Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - sten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steu
500
stenbiärgli
mz watn . . . vtan steckt mz oldo MB 1: 307. stekta
swina fötliir LB 1: 96. stäkta kyklinga ib 3: 19. ceth
söthäplee eller tw stekt eller swdin ib 7: 80. steekth
päror the smoltha vel mathen i liffuit ib. Bo 234, 240.
MB 1: 310. Bir 3: 114, 5: 31. laurencius sagh]ie . . .
stektar Jiaka iak ok gitiar gujii lof Bu 416. annan
vitgli hanar [in nu stekt, vitnt bra|iena ok ät fiiin del
nu är stoktar ib. lät han þöm (Gcrgonius och
Ioro-theus) stokia a rist ib 524. Bil 317, 343. Ml’ 1: 99. Di
260. vakta thik for diäfwisins stok hulka han steke j
skörlimnaz oc giris elde Bir 2 : 209.
sten (steen, -ar), m. [hl. steinn] L. 1)
sten (i allmh.). johannes . . . lät hänta sik af strand
ok skoghe sma stena ok grena Bu 152 (kan föras till
småsten), worþo . . . stenar af strand smaragdi ib.
]iiäna stokom ok stonom ib 138. thina gudha äru stokka
ok stona Bil 359. stonuni kastadhcr ib 123. diäflane
. . . skutu mote them oc castadho stena Gr 307. the
. . . gripo til stena ok villo stonkan Bo 154. josep
. . . lagdhe storan sten ofwir grafwena MP 2: 22.
war ther en skön ston oppa altaret i samma
kyrk-ionne, huilken sten war riffnadher i twå delar Lg 3:
161. than steen som oppta röris han wardhir oy
mos-ughir GO 587. mutor hrvta ok stoon ib 1089. ib 91,
214, 366, 545, 5S4, 721, 754, 869, 1009. — mursten, sculdo
. . . sancti knutz brödra mura oc byggia twå stena
oc sancto katrina brödra een steen SJ 142 (1445). euert
gulsmit skulle haffua macht at hugga in i fornempda
pelle porssons mwr j (’/a) sten ther hans mur skal
fota vppa tha han wi]lde hwelffua ouer grendena
ower beggias thera inganga och owon vppe en hell
sten bruka pa pelle perssons mwr ib 264 (1458). ib
265 (1458). — klippstycke, klippa, ey skulin j vara
sua som getir löpande j stenommen Bir 2– 88. — i
ortnamn, clovasten SD 1: 688 (1210-16, nyare afskr.).
predia iu norræston ib 730 (i vidim. fr. 12S1J. in
hclghestenum ib 2: 6 (12S6). ad riuulum qui . . ,
dicitur stenbæk ib 487 (omkr. 1307). 2)
ädelsten. med el. utan förbindelse med adj. dyr, rikor el.
ädbla. adamas är en sten sua harþar Bu 72. tak in
atar gul ok stena iam i guþi gauin ib 152. een steen
than ther beter amatist Fr 385. idher ma skadha
aldro swiirdh [tho] stund the stena äru hos thik ib
881. thän annar stens natura iir swa ib 883. ib 889,
893, 903, 905, 910. känna stena sanna fran falskom
PM xi,ix. sat mz dyrastom stenom Bu 140. ot kar af
kristallo med dyrom stenom i SD 5: 564 (1346). hans
foräldra värö mykyt-riko i guld oc silwir. dyrom
stenom oc mangom hafwom Gr 259. ey dughir kasta dyra
stena for swin GO 581. marghe dyro stena Fr 171.
een krona aff gull . . . ther marghe rike stena ij var
ib 356. ädhla marghe dyre stena ib 353. tiwghu
hund-rath pund ij gul ok ädhla stena ib 3031. hwa tha
wil haffwa ädhla stena ban lindor thor smaragda rena
Al 8692. 3) sten. koll. och ss ämnesbeteckning, hwa
som androm afhända kul. ston allr wi|) SD 5: 638
(l347). tedhe them hwar stenin ok iordhin war
vt-takin KL 85. thz smörilse kar var af sten som böte
alabastrum MP 2: 72. 4) sten, stenartad sjuklig
bildning i blåsan el. njurarne (länderna), fornymmer
man steon oppo nywrcn LB 7 : 266. for lendhe werk
nar ban komber aff stenen ib 267. for sten j liinderne
äller j blädrona ib. tha er stenen j blodrona ib 268.
ta är stenon j länderna ib. at stenen gar bort oc
sanden mz ib. brcnt vin bryter stenen ib. ib 2: 11,
31, 38 o. s. v., 3 : 33 , 70, 5 : 80 , 81, G: 106, 7: 63. Lg 3:
260. 5) testikel. bint varmt lefwa blod om mans
lönlig ting, 0111 hans stona oc bledra LB 7: 268. om
stcnano äre swlno, tag bwlmo frö och hennes blad,
oc stöt tom sma, oc bint om stenana ib 270. 6)
sten i frukt, kärne med hårdt skal. en sten är j dactili
frvct Bir i: 132. — Jfr alabaster-, altara-, band-,
blidho-, briinne-, bysso-, (laktil-, dyghjia-,
fliuto-, gatu-, gim-, gra-, graf-, gripta-,
grundval-, gul-, liaglil-, halla-, liand-, hanka-,
hofdhagiirds-, hyrno-, kalk-, karbnnkul-,
kar-hunkula-, krabba-, kristal-, ladh-, lik-, lim-,
malinar-, malinara-, marmor-, miidhal-,
[|addo-, piona-, qvarn-, qvärna-, runo-, ränne-,
safir-, satirs-, salt-, sigher-, skor-, slipo-,
sliuugo-, sma-, strand-, säglil-, tighil-,
tiiild-ro-, tälghe-, vin-, viudel-, vra-, ögh-steu, —
Stena bok, fi bok som innehåller läran om
ädelstenars egenskaper, thässe natura hafuer thän steen
(ametisten) som os sighor stona bokin een Fr 388.
— stena hoper, m. [Jfr Mnt. sténhðp] stenhop,
stenhög, rydhia bort then stena hopen Lg 3: 213.
— stena höglier, m. stenhög, tho ... kastndho
storan stona högh vpa thera hälgha likarna Bil 850.
— stena las, n. stenlass, lass med stenar, fyöl eth
paar oxsa mz stena lasset wt för bärghet Lg 3: 446.
— stena miirki, n. L. Jfr stenmiirki. — stena
rö (stenerö), n. = stenrö. saman kastadho tho
offwir honom eth största stenerö MB 2: 20. — stens
hal (dat. m. art. -hallenne MB 2: 86), f. =
stenhal. MB 1-. 86. — stens hug (-hugg), n.
[Filan, stens bog] hugg el. slag af sten. mång stor
stons hugg the fingo BK 2: 2114. — stens tafla, fi.
= stentafla. MD 84.
stena (impfi. -de: -do Lg 95. -te MB t: 298;
-to Lg 990, 1034. part. pret. stenther MD 365), v.
[Jfr Mnt. stënen] L. stena, tha stonto the os i hääl
MB 1: 298. Lg 32, 95, 1034. stephanus . . . som
iudh-ane stento til dödh ib 990. sancto staffau stenther var
MD 365. Jfr stenajier, stender, stenka.
stena (part. pret. n. steent Al 6484), v. [Isl.
steina] måla. wi so hafwith faghert ok reent som
thz ware mz blomster steent Al 64S4.
stenajier, p. adj. [Jfr .4. Dan. stene] L. utmärkt
genom i jorden ss gränsmärken nedsatta stenar, swa
with thetna fornämda goz ärw stenadh oc stakadli
SD KS 1: 126 (1402). the tompt är badhe stakadh ok
stenadh ib 2: 99 (1409). Jfr stender samt staka|ier.
stenbadhstuva (stenbadzstufwa.
stenba-stuwa. ack. med art. stenbadstuna SJ m (1460)),
fi. badstuga af sten. SJ 281 (l460). — i ortnamn, i
stcnbadzstufwo griindinne SJ 104 (1440). i stcnbastuwa
grenda ib 298 (1462).
stenbär, fi. [Jfr Mnt. sténbore] stenbär, bär
afsedd för bärande af stenar, pro carucis et stonbarte
viii10 marchas BSll 1: 99 (1366).
stenbiärgli (-bärgh. -berg), ». [Jfr Mnt. [-stén-berch]-] {+stén-
berch]+} berg. intill stenbergith (in cliuum montis
la-pidei) SD 1: 319 (öfvers.), kirkian skal byggias aff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
