Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falna
148
fang
(1477), -döffuel ib 2: 246 (1488). fallandö(ff)wel
ib 1: 132 (1477), 2: 63 (1484). fallandöfwil ib 160
(1486), -döffwenl ib lta (i486). falladöffwel ib 1:
343 (1482). falladeffwel ib 58 (i476).
fallendiff-uell MD 467, 470 (hs fr. börj. civ 1600-t.), fallen
diffuell ib 451. fall vtan tiwl STb 2: 250 (i488)),
b. [Mnt. dat vallend(e) (fallen) 8vol, vallent övolj
eg. epilepsi, fallandesot; svårt ont, olycka, liuilcken
mykith will haffua och ther effter står hann komber
offta y nödh och ett fallen diffuell fåår MD 451 (övers.
1503, hs. fr. börj. av 1600-i.). thå herrnna haffua
op-burett landzens renta sedann skall bondenn segh ett
fallendiffuell witnta ib 467. huilckenn suensker ehr
och giör ey såå hann ma well ett ii: fallendiffuell
fiU ib 470. — särsk. i hotelse: the borgamestare och
raadh skulo faa eth twsand fellandöwell STb 1: 132
(1477). i skole faa eth falladöffwel ib 343 (1482). ib
2: 158 (1486), 160 (1486), 250 (1488). tliit 1 i I ff" skal f&a
eth fallandöffwe) ib 63 (1484). — i svordom: far for
i» (1000) falladeffwol och kyss mik i röffwonä STb 1:
58 (1476). hwad fallendöffuel skador tigh ther pa ib
2: 246 (1488). — ss tillnamn: elin, her laurens
fallen-döffwels degia STb 1: 111 (1477). — Se
Vetenskapssocietetens i Lund årsbok 1935. — Jfr fal 2 och
diiivul.
falna (fälna: -ade Troj 179), v. blekna, vissna,
bildl. han gath napligan soffwcd for elskog, ty fiilnade
hans blidaktoga hyj Troj 179. — refl. falnas, vissna,
bildl.: förlora sin kraft, tyna bort. människiona falnas
ok storlika bedröffuas aff tolikom offva ok räddogha^
som alle witrldhine skal tha offwir koma (jfr Vulgata:
arescentibus hominibus prce timore, 4* expectatione, quæ
superuenient vniuerso orbi) MP 5: 13. — Jfr
for-falna, ävensom ofalnadliei*.
fals (n. falzt JTb 24 (1460). falz STb 1: 20
(l475)), adj. 1) underhaltig, ransaka vm thz war
falzt godz (Iller ey JTb 24 (l46o). tha fwnno for:ne
eth fatli falz godz, som war säntt liiit aff lyboka fore
eemystli ööl ok var lybeske conwenta napligan swa
gott (o: och var näppeligen jå gott som lybskt
"konvent"-öl) STb 1: 20(1475). 4) oberättigad, olaglig.
Sdw 2: 1214. — Jfr falsker.
*falsa (-adher), v. förfalska. Sdw 2: 1214.
falsk, n. falskhet, svek, bedrägeri, fordörapde sich
ewige, 0111 han lwghe eller lygnafftelige thalede til
hanom medh falsk eller swich STb 3: 11 (1492).
*falska, /. [Jfr lsl. fölski. Ä. Nysv., Sv. dial.
falske, falska] falaska. Se under falaska.
falska, v. L. Jfr forfalska,
falsker, adj. 1) falsk, bedräglig, huar en
cris-tin m&nniskie halde thätta dyra myntit ok wärdit
som är henne siäll j goda wakt ok görae fore them
falska myntarenom diäflenoni MP 4: 262. han
räd-dis en falsca listii Vis sten 4. 4) underhaltig, en
borghare i landzkrono hafdhe salt honom en fiärdhung
falska sil JTb 24 (l460).
falskhet (falsket Troj 260. falxheet Svartb
419 (1446)), f L. 1) falskhet, svek. all thenne
forscriffne articulos lloffuom wij henne fria ok frelse
ath holda . . . wijd wara cristelige tro ok sannindh
vtan alt (för al(l)^ falskhot, vtan alt hinder och vtan
alt archt STb 2: 68 (1484). Svartb 419 (1446). Troj
260. 2) falskhet, osanning, oriktighet, orätt, om
hon haffwir adhrom tillakt mz ffalskheth nakra last
Sv Kyrkobr 359.
*falskliker, adj. falsk, bedräglig, jak vedhersigx
ok försmår alla thina (o: djävulens) falskliga kraffter
J Bud des b 92.
falslika (-ligha), adv. falskt, orätt, oriktigt, om
hon haffwir dömpt falsligha for weld scul Sv
Kyrkobr 359.
*falsliker (-ligh), adv. falsk, svekfull, thw saat
oc jwdhanna hardasta oc grymmasta vmgango oc
gin-wardho falslighin änlite Skrt Uppb 172.
famn (fampne Skotteb 424 (1459, Kämn). fambdn:
-ynom (dat. sing. med art.) MP 5: 77. fangn Troj
9. pl. fämpna (ack.) Prosadikter 301 (bis), famfn
(bet. 3) Skotteb 445 (1471, Kämn). fadhmer ii 869 (1461,
Kämn), 373 (1462, Kämn), 379 (1463, Kämn). fadhom
(bet. 3) ib 362 (1460, Kämn). fagna (gen.) PMSkr 516),
m. [lsl. faímr. N. famn. Mnt. vadem] L. 1) famn,
utsträckta el. omslutande annar, asiian . . . ther
jom-fru maria sath oppa, barnit jliesnm hallaiide j
fambd-nynom MP 5: 77. Troj 9. 2) famn. ss längdmått.
fyra fämpna fiö) mwrin bäggia wägna fra honom.
Prosadikter (Karl M. B) 301. ib. thär haffwit är
sextyo fagna dywptli PMSkr 516. 8) famn. ss
rymdmått. (särsk. för ved), xl fadhom wedli for x mark
Skotteb 362 (1460, Kämn). for xix fadhmer wedli
iiij mark oc j öre ib 369 (1461, Kämn), ib 373 (1462,
Kämn), 379 (1463, Kämn). viij ort. for j fampne
wedli som mester nigels felt mot akerlön ib 424 (1469,
Kämn). xxj famfn wedh ib 445 (1471, Kämn). —
*famns langer (fag(h)ns- PMSkr 286, 545), adj.
famnslång, en famn lång. manga smaa sprithior
tiokka som en fingher oc faglins longa PMSkr 286. ib
545. — »famns thiokker, adj. famnstjock. — n. SS
adv. BSI1 6: 210 (1507) (Sdw 2: 1214J.
famntaka (fampn-, ffamptaga: -andhis JM
Ps 243), v. taga i sin famn, omfamna, tha fik hon
barneth jämwäl siälinne til ath fauipn tagha thz
Mecht 21. godli amma kysse opta sith barn,
fampn-takir th St SkrtUppb 269. JMPs 243. liärran ... fampn
tok hona mz sin winstra arm Mecht 221.
*famntakan (famtakan Skrt Uppb 194, Sv
Kyrkobr 346), f. omfamning, om hon haffwir halft skör
athäffwe j famtakan j kössan älla klappan Skrt Uppb
194. Sv Kyrkobr 346.
fan, se fain.
fana (06/. ffano JMPs 293; fanu: -unna HLG
1: 53 (1448). pl. fanar ib 3: 57 (1522)), f fana. Jfr
Branting, Textil skrud s. 162 f j spywtsens ffano
haffdo hon wars härra kors JMPs 293. — *fana
pitnninger, m. mynt med fana i prägeln f tha war
ther (3: i pungen) xxix danska hwita, vj mark
danska lybiska, ix danska lybiska, iiii swenske
sma-päiiinga . . , oc en fana päning war ther ok i JTb
40 (1463).
fan g, n. L. 3) det som fås från skogen. SD
1: 445 (1268) (Sdw 2: 1214J. 8) fång, tillfälle el.
möjlighet att få el. bekomma. Sdw 2: 1343. — Jfr for-,
fal-, gardha-, garpa-, gripa-, hand-, skil-,
spinta-, spruta-, öxa-fang. — *fanga iordh,/.
förvärvad jord, avlingejord. SD 2: 257 (1298) (Sdw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
