Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
agärdhe
lo
akerhyrne
»agärdlie (aa-), i! ågårde, vid à beläget gärde.
for lians jordh liggiandes i sudlira angerdheno SD NS
3: 341 (1418).
*aglia, /. skräck; oro; aggande. remorsus
consci-encie thät är samwitzins agha ok motlie bitare MP
4: 156. th[a]n agan »om lion haffuer oy sköt eller
aktat j sina samwiti griper tha siäüna vm halssin
ib 157.
aglli (-Ø)j >n. tukt, ordning, skälen kräffua ath
thenne nu hör neffzt som bro ti igen är ther ingen
är age är ingen ära oc lathen thy honom komma ad
caicerei IfSH 13: 98 (1524, Brask), at han hafTwe aga
paa thein, honom fölgia Arnell Brask Bi1 18. —
stränghet. rigor . . . aglii ok haardhet GU C 20 s. 527.
agllll (aghen), /. L. agn. paloa . . . aghn vnde
liec paliola lithin aghen GU C 20 s. 399. — *aghna
rum, n. agnbod. paleariuni . . . agna rwm GU C 20
S. 399.
*.1ghvi, interj. o ve! agliwi mik agbwi iak weth
oy wm liwat wägh gudh skal os mera letha äller spöria
SkrtUppb 73. agliwi mik hwi är iak swa wthan sak
osinnogher ib 76. agliwi mik ok we hwru ledher iak
är giordher ib 102. Jfr avi 1: 70.
*aholster, n, (höljande) kläde, klädnad, som et
aholster (opertorium) skiffter tliw tliem (himlarna)
Cod. Holm. A 29 f. 182 (enl. Itietz Glossarium linguæ
svecance medii ævi. Manuskr.)
ahughi (ahogi), m. fundering, grubbel, bekymmer.
tha thinne konungen waknade fik han ther epter
ena stora vmsorgh ok alioga fore thänne drömana
skul MP 4: 148.
*aliughul (o-), adj. eftertänkande, omtänksam.
thu hitxa oc äst ohughul (sollicita; motsv. ställe Bir
1: 21 har a thänkiandej huru thu ska]t loua mik
Nio kap ur Bir 19.
ahiillda, v. L. öfverlemna, öfverlåta, tillegna. iak
hafir gyorth eetli skiptte niädh . . . iönisse bruzson ...
ii þesse måtto, þet iäk gaaf lianont min gardh ii biärghe
ok allan min ägho looth ii lanzmarch ok allan mill
ägho looth ii arsio bäkke ... ok aaf händhir iak mik
ok minom arwm ok ahende iak iönisse bruzson ok hans
arwm til äuerdhelika ägho foro hans gardh ii hyringhe
SD 6: 288 (l35l).
ahöra, v. L. åhöra, ath wi närwaro ok a hör Jo
ath niclis olaffson . . . gaff . . . pädher olafson . . ,
halft sith stenhus SD NS 3: 222 (1417).
*ahorande, n. åhörande, åhöro. i halla(!) häradhz.
manna aliörandhe SD NS 3: 451 (1419). i allis worä
ahörändhe JTb 94 (1513).
*ak, n. Jfr tliorak.
aka, v. L. köra. at han häfde . . . akit timber
heem till syn gord Svartb 470 (l460). Jfr bort-,
nidher-aka.
Åkalla, f. L. uppfordra till. vi åkallade svar en
tidh och annan tidli Ui.it. Tidskr. 1: 398 (1508).
akallau (O-), /. L. åkallan, þa han (Gud) [-b[l]iþ-kader-] {+b[l]iþ-
kader+} varder mädh . . . gudlika okallan oc helga manna
bön Vårfrup 129 (1361, gammal afskr.). ib 130.
"akallare, m. förebedjare, förespråkare, wj haffuom
en akallare ok forswarare när gudi fadrenom MP 4: 47.
jac ... vtwäl tik til min patron hielppara oc akallara
j allom miuom sakom Sv B 361 (början af 1500-talet).
akallilsp, f.t åkallan, mädh . . . thins nanipns
akallilse SvB 463 (c. 1520).
akallirskft (-erska), /. förebedjerska,
före-språkerska. o iomffru maria war enasta akallerska
JMÖ 107.
^akanredhskaper, m. åkredskap, körredskap.
fordon. fförwara thina vinter nöt.her billar trampar
not-sledar oc all annan akanredskap under taak Brasks
Cal 265. Jfr akoredhe.
akare (aa-, aker), m. åkare, liwar aakare haffui
sina kiärro for sin döör STb 1: 432 (1459). ingaii
aker skall hawe mera än en drong ib 440 (l46l). —
akaradrünger (aakare dreng), m. åkardräng.
STb 1: 160 (1478). — *akara lön (akarelððn), n. pl. r
åkarlega. gaff jac 3 ’/, ortug for alcarelöön oc
vägare-löön for saltidh i stokholm VKJ 284 (1466). förnögdes
lasse nielsson met v m:k han hade vthlagt fore kool
och akara lön SSkb 120 (l50S). ib 76 (1502). — ’akara
pänningar (-peningar), m. pl. = akara lön.
vj mark akara peninga SSkb 156 (1504).
akaril, n. L. ållon, eke trä som bära akarn PMSkr
345. wndy akarneth läggis en hal äller sten ib.
*akaver (aa-. -käver), adj. [lsl. àkafr] häftig,
nw iir stridliin hardh oc aakaff Prosadikter (KarlM)
272. nw är strid bard ok akäff ib (Cod. B) 314.
aker (akker Sü NS 3: 508 (i4i9). akor), m. L.
1) åker. x örtogha land jord . . . meth akor oc ängh
oc skogh SD NS 3: 96 (l416). 2) det som växer el.
inbergas på åkern, gröda, engin skal widh liiff och
götz ath föra i städherne rogli, korn, malth ok miöl,
för än man seer hurw akrin ställir sik STb 1: «36 (1482).
— Jfr böno-, provento-, skogs-, sädliis-,
öris-aker. — *akers hyrne (-horne)? ». *akers horn 1
n. åkerhörn. fra diegna käldona oc til domprouastins
offra akerz lioriio Svartb 309 (l423). Jfr akerhynie.
— *akra flatir, /. pl. slätt el. jämt liggande
åkerstycken. (två) akraflate (i klostrets gärden) RP 2:
338 (l39s). — ’ akra ren, f. åkerren, läthe ey oxana
hwila mith j forenne för an the komma til akra
ren-ena PMSkr 197. göris the dywpo forerna mango wth
wm akra renana ib 199.
*akerbiärghniug (-berningh), /. inbergande aj
det som växer på åkern; del som inbergas, gröda, j
. . . äiin som en tilrädhir akir, ok akirberningh, til
thenne akir berninghinna gaff war herre ihesus . . .
eth göth akir sky, ok torfftelikin wädhirlek MP 5: 134.
sakerbätring (aaker-),/. jordförbättring;
öfver-låtelse af jord mot förbindelse att förbättra densamma.
emphiteosesis (fel för emphiteosisj . . . dicitur
me-lioracio vt cum quis dat agrvm alicui vt melioret eum
aaker bätrin (för -bätring; GU C 20 s. 217.
akerflälder, m. åker som särskildt tillhör ngn
utan gemenskap med grannarna i byn. hawa salt . . .
een akerfieldh SD NS 3: 80 (1415).
akergardher, m. — akergards hyrne (-hör-
ne), n. hörn af gärdsgård kring åker, hörn af inhägnad
åker. fra doniproastius sudra akergardz hörne Svartb
309 (1423). til hinza knaps sudra akergardz hörne ib.
*akergräs, n. agrimonia eupatoria Lin.?
agrimo-nia ... aker gress GU C 20 s. 13.
■•akerhyrne (-horne)J n. *akerhorn? «,
åker-hörn. fra sarna gardzins osternorra börne til proastins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
