Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - vrängia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vräugia
inu
vaþer
Danska text har wanarth) hawir längan sfiärlh (caude
dedecora dilatat stirps inhonora) GO 115; jfr Kock,
Medeltidsordspr. ’2: 71 /. — Jfr lailgvriikt,
äfvensom yrftt.
vräugia (-ir, -de, -der. impf. vrende BtFII
1: 296 (1509)), v. [Isl. rcngja] L. 1) vränga,
förvrida. niunnin wrängdis KL 362. värö thu värdh at
alla tliina I i ma lidhamot skullin synd i rlösas . . .
mun-nin vfrängias aff laglii Bir 2: 236. 2) förvända,
förvrida, förfalska, tha the (skrifvame) sakar skulu
scriffwa tha lathe thorn iw swa hlifTwa som domaren
mz retto liaffwer sakt han wrenge ey thz eller
göra (för ■e) skakt MD (S) 291. 3) förvränga,
förtyda, göra förtydningar, the . . . begynte tha fast
wrida oc wrengia HK 2: 8455. — förtyda, illa
uttyda, till det värsta uttyda, klandra, lasta, false
iudli-ano hulko vars herra kcnncdom oc iärtekne vildo
vrängia MP 1: 91. nar christi brudh liiddis at thässa
hokaniia ordh . . . skullin krilnkias älla nakraledh
vm-uändas älla wrängias (calumniarentur) aff ilzskofnlloui
inaniiom Bir 3: 217. liulke som gabba rätuisa
ger-ninga ok wrängia (depravant) rätuisa ttianua wägha
ib 1: 312. liwar tlio formogho iikke wrängia älla arglia
gärningen» i sik for hänna vppeubara godlilek Su 426.
— klandra, förtala, belacka, thu vest tliit folk wara
awndsiwkt mot annars hcdhir ok äro ok hatar thorn
ok wrängc mz ordhoni (depravat verbo) hulka the
formagba ey skadlia mz gerningom Bir 1: 397. 4)
förklara oberättigad att utföra en rättshandling, jäfva;
inträns, med orätt jäfva sig, undandraga sig (att sitta
i nämd el. deltaga « syn)t dömdes theiino för"® liwar
tere sak til iij m. för the vrängdo i mwstilaxi syn
BtFII 1: 231 (1509); möjligen är dock sik uteglömdt
vid vrängde; jfr Vl’iitlgia sik. 5) göra vräng
el. ond, förderfva, nar ban (djäfvulen) gitir writngt
ok brutit manzsius vilia oc böglit til kötsins lusta
Bir 2: 57. vtan manilin wränge siälwir ok böglio sin
vilia ib 128. vm thiu vili ok astundilso wrängis
(fue-rit corrupta) ib 3: 62. wm aktin är wrang wrängias
alla gärningaua MP 2". 291. —förderfva, förföra. the
siälana. hulka . . . adam wrängdir aff diäfwlsins awnd
(diaboli invidia deprava/us) hafdhe nidhirkastat aff
iiwärdhcliko lifwc vm sina höghfärdh Bir 4: (Dikt)
231. — Jfr liortvriiiigia. — vrängin sik, mel
orätt jä fva sig, undandraga sig att sitta (i nämd).
dömdes jons laurisson acti . . . sak til iij m. för ban
vrende sig i nämpdon BtFII 1: 296 (1509). JJr ofvan 4,
äfvensom syiifal, syna fal. — ref. vriingias,/ór4<«.
ras, vredgas, hwi vräugdis (fremuerunt) folkit KL 138
vriit, /. Jfr skallavriit.
vii, se ve.
1’ä, se vi.
viiji (wä&d BtFII l: i3i (1506). wedh BSIl ft: 186
(1507). waþ V ML 11 Kr T: pr. i var., Kp 10 » var.
waadh Dl) 2: 5 (13S4). pl. dat. vaþium VGL I G l o.
s.v. waþiom SD 6: 378 (1344, nyare afskr.). vaþium
VGL I J 6:1. waþiom VML II B 13: pr. gen. váþiá
VGL II J 14. vaþia ib 1 J 6: pr.), n. [7«/. voit] L.
1) pant. tha satte han wisingxöö til wädli RK 1: 4031.
the haffdo fulner satli til wädh hoffwodit til pant ib
4204. Di 191, 193. star lilit huffuod i wäd for tik ib 192.
jomfrwn ... fik hanum en gulring i wäd at hon
wilde fylgia hanum ib 37. hau haffuer . . . satli sin
lialss til wädz at ban skal bliffue fog1110 pa abo sloth
innan uiädsomars dagli nästkomaude FM 548 (1512). Jfr
skiiila vii|). 2) vadepenningar som vid vädjande
efter en fälld dom el. ett yttrande af syn el. nämd ss
pant nedsättas af den missnöjda parten, uf domaren,
af tynen el. nämden och som förverkas af den hvars
talan ogillas i högre instans; nedsättande af
vadepenningar, vädjande, vad. hweiii |iäs þökker at näfildon
hanum vrätt gyor, agho Jiäs waald at wä[iiii a mot
{lerc näfnd med xi. mark, vndi wara saiiuiiid at
letän-falz ban aatt wä|iiom böte XL mark i ]iräskipto SI)
5 : 378 (1344, nyare afskr.). til dömpdho iak ...
äng-leke ... sex mark fore wädliit ib KS 1: 419 (1405).
dömde jak a|fh horazsyniiino tholffh march Iför oogildh
waadb til thwäskiptis Dl) 2: 5 (1384). jngou sit vadli
ber i nioth kasta vildlie FII 5: 87 (1482). ban kastade
sitt wadh enioott nempuden BtFII 1: 3 (1481, nyare
afskr.). olef büdz treo consiiinom (för treom sinnonO
att ban skullo kasta sitt wadh mooth theuiio tijo
syncmän förre äu th o sworo och hau wilde ey ib 5
(1467, nyare afskr.). them bödz offta kasta wadh förre
än syncmän sworo, och the wille icko ib 122 (1477,
nyare afskr.), honom böödz kast (för kast,aj wääd
mot oc ban icke wilde ib 131 (1506). honom bödz alfta
kasta wadh och ban wildo icko ib 11 (1484, nyare
afskr.). ib 15 (1478, nyare afskr.), 16 (1488, nyare
afskr.), 25 (1484, nyare afskr.) o. s. v. dömdes . . .
must» pieti etSlast till 3 111. för ban kastado wadh
och togli så tillbaka igen ib 32 (1478, nyare afskr.).
honom bödz kasta wadh vijder cen landzsyyii och ban
wilde icko ib 40 (l4’J0, nyare afskr.). ib 49 (1492, nyare
afskr.). cfftor the wildo oy kasta sitt wadh, så leott
jagli försch"" 12 synemän swäria ib 52 (1468, nyare
afskr.). han kastado sitt wadh moott ena sochno syhii
och vnder eeua landz syhn, och tappade wadliet ib 33
(l467, nyare afskr.). tappade willmar wadet ib 20
(1466, nyare afskr.). dömdes . . . liuar thera saak till
3 m. för wadlie dho tappadhe ib 105 (1480, nyare
afskr.). ib 75 (1467, nyare afskr.), 107 (1468, nyare
afskr.), 111 (1471, nyare afskr.). på wä|l mörwon had
sitt wadh igen på tinget ib 37 (1486, nyare afskr.).
ib 39 (1488, nyare afskr.). — om appell enligt
kanonisk rätt. jak liaffwer giort mit wedh och appcllatioii
til wor hclgho fadhor pawon BSIl 5: 186 (1507). 3)
insats som göres rid vadhållning och som tillfaller den
som vinner vadet; del som vid vadhållning sättes upp,
hwilkon brodhcr som weddher mz androm 0111
nogra-handa ting medhåll gille drikkis tha komi hal|ft wädith
til gillesins nittho SGGK 106. 4) insats som vid
täßingsspel tillfaller den vinnande, täflingspris;
täf-ling. mangho löpa om wädliet, än en thcu främste
opp-bär wädzsons lön Lf K 129. — vätlsfal, n. =
vädll-fal. andors philpusson (dömdes) till 3 m. för wädzfall
BtFII 1: 13 (1485, nyare afskr.). — vii]iia fastar,
wi. pl. Jfr vii|ifastar. — vä|iia fäst,/. L. - vii|iia
kast (waþa-), «. L. — viiþia lös, adj. L. —
vii|iia taki, m. L. Jfr vii]itaki.
vädlieilliil, m.f ett slags spelt vnum vædhemæl de
taan (af ralrosstand?) SD 4: 710 (l34o).
vä|ier (dat. vaþra. med art. nom., ack. Vílþret
vädhrit. wftdherit KS S4 (206, 92; pä tvä st.), vad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
