiuklicä j falska
meningä Va 4. — afsigt, thetta war hans mening all
Al 9065. sa war thera mon ing oc wele stält RK 2:
9143. ib s. 347. MB 2: 197. Lg 3: 333. BSH 5: 583 (1517).
i then acht och incning, ath sämie, kerlig oc cndrccht
mottho bliffue richen emellan ib 96 (1506). — Jfr
be-mening.
liioiilikn (meenlica), adv. [/s/. meinliga] på ett
skadligt el. farligt sätt, till skada el. hinder, widh
strümon stodh eth stoort wexande trä swa meenlica.
at mång skip bruti| thor Lg 3 : 250.
meiilika (meenlika. menliglia. menliga,
meenliga. menlegha), adv. [Äldre Dan.
meen-ligcii. Mnt. mënlike] allmänt, folkit wart mculika
syukt ST 310. alinoghin aff österlandom meenlika
badhe frälzsis män oc bänder BSII 1: 188 (1386).
stokholms mynth. som nw gäpt ok monlegha
gang-ando är fore gilt offucr alt rikith SD NS 2: 12o
(1409). — i allmänhet, öfver hufvud, at wi mäth
biscopom, riddarum oc andrum wälburnum mannom
. . . ok menlika mäth allum sworikis, scanes, hallanda.
bäggia blokongh ok lysters mannom . . . hawora
daghthingat BtRK 32 (1359, orig.). ther är menliga
then skönesta rcnlietli ther nagar man aff siighia.
weeth RK 1: (Ny början af Gamla Kr.) s. 163.
bogära . . . menliglia ö|fwer huwudh alla handa godhet
Gers Frest 32. ib 33. huilkin tetta gör meenliga alla
daga LB 7: 171.
meiiliker (menligh. menlig, menlighen
(ack.) Gers Frest 60. menneliglien), adj. [Äldre
Unn. mcenlig] 1) allmän, for menliglia nyttoghetb
skul Gers Frest 34. tagheu ön menlighen lärdhoin ib
60. mot.li al lians swikando frästilse . . . synsz ukko
mer än en menneliglien läkedom ib. 2) menig,
mängden tillhörande, til menliga folkons nytto Gers
Frest Ini. Gers Ars c 6.
menlös (meen-. meenlöös. menlösa), adj.
[Is!. meinlauss] 1) oskadd, utan skada, flögþe niþar
at eno siaxtighi alna liögji a iorpena bel ok men lös
Bu 168. ib 188, 510. Bil 85. var hans likanie i vällande
oleo menlös af pino Bu 149. Pa 23. ST 81. 2) icke
skadande, som ej vållar skada, nywdlia tlio sin hugli
a them creatwrum som äro meensam, oc vndra til
hwars the äro skapatli aff godhom oc meculösoiii
gudlii MB 1: 75. 3) menlös, oskyldig, tliesso twe
the ärw menlöse . . . jak är then som giordo thetta
mordh MD (S) 302. MB 2: 53. tha herodes drap
meenlöso barnen KL 307. menlösa (innocentes) siälar
Bir 1: 124. thz menlösasta lambit ib 378. nar ban
skulle . . . mcnlöss korsfästas ib 3 : 250. rccn oc
meenlöös är iac alf tasso manziiis blodh MB 2 : 385.
ib 389. KL 390, 395. — obesmitlad. wardhc mit hiärta
ok min likame ren ok menlös (fat, domine, cor meum
et corpus meum immaculatum) Bil 390. monlös mö Itu
15. ib 206. lians liif var menlöst af allom kiötlukoni
lusta (a corruptione carnis exstiterat alienus) ib 149.
— n. adv. utan att skada, med dat. slungo sik vm
hänna spina ok hals. hänne menlöst Bu 506. — oskadt,
utan att skadas (af), utan hinder (af), beddos . . .
at tho måtto fara ower hans land, hwariom månne
menlöst MB 1: 412.
menlösa (meen-), f. [Jfr hl. meinloysi, ».]
menlöshet, oskuld, j lambs offer teknadhis wars herra
meenlösa MB 1: 473. skal ban . . . tala för tho älzste
j stadhen, hwat som hans menlösa kan bewara oc
lagligha prölfwa (ea quæ se comprobent innocentem)
ib 2: 53. mädhan thu haffwer otalika söner . . . hwilka
thin miskund maa frälsa Iför thera menlösa Su 207
(de båda sistn. ställena kunna föras till ett llieillöse,
m.). j allo enfaldoghet oc menlöso framdraga sit hälga
liffwerne in til sälan ända ib 354. Ml’ 1: 26, 2 : 236.
Bo 196. Bir 1: 389 , 2 : 81, 302, 312, 4 : 25. VKR 70.
ST 450. Lf K 39.
menlösliet (-heet Su 206. gen. med art.
men-löshetzsens Lf K at;), f. menlöshet, oskuld. Su 206.
Lf K 39, 86.
menlüslika (meen- Bir 4: (Dikt) 22«), adv. [hl.
mciiilausliga] menlöst, oskyldigt. Bir 4: (Dikt) 926. diiör
menlöslica ib 2: 82.
menogher (meenogher: -ogha RK 3: 236.
meenugh. menigh. menyg: -yge SO 119.
mening. meningh. mennig. menegh: -egha BSII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
