- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:1. M-T /
148

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - oforvaradher ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oforvaradher

148

ofriigdha

oforvaradher, p. adj. [ilnt. unvorwaret] 1)
oväntad, oförutsedd, at jak oforwaradha (indispositam)
dödhiu . . . swa litit haffwer aktat Su 252. 2)
som icke tager sig till vara. faller han snarligha
offorwarande offwor offorwarade mennisko Gers Frest 2.

oforvarandis (offorwarande. oförvarandis.
oförwarande), adv. [Jfr Mnt. unvorwarndes] 1)
oförvarande, utan att man gifver akt, utan beräkning
el. afsigt, hiinde thz honom oforuarandis at han satte
pikon a konungxsins footh Pa 5. han strök sin öghon
oforwarandis mz blodhoghe liandinno ST 110. 2)
utan att varna, plötsligt, med öfverraskning, faller
han snarligha offorwarande offwer offorwarade
mennisko Gers Frest 2. oförwarande pa thorn slå RK 3:
(sista foi ■ts.) 4689. — plötsligt, oförmodadt, for thy at
thetta hände sua oförvarandis, kundo the ey sanka
sik hiolp äller räddingh sua hradhelica Ansg 199.

oforvarlika, adv. oförvarande, oförmodadt,
plötsligt. thu . . . wslasta dödher, swa bradlika swa
ofor-warlika rwsadhe thu til mik Su 234.

oforvarliker (oforwarlig: -liga Su 250), adj.
oförutsedd, oväntad, plötslig, jak saariika graather then
stora skadhan oc thcn oforwarlika düdhin Su 235.
ib 250.

oforviimeliker (ack. m. offorwinnelighen FM

435 (1509)), adj. som till sina följder icke kan
ifver-vinnas, som icke kan upphjälpas eller godtgöras. liaffue
. . . giort the helge kirkie, oss och edher herredömes
vndhersathor .... droplighen stoor skade och
offorwinnelighen j longhan tiid FM 435 (1509).

oforvitter, p. adj. icke förebrådd, icke klandrad.
hvilken broder sick stalbrodor vil thaga tha thagc
thou han bliffuer oforuitter fore aff companit SO 86.

oforvuiiiiiii (oforwnnen SD 4 : 466 (1335, nyare
ef skr.). vforwnnin ib 5: 377 (1344, nyare afskr.)),
p. adj. L. 1) obesegrad, oforwunnin war hans makt
MD 198. 2) icke öfverbevisad. SD 4: 466 (1335,
nyare afskr.), 5: 377 (1344, nyare afskr.).

ofradher (aff-), adj. — ». adv. för hastigt, för
lättsinnigt, trodde thorn sidhen alt aff rat RK 1:
(LRK) s. 221.

ofrnii) (oofrayn), adj. [S». dial. ofrå, oMgän,
ofrajän] omornad, yrvaken, oofrayn ärwodis man, ther
arla wardher opdriffwin om morghonyn JP 119.

ofraplika, adv. för hastigt, för fort. thu läs alt
off raplika ST 162.

ofrasker, adj. för snar, för mycket benägen,
of-raskir til synda KL 258.

ofrcstadher, p. adj. [Jsl. úfreistaír] icke frestad.
ofrestadh af thera lof ok sniikir Bo 104.

ofl’iþa, v. L. ofreda, fe almoghan ofriþa SD 5:
376 (1344, nyare afskr.).

ofriþer (vfridher. w frider. ofredher PM
14; ofredh MD (S) 259), m. [lsl. lifriir] L. 1)
ofred, krig. thän tima vfridher . . . komber Bil 282.
hötte hanum . . . ofridh ... ok i striidh falla
for hundh ok ramfn ib 577. MD (S) 259. Di 106. PM
14. han haffdo mykin w frid mz wilkinus konung Di
20. flytia sik a at göra ofridh 11K 1: 489. ålder skulle
nogot likit ty andra ofrid föra ib 2: 6651. — strid.
ther hoff sik tha ön digher ofridh RK 1: 4234. 2)
fredlöshet, lät lysa ofridh ifui alla cristna män Bil

601. 3) ofred, våld. göra almoghanom ofridh (oroa)
KS 75 (184, 82).

ofridhlikcr (ofredelig), adj. [lsl. ufriiligr]
o-fredlig. for hans ofredoliga begynnelse skuldh BSH
5: 474 (1511).

ofriker (öfriker), adj. för myckel mäktig, rädes
at lyghn wrjic of rik Bu 30. gaf swa länge sinuni
likarna mac oc kräslihet at han drogh bona öfriker
til fulan lusta Bil 2G3.

ofrir (oofri), adj. icke fri, icke befriad (från).
ffra sörghom är han oofri MD (S) 270.

ofriver, adj. för frikostig, äst thu olfriffwir
(pro-digus) j thinno nadli Bir 4: 104.

ofrilktoliker, adj. ofruktsam, elizaboth var
ofruc-tclik (af senare hand rättadt till ofructsam) Bil 891.

ofruktsamber (00-. wfruktsamber: -sam
Lg 3: 497), adj. 1) ofruktbar, at iordhen skullo
wardha honum hardh oc ofrwktsam MB 1: 132. ib 2:
70. 2) <fruktsam. elizaboth var ofructsam Lg 891.
ib 3: 497. giordho gud|i oofructsamt alt thz
(jwin-küns war badhe folk oc fää ST 506. laugan tima war
thu (a: joachim) ofructsambcer MD 160. opfostra älla
yrkia thz gaalt oc ofructsamt är, hulkit som äkke
födhir Bo 131. 3) icke fruktbringande, onyttig, liar
frvctsamo biin seo at the ofructsamo (infructuosas)
ok-ondo biin äruodha til sinua ensamna fordhan ok
vppe-hälle Bir 1: 258. — fruktlös, förgäfves gjord, onyttig.
vardhir bönin ängaledhis ofructsam (infructuosa) Bo
102.

ofruktsamlika, adv. onyttigt, utan gagn. vm the
(0: biscops goz ok ingiild) ätas älla förtäras
ofructsam-lika Bir 1: 316. liffdho ... iak ofruktsamlika Lg 3: 411.

ofruktsaniliker (ofructsamlikin.
ofrukt-samligin MB 2: 42. /. ofructsamlighin Lg 3: 1.
n. ofruotsamelikt Bir 3: 65. ofruktssambleket
LfK 197. pl. nom. n. ofructsamlikin Bir 3: 65),
adj. 1) ofruktbar, af ofructsamliko trä Bir 1: 371.
ib 3: 65. LfK 197. iordelin . . . hwilken ganzska tör
är oc ofruktsamligiu MB 2: 42. swa wäl j
ofruktsam-likom som fruktsamlikom aaroin Bfr 4: 31. 2)
<fruktsam. siila äru ofructsamlica Bo 198. Lg 3: 1.
3) onyttig, han är ofructsamlikin ok onyttelikin Bir
1: 260. mz ofructsamlikom angir ib 160. thänno
vin-skapin är . . . ofructsamlikin til godha löna ib 277.
ib 278.

ofruktsamlikliet (-lighet: -hetz Lg 3: 42), /.

1) ofruktbarhet, tomhet, om thu nakot sin haffuer
fiillc-lika rönth oc pröuath minna närwarilses godhet oc
mine frawarilsos bristilse oc ofruktsamlikliet Su 107.

2) ofruktsamhet. Lg 291, 3 : 42.
ofriidder, adj. för rädd. KS S2 ( 202, 89).
ofriijrJ» (ofreghd. vfräghd SD l: 669 (1285,

gammal afskr.). ofrägh Bu 30. vfrägh ib. v
frägh ib), f. [lsl. lifrægi] vanfräjd, vanrykte. SD
1: 669 (1285, gamma! afskr.). Bu 30. han tik ofreghd
Bil 760.

ofrägdlia (ufrägda: ufrägd MB 1: (Cod. B)
548. -adhe, -dher), v. vanfräjda, vanära. 011 faglior
frw war ther fore rögdh oc ufrägd. at hon födde
bla-manna barn MB 1: (Cod. B) 548. hans il ok
odyghde-likc åthäue ofräghda ey åtcnast han ok hans riko,
vtan ok lians barn ok barna barn KS 49 (125, 53).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/2/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free