Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - oaviteliker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oaviteliker
138
obeqTämber
oaviteliker, adj. ostrafflig, o hwru oawiteliko wi
mattorn wara än wi swa atwaktelika häthradhin ware
läste som wi afwitom annars osidhi Ber 57.
oaxaþer, ;». adj. L.
obarþer (u- L.), p. adj. [Isl. libarär] L. icke
slagen. kännandes sina culpam, nw bardh, huilket hon
willo ey göra obardh LfK 147.
obarmelika (-ligh), adv. [Mnt. unbarmliken]
obarmhertigt, grymt. RK 2: 3789.
obarnihärtelika (-herthelige), adv.
obarmher-tigt. FISH 20 : 63 (1506).
obarinhärtogher, adj. obarmhertig. ST 21, 60.
obebudhadher (obebodath), p. adj. obådad, ej
förkunnad, utan att hafva skickat bud för sig. jach
giffwer mik uth i nath obebodath BSII 5 : 383 (1510).
— oväntad, komme i thet liestä obebwdcdhä IISH 20:
124 (1507).
obegriplika (-legha), adv. obegrip/igen, rf
äntligt. obegriplegha stor O ers Frest 56.
obegripliker (obegripeliker: -lik Bir l: 9o;
-liko ib 4: 158; Su 8i; -like ib 33.
obegrippe-liker: -lik Lg 3: 594. vbigriplaker: -laka Ber
268. obegripligin (f.) MB 2: 33i. obegripeliken
(f.) Su 47. Obegripeligen (ack. m.) FM 532 (1511).
n. obegriplikit Bo 175. obegripliket Su 398.
obe-griplikhet ib 413. obegripelikit ib 46.
obegrip-eliket ib 19), adj. [Jfr Mnt. unbegripelik] 1)
oomfattlig, oändlig, oändligt stor. thänk thz
omätte-lica. äuärdhelica. oc obegriplica (incomprehensibilem).
oc keysarlica valdit vordhit man Bo 196. for hans
obegriplica kärlek ib 248. ib 175. Bir 1: 90, 4 : 24, 158.
ST 420. Su 33, 81. FM 532 (l5ll). Några af dessa
ställen böra dock kanske rättare föras till 2. — (?)
swa som vi kunnoghe vardhnm mannom om ordh älla
giäminga. swa ändelika kunnoghoms oc vi vbigriplaka
(cuncta scrutanti) andanom vm thankana Ber 268. 2)
obegriplig, cfattlig. o huru obegriplike äru hans doma
Gr 312. min ordh skulu ey j obegriplikom wttydhilsom,
wtan j begriplike oc wndirstandelike wttydlining
wpp-inbaras Bir 4: 91. Su 268, 398. Lg 3: 594. thänna bok
är ganzska mörk oc obegripligin at vndirsta ällir
begripa mz likamlikom sinnoni MB 2: 331. allom
döde-likom människiom obegripeliken Su 47. ib 19.
obegrip-likliet af hwarre düdhelike creatwr ib 413. ib 46, 292.
obegrundeliker (-liken (f.) Su 70. -ligen
(plack. n.t) Fil 6: 368 (1495, gammal afskr.)), adj. 1)
hvars botten ej kan finnas, bottenlös, insänkt i thz
obegrwndelika haffuot gudelikx clarhetz (abysso
divi-nitatis absoluta’) Su 140. 2) qfantlig, ofantligt stor.
atj skulden ther tiena . . . ider ene obegrwdeligen
(för -grwndeligen) siele gagn FI! G: 368 (1495,
gammal afskr.). 3) outgrundlig, gudelika domanna
obe-grwndeliken (imperscrutabilis) dywphet Su 70.
obollilldladlier, p. adj. icke ofredad, okränkt,
oantastad, lather then hielgo kirke och hennis
vn-dersater. godz tienere och folk. bliffua obehindrede
och obeskaddat pa theris godz och ägedela FU 1:
50 (1478, gammal qfskr.). — icke gjord till
föremål för tvist, oomtvistad, oklandrad, them (o: werka
stadha) scal han her epter (Try och obehindradho
be-holde FH 1: 32 (1455, gammal qfskr.). alt saman huart
widh sicli lata obehindrat oc obokymbrat bliffwa SJ
222 (1453). staa i qwarstada obehindret. til rätthä pa
badhe siider BSII 5: 539 (1514). — n. adv.
obehindradt, i fred, i. ro. ath allo op och wtli met store
älffwen till ny lödisse ofortollat, til götz och man
obohindrat, fara skullii BSII 5: 539 (1514). mago oc
skulo . . . obohindrat ffor oss alla . . . fritt oc qwitt,
ath h aff na niwta oc beholda thet altaret SO 163. SJ
226 (1453). HSII 24: 22 (1512).
obellällder, adj. [Mnt. unbehende] olämplig, hade
thet warit myket omögeligct och obeliondt saa komma
i byn BSH 5: 304 (1508).
obellälldogher, adj. ovig, olustig, mykin sömpn
gör man obehendogan oc latan LB 3: 21.
obeklaildradlior, p. adj. — n. adv. oklandradt.
liuat en rolige och obcklandrat haffuer BSII 6: 29S
(1508).
ohekriillktcr, p. adj. okränkt, oförkränkt, oqvald.
theris friiheter och priuilegier, som helligsto fodher
. . . thüm giffuit och her till obekrenctho vnth liaffwe
HSII 20: 16 (1506). saa ath . . . kadrine göstaffsdotter
j then deel henne tilfalle kan, ohindrat och ohekränkt
blyffua skal 1)1) 3 : 242 (1508, oi-ig.).
obekymbradher (obekömbradher.
ope-kuxnbradher. obekimradher: -ath SJ 401
(1473)), p. adj. [Mnt. unbekummert] icke oroad, icke
besvärad, oantastad, gaff hwardera annan ledog och
lös frij qwitt och obekynibradh . . . ffor all
yter-ineera kraff aamaning eller tiltal SJ 404 (1474). —
oantastad, oklandrad, oomtvistad, icke gjord till
föremål för tvist, äptir min dödh skal hon (0: gatubodh)
fry ok obekömbradh ok ohyndradh aff allom nii 110111
ärfwingyoin koma til förscrifna nadhindals klostir j
geen FU 3: 120 (1448). skulde behalda alla thera
bo-pänynga i quiku ok dödho, opekumbradha ok
oliind-radha SD NS 1: 291 (1403). SJ 222 (1453), 226 (1453).
loth wpp . . . jenis andrissone . . . eth stenhus . . .
i alla motto oklandat och obekimrath ib 401 (1473).
obekiimler, p. adj. okänd, obekant. Va 10, 28. något
haffwer han i högen, thet oss obekändt är BSII 5:
141 (1507).
obemannad hor, p. adj. obemannad, icke försedd
med manskap, mong obemannad kog oc bolk RK 2:
7778.
obeiniirkter, p. adj. oanmärkt, han lather eij thet
minsta ordh wara obemerckth BSII 5: 625 (1520).
obenidhradher (-nedradher), p. adj.
oförkränkt? saa then gudztyensth oc syälarykt. obonedratli
och oforsymat, til ewigh tydh, stondha ok blyffwa
skal DD 3: 242 (1508, orig.).
obeplikteliker (obeplichteligh), adj.
otillbörlig, skändlig. then store obeplichteligho skadha, mnrdh
ok fördärff som oss the rysser giorth haftia BtRK
346 (1490, orig.).
obeqvsimber (/rf. vokal i ändelsen -m-.
-mm-LfK 164), adj. [Mnt. unbequeme] 1) olämplig,
oduglig, walde then hon wiste owerdoghan oc
obo-quäman LfK 157. — med dat. wärdzlikom kärleke
obeqwämber (ineptus) Su 87. — med prep. til. the
som ther til obequämme ärw oc owerdogho IfK 164.
2) otymplig, vanstäld. haffwer , . . obequäma liändher
oc föther Lg 219. 3) otillbörlig, opassande,
obe-quämt taal LfK 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
