Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - stormfulder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stornifiildcr
51 fi
straffelikor
dröwilsinna storm Bir 3: 3üs. vredliis ful mänuiskio
siäl skal j vredhina stornib dö Ml’ 1: 135. —• Jfr
VÄdherstorillber. 2) s/orm, oväsen, oro,
orolighet, strid, j thöm stonue do formosus Bil 759. templa
grouin gaf matiguui gul ok kom them til at wilia
gripa clcmontem mz wald ok giordho dighiran storm
(seditionem maximum excilavit) i romaraborgh ib 359.
storm ok striidh monde thor ey skörta Al 4050. til
strid ok storm ospar MO (S) 260. Jfr riddarn
storillber. 3) storm, anfall (tiiot en fästning el.
stad), then storm hafdho ända ij dagha thro Al 1557.
the lupo til storms til en graff 11K 1: 1544. thz tho
scullo än een storm waagha ib 2: 1146. en storm til
husit föra ib 2354. the kundo ban (staden) ekke mz
storm winna ST 363.
stormflllder, adj. stormig, for krauko ok storm
fullo wädhre Bir 1: 276.
Storiliotter, adj. stormig, stormot wädlier LfK
122.
storiniiktoghet (-ighet), f. stormäktighet. ss
titel, medh ider liadis stornicktighctz lnodh ärffuä Fil
1: 121 (1493, gammal afskr.).
storsiiinogher (-synnogher), adj. [Jfr Sv.
dial. stors i nn t] förbittrad, uppretad, somme wt alf thöm
vore nog storsynnoghe, aff ty ath opresningh ber
vthen for stadhcn var giordh, och flendhcr pa alla
siidher, ath the nw ythormora stodho i wadlio en til—
forenne, ath the skulle ey meor hielp och lön fa en
andhra BSll 5 : 342 (1509).
stort alugher (-ogher: -ogha Bir 3: i64), adj.
stortalig. jak bortkastadhe stortalugha Bir 2: 55. hans
tunga iir stortalugh (mugnilojua) ib 40. ib 216, 3: 164.
MP 1: 72.
stova, se stuva.
strå (atraa), n. [Isl. strå] strå, halmstrå,
thugg-ndhe iak strån (slramina) ok vt sputtande hwetit
Bir 1: 354. — bildl. iac sias wel mz tik om eth stra
RK 2: 2833. — koll. strå, halm. hulkiu som bedbis
stra thz skal gifwas honom Bir 1: 101. j strano
iir ängin nytta mannenom til kost. vtan thz iir
oskäll-ika ditira födha ib. swa som thört stra j eldo ib 171.
ib 3: 92. sätiandis liokra börsth äller straa j hölen
PM xi.viir. — Jfr lialinstra.
stradöia (straa-), v. [Jfr Isl. strádauía, adj.]
L. strådö, sotdö. ban straa doo j swerike PK 233. ib
236, 240.
sträf (straff), f.f och n.? [Fdan. sträf. Mnt.
straffe, f. j 1) bestraffning, tillrättavisning,
förebråelse. han maatte cgh ath höra sträf tliaa ban wille
illa göra MD (S) 200. tw ... gat wäl lidhit straff
oc awitilse LfK 141. — tadel, förebråelse, swa
for-wau then kcsaron goodh thera strä|f medh tolomodh
MD (S) 272. meg straff oc lyte giffua (klandra och
lasta) HK 3: (sista forts.) 4403. — (?) fforhopandes
eder eij tiil straffs eller ffor när wara thot i niich
tilsagt haffuo vnder stocholms sloth och swerigis cronä
IISU 24 : 36 (1512). 2) straff, thorn börbii (för
börda) ther stor straff fföro FM 1S8 (1504). frankes
konwng trengde the landet fraå ban tordes ey giffua
straff ther aå (d. v. s. hämnas derför) HK 1: (Yngre
red. af LRK) s. 267.
straffa (straffwa: -ar Al 6985; -adhe Lg 3:
129. straffua IISU 24: 7o (isle), straffue ib 47
(1516). -ar, -adhe, -adher. pres. straffir Bir 3:
278), v. [Mnt. strafon, straffen| 1) bestraffa,
tillrättavisa, förebrå, han . . . awitir ok straffar them
som hans lagh oc tro hafwa forsmat Bir 1: 3. thänno
kanunkin straffad ho (increpavit) sin biscop lönlika
ok snicllelika ib 321. at straffa oc auita oc lära
synd-ogha män ib 3: 11. vm nakir straffir mik ok skylla
for tholik thing ib 278. bisporne oc . . . rigesins
rad haffue bonum alffuarlige straffat för hans
för-derffuelige regemente BSll 4: 226 (1497). her tidrik
talade till heim, oc straffade hanum ther fore Di 114.
— med dat. swa straffandes höghom som laghom Lg
3: 269. — bestraffa, tillrättavisa för. at straffa
syndh-ena Lg 3 : 269. — med ord angripa, vända sig
bestraffande mot. afwito ok straffadhe asnin lilius snille Bir
2: 308. henne ordli . . . meth hwlkom hon wara giidha
straffwadho (exprob[r]avit) Lg 3: 129. — beskylla.
forma ängin rättelika awita mik älla straffa (arguere)
for lygn Bir 1: 59. — anklaga, at vi skuluni ey straffas
ok auitas nar war herra atir kombir (ut redeunte domino
nostro non arguamur) Bir 1: 191. — klandra, om
person. tho forsnias ok straffas swa som liugbara Bir
1: 116. komber thor ont aff. tha wardhor thu raskarin
straffadher iin thu wardhor lofwadher om thz wäl|
gaar Ber 290. wij bliffuc straffado aff allo som thz
höra II K 3: (sista forts.) 4914. Ansg 187. — om sak.
toko the thz fore som the måtto afwita oc straffa,
ok äkke thz the måtto lowa ok prisa Bo 122. hwat
ey fan thu j minom ordliom . . . nakat thz som
straffande iir (aliguid reprehensibile) Bir 1: 97. Lg
3 : 505, mannin straffar oc dömo gudz doma Bir 2:
87. Al 2652. thw straffwar then sidh allom giffwin är
ib 6985. straffa mit gul Bir 1: 242. ho thz (ölet) . . .
straffar SGG 129. vil nager broder sin einbetetz
broders gerningh straffa SO 86. ib 16. — smäda, drifva
gäck med. philosofi straffadho oc häddo hans
prcdic-an Lg 348. han . . . pläghadhc straffa oc liädlia the
iertekno som prcdikadhis . . . alf . . . sancto franeisco
ST 74. con rikir man . . . straffadho thes hälgha
herrans hälagheth oc iärteknc ib 76. 2) straffa,
låta (ngn) undergå straff", jach haffwcr uagoth
straff-ath idhro swene ... ffor thet til tagh FM 131 (1502).
ider herredömc kundhe aldrig större hyllisth fa aff
thenne almogho j thonne landzäude, än met thet i
lotho straffa . , . dirick for then store oräth han
haffuer gyorth thenno fatigho ahnoghe ib 548 (1512).
ib 647 (1520). HSII 24: 44 (1516). — straffa, bestraffa
(ngt), nödges iacli siclff thot at straffua HSII 24:
70 (1516). — med prep. ivir. ath iacli tiilbörlige skulle
straffue ther wtoffuer HSII 24: 47 (1516). — Jfr
ostraffadher, ostraffande.
straffan, f. 1) bestraffning, tillrättavisning,
förebråelse. anthiocus . . . skämdis aff theris straffan
MB 2: 300. Su 226. Lg 3 : 269, 505 . 2) bestraffning,
straff, näpst, til straffan oc rättilse wara syndher
MB 2: 301.
straffelika, adv. Jfr ostraffelika.
straffeliker (-liken (ack. m.) Su 155. -lig:
-lige SO 122), adj. straflik] 1) tadelvärd,
klandervärd, thz är som tik bewisar straffeliken
(re-prehensibilem), at iak altidh seer tik swa räddan Su
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
