Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fala
146
falla
götlande, sora kallas prowosta skäppa, ok aff
somlighom heradhom ey; swa hauer oc jac sigge [vdsson
ärchediekne] for:de aff somlighora heradhora
falakö-pinigs skäppo ok somlighom ey SDNS 3 : 401 (1419).
fala, v. — refl. »falas, opers.: det bjudes (på),
göres köpeanbud (på), köpslås (om), med prep. pa.
desse epterscriffno witnede och sworo at, ... ath
ther falades pa sama malt i bathen ther tet lagli
jrnie STb 3: 16 (1492).
falaska, /. falaska. ffauilla . . . falaska (först
skrivet falska, men a har av skrivaren tillfogats över
raden) GU C 20 s. 257. — bildl. jdhkolighin manna
omganga ällir tilganghir til qwinnor, kombir falaskan
som dödh är j brännandhe lwgha SpV 79.
»falda (faalda GU C 20 s. 459. ffaalla ib 273.
pl. fällor Sp K 455), /. veck. plica . . . faalda GU
C 20 s. 459. swa som nathurlighit är somlighom
blomstrom, sik wtuidha aff solinua wärnia, ok
wär-manom jnne j blomstreno wnrande, giffwer blomstridh
sik j fällor, ällir sina twppa wtfa]lande (jfr Lat.
cir-ros suos explicare) SpV 455. — veck; fåll, bräm?
finibria . . . ffaalla idest plica GU C 20 s. 273. — Jfr
gulfalda, ävensom fulder.
falda (faalda. falla, faalla. part. pret. -ader),
v. lägga i veck, vecka, plico . . . faalda GU C 20 «■
459. rugo . . . rynkia vnde . . . irrugare in oc
fulle-lica faldha ib 533. nar skinnith är alth alfwer lagtli
mädh selffbladommen, tha lyfftis wp aff bordeno
war-lika swa ath thet ey samnian wikis äller fallas PM
Skr 534. — fålla, förse med bräm? fimbria . . . ffaalla
idest plica. inde Hmbriatus . . . faallader. inde
fimbri-aro falla GU C 20 s. 273. — Jfr saiuail-, tvii-,
ttt-falda.
faldabordh (falle-, folla-, folie-, -bor STb
5: 43 (1515)), n. bord som kan slås samman sä att
del bildar en kista? (Olof 1 Valram) högli hennes
grita, becken, teiifath och follabordh smider STb 3:
80 (l493). ib 103 (l493). schulle lauréus matsson . . .
til sigh auname . . . eth pancer, en kragha, eth
skytta harnisk, eth follebordh medh twå vegghe
bonade ib i: 73 (1505). sades oleff hinriksson . . . ffrij
och onibewarot fför the peninga, som per biörssons
liiclis talede effter at han miste j sith ffallebor, thy
ath fallebordet war j tregga maune hender och laassit
war aldelis offörkrenktli ib 5: 43 (1515).
falder (faller), m. 1) veck. läggis hwarth
skinnith pa eth bordh, oc strykis wth ganskans wäl
aff allom rynkiom oc fallom PMSkr 533. 2) fåll;
bräm. bildl. all konunga dottrinna ära är inwörtis.
huru. j gyllene fallomcn (in fimbriis aureis), j
känne-fädhranna wttydhningh SpV 174. — Jfr
kiurtil-falder.
falka, v. 1) hålla fal, utbjuda, thyna siel,
hulka tu swa offta ok for swa lizslan licamens
syndeligan lusta falkar JBuddes b 165. 2) bjuda (på),
göra köpeanbud (på), desse epterscriffno quinnar
fal-kade pa samma malt, och sama drengiar bödh them
tot ffalt, huilket the tilstode ath haffue falkat pa
STb 8: 16 (1492).
»falkaria, f. falkgård? Se Sdw 2: 1213.
falke, »». Jfr gir-, grip-falke, ävensom falker.
»falker, m. falk. jtem vin falka, som j mik til
screfwin, sua wet thet gudh jak aldrigh fik falk älla
foghl FMU l: 350 (1374). ML 447. — falkaliighe,
n. falkläge, ställe där falkar ha sina nästen och
falkfångst idkas; avgift som erlägges för rättigheten
att på sådant ställe idka falkfångst, vilken ansågs ss
regale. noueritis nos religiosis viris dominis
fratri-bus, abbati et conuentui monasterii nluastrensis,
aucu-piciam nostram, dictam wlgariter falkaläghe, circa
villam suärthinge sitam ex gracia nostra speciali pro
vsibus eorum specialibus diniisisso SD 6: 545 (1355).
»falkonet (folkaneet HSH 17: 166 (1533, Brask)),
n. [Dan. T. falkonet(t). Mnt. valkonét, valkenét, «.]
falkonett, lätt artilleripjäs. vi haffuom oc förnummit
i sanning af wora swäne at en stor del nf vörå
bys-ser bode skerpetiner oc haknbysser oc et folkaneet
som wi mistom för Öland äre i calmarna HSH 17: 166
(1523, Brask).
falla, /. Jfr lialsfnlla.
falla (fala: ffalendes STb 5: 78 (1515). pres.
falder. faller, fallir Priv f Sv st 6i (1400, avskr.),
SpV 450. impf. fiol Sv Itimd 43. fioll STb 1: 400
(1482). fiöl Hel män 175, 220, SvB 43. fiöll Svartb
452 (1454), Skrt Uppb 282. fyöll SJ 2: 192 (l49l).
fiöld Skrt Uppb 123, Troj 31. foll MP 4 : 6, 240.
fful STb 5: 123 (1516), 192 (1518). ffwll JMPs 14.
föl Prosadikter 227. fööl SpV 67. föld Troj 32,
129. fal STb 2: 200 (1487), 3: 94 (1498). fall Skotteb
20 (1460-61), STb 3: 385 (1498). fals (refl.) JTb 85
(1505). fel Kyrkohist årsskr 20: 345 (1502). fyll
HSH 16: 96 (1537). pl. fiollo SD 6: 335 (1352). fiöldo
Skrt Uppb 123. fullo Sv Kyrkobr 131. föllo Troj
266. impf. konj. fylle 11SH 16: 92 (1527). part. pret.
fallin. ful let (n.) Sv Kyrkobr l4o), v. L. 1) a)
falla (från ett högre ställe till ett lägre), thät sama
bältith . . . foll nidher vppa altaret MP 4: 6. huru
syndädhe tha tho andre englane som mz hanom (o:
Lucifer) fullo Sv Kyrkobr 131. om englana ey hafdo
fullet (cecidissent) ib 140. — falla (efter), följa,
passa (efter), med prep. äptir, ffästän brädliin harth
in til bokina falla the ey äpte ryggenom tha thaghiii
litz aff bladin mz höfwelin wppa the sydhona som jn
withr til bokin Saml 24: 144. — falla (över), komma
(över), bildl. med prep. up n. fiöl vppa mik en thunge
oc sömpu Hel män 175. — b) falla omkull, störta,
stupa, up a fallande fot, fallfärdig, ruiuosus ... vppa
fallande foth GU C 20 s. 532. — med innehållsack. för
thät fallet som thu fiöl wndhi korseno SvB 48.
thäthar-dha oc growa fallith han fiöll vndi korsena Skrt Uppb
282. — bildl. renleksins dygdh maa jomfrun hwilkin
fallin (lapsa) är forwärffwa, än thz jomfrun war, faar
hon aldrigh mer S/>V216. the som eiitidh äru
op-lysthe ok haffwa smakath himilsligha gaffwona ... ok
jämwäl haffwa smakat gudz godha ordha ... ok äru
to ]ikawäl falne (prolapsi sunt) ib 450. — c) falla,
kasta sig, störta, tha foll hon a sin knä MP 4 : 240.
tha fyll for:de lårens för them i knää HSH 16: 96
(l537). — kasta sig, störta sig (över el. mot ngn);
falla (ngn om halsen), med prep. ivir. sidlian falder
iosop ower beniamin, oc fämpner han om hals (cum
. . . amplexatus recidisset in collum Beniamin) MB 1:
350. han skyndar at möta sinom fadher, oc falder
ower hans hals (Cod. B iffwir hals honom 551; irruit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
